Bengt-Alfreds Tankesmedja

Alla inlägg under januari 2009

Av Bengt - 14 januari 2009 22:35

    



Sagan avsnitt 3.


 

Fram mot kvällningen fick han se en liten flicka som låg och grät i det bruna gräset vid vägkanten.

—   Hur ar det med dig lilla tös, sporde han och stannade. Han kunde omöjligt gå förbi någon som var ledsen eller behövde hjälp.--Jag skulle gå ett  ärende åt mamma,  och då  vrickade
jag  min  fot  och  kan  inte  komma  hem,   snyftade   den   lilla flickan.

—   Då ska jag bära dig hem. Seså, gråt inte mera, tröstade Kalle, tog henne på sin arm och bar henne till modern som bodde ensam i en liten stuga. Där fick han stanna över natten, och innan han gick på morgonen kunde han omöjligt låta bli att dela med sig av sitt knappa matförråd.

Pa kvällen träffade han på en gammal gumma som satt och vilade sig bredvid en väldig knippa vedpinnar. Hon var rynkig och brun i ansiktet som en gammal kopparbunke, med röda blinkande vassa ögon och en näsa som liknade en höknäbb. Hon såg nästan ut som en gammal häxa, tyckte poj­ken, men hon såg trött ut och han tyckte synd om henne. Han stannade och lyfte på mössan.

—   Goddag gamla mor. Ska jag hjälpa er att bära veden? frågade han. Den gamla såg upp och plirade på pojken.—   Goddag sa hon. Du  var mig en  artig pojke,  men  vill du hjälpa mig så ska du inte ha gjort det för inte.—   Å, det ska vi aldrig tala om, sade pojken, slängde vedknippan på ryggen och följde gumman som linkade före ho­nom in på en liten gångstig. Vedknippan var tung och pojken undrade över att den lilla krokryggiga gumman någonsin kun­nat bara den.

Om en stund skymtade en liten grå stuga mellan träden. På tröskeln mötte dem en svart katt som spinnande strök sig mot gummans kjol och misstänksamt nosade på pojken när han följde gumman in i det låga rummet.

Från taket kom ett par läderlappar flaxande och satte sig på gummans axel och i takets alla hörn satt stora spindlar och spann sina nät. I spisen hängde en stor gryta över elden var ur en besynnerlig ånga steg upp. än var den gul, än röd och än blå.

På hyllor låg torkade örter och rötter och på ett rangligt bord stod underligt formade kärl och föremål

- Måntro om det ända inte var en häxa, tänkte Kalle, medan han på gummans inbjudan satte sig på en pall. Men han kände sig inte rädd för om man bar ett gott samvete behöver man aldrig vara rädd, det visste han, och eftersom han fatt lov, kunde han gärna stanna över natten så slapp han gå vidare denna dag. Som han kände sig mycket hungrig tog han fram sin matsäck. Det var inte mycket kvar men nog räckte det till att mätta honom.

Han såg på den gamla gumman som satt vid spisen och stirrade in i den skiftande röken.

—   Vill Ni ha lite mat med gamla mor? frågade han.—   Tack jag är inte hungrig, svarade hon utan att vända sig om. Då började pojken äta ensam, men kunde inte låta bli att sticka en liten bit åt katten, som spinnande strök sig mot hans ben, och när han slutat att äta var det ingenting kvar av matsäcken.

-Jaha, nu ar det slut, men så har jag åtminstone blivit mätt, tänkte han och strök katten över ryggen. Det var länge tyst i rummet och pojken började känna sig sömnig. Då vände sig den gamla gumman sig plötsligt om från elden!




Forts. följer!

   

Så har det varit onsdags simningen igen så det blir rena önskningar om att ni är lyckliga och mår bra. Kram!


 
ANNONS
Av Bengt - 13 januari 2009 22:02




Del 2!



Att han själv var mager som en skrika och nästan alltid gick hungrig, för att mor och Elna skulle få lite mer, tänkte han inte sa mycket på.

Och i stallet låg Brunte oförmögen att resa sig upp av svält för de små åkerlapparna som Kalle med så mycket möda arbetat upp låg torra och bruna .som en sandöken.

Grälla var den siste som var kvar i ladugarden. De tre korna hade en efter en vandrat i grytan. Men den trogna gamla hästen hade han inte haft hjärta att göra sig av med innan han var alldeles tvungen.

Men när den sista länge sparade matsmulan var slut hade Kalle fattat sitt beslut. Det lönade sig ju inte att han gick här hemma och grubblade. När kungen som var sa klok, trodde att det fanns ett medel att skaffa regn, så måste det ju finnas, tänkte han. Och det var det knepet han ämnade gå ut i världen för att lära sig. En duktig påk skar han sig, letade fram en gammal ränsel och gjorde sig i ordning för resan.

Och sa slaktade han gamle Grälle. Visst sved det i hjärtat, men det kunde inte hjälpas för mor och Elna fick inte svälta medan han var borta.

Sa tog han farväl av sin mor som önskade honom mycken lycka på färden. Elna satt på trappan och stickade och hennes gula hår glittrade i solen.

—   Adjö med dig Elna, sade pojken. — Nu går jag åstad för att skaffa regn.   - Och   vinna  halva  kungariket  och  gifta  dig  med  prinsessan, sade Elna och hennes ögon lyste sa stora och bedrövade i det lilla smala ansiktet, fastän hon log.

- Tror du det, sa Kalle? och skrattade. — Nej du jag har allt en annan prinsessa att sätta i mitt kungarike om jag nu skulle vinna det.

Och sa tog han Elna om halsen och kysste henne på nästippen och började sin vandring med långa steg.

I kröken vände han sig om och vinkade med mössan. Elna log och vinkade tillbaka med stickstrumpan. Nu var hon inte ledsen längre.

I tre dagar hade Kalle vandrat och ännu var han inte klokare på den gåta han tänkt lösa, men det skulle nog gå till slut bara han hade tålamod, tänkte han. För om man riktigt vill någonting, så brukar det gå, det visste han.

Het och dammig låg landsvägen framfor honom. Solen stekte och gassade och pojken svettades jämmerligen. Han började känna sig alltmer hungrig och törstig och tänkte det nog var matdags. Men han Skulle gå ett litet stycke innan han satte sig att äta.

Rätt som han gick, fick han i en krök av vägen se en ömklig syn. En kullstjälpt vedkärra låg mitt på vägen. Men stackars magra hästen hade även fallit omkull och förmådde .inte  resa sig upp och vid sidan av vagnen satt en gammal gubbe och gråt. Han hade fått ena foten under lasset och kunde inte komma upp han heller.

- Goddag kära far, Ni har fått det riktigt illa ställt , hälsade Kalle och lyfte på mössan. - Men nu ska jag hjälpa er.

Gubben såg upp och torkade tårarna från de skumpna kinderna. — Å, äntligen en människa, utropade han glad.

Här har jag suttit i fyra timmar och inte kunnat komma upp och hungrig och törstig är jag så jag tror jag förgås.

Nu fick Kalle brått att försöka vända vagnen till rätta. Han tog i så det knakade i senorna och slutligen lyckades det honom, och gubben linkade upp. Sen hade han ett styvt arbete med att få upp hästen. Den stackars kraken var sa matt och svag att han knappt orkade stå, men det gick till slut. Sen gav han gubben litet av det lilla köttstycke han tagit med sig till vägkost och låt honom dricka ur sin vattenflaska. Och som de hade samma väg ett stycke sköt han på lasset för att hjälpa hästen med arbetet och skildes sen från den lilla gubben som skakade hans hand under många tacksägelser.Pojken gick vidare. Visst skrek det i magen efter det köttstycket som aldrig kom dit

-   Du  får  skrika  till  kvällen,  tänkte  pojken  och  spände in livremmen ett hål till drack en klunk vatten och visslade en stump för att fördriva enformigheten


 -   Forts. följer!.  


Så får jag önska er enfortsatt trevlig kväll, en god natt och en trevlig morgondag. Kram!


 

ANNONS
Av Bengt - 12 januari 2009 23:02


Jätten som samlade på moln!

              

Med långa hurtiga steg kom en pojke gående på landsvägen, som dammig och het likt en vit orm slingrande sig genom landet,

Pojken hette Kalle, och han gick och såg sig omkring och tänkte på hur bedrövligt det var ställt i landet. Det var en förskräcklig torka överallt inte en droppe regn hade fallit på tre dar, och det vackra, bördiga landet höll på att förvandlas till en förvissnad åken. Det osade bränt från ängar och fält dar gräset låg brunt och förtorkat och föll sönder till stoft när man rörde vid det.

Träden stod slokande med gulnade blad fastan det var mitt i högsommaren och själva skogen började bli brun. Källor och vattendrag torkade ut och människorna fick åka långa vägar efter vatten. Förråden hade tagit slut och hungersnödens bleka spöke började visa sig i landet.

Och som folket inte visste någon bättre råd gick de med sina bekymmer till sin kung som hade rykte om sig att vara mäkta klok och förståndig och som alltid förut hade vetat råd för allting.

Men hur klok och förståndig han än var kunde han inte fundera ut hur man skulle kunna skaffa regn.

Men som han var sa klok och förståndig, sa tänkte han att det kunde finnas någon klokare än han, och sa låt han kungöra att den som kunde skaffa regn skulle få prinsessan och halva kungariket.

 Prinsessan och halva kungariket — det var ett pris som kom hjärtat att hoppa i bröstet på många, för prinses­san var både vacker och god och klok, och halva kungariket var minsann inte heller vardagsmat.

Men fastan priset var sa lockande, var det ingen som gjorde anspråk på det. Inte ens de lärdaste och visaste kunde fundera ut hur man Skulle kunna göra regn. Hela folket gick i grubbel men hur de funderade blev de alls inte klokare.

Bland dem som gick och strävade med den svårlösta gåtan var Kalle. Inte för att han tänkte mest på belöningen, men när han såg sin gamla mors håliga kinder och matta ögon och Elna, fostersystern med gullhåret och de klara ögonen för var dag bli allt blekare och smalare, då blev det sa tungt i hans bröst att ban ville gråta fastan han var hela arton ar år gammal.



Det var länge sen jag kom med en gammeldags saga, en sådan barn inte numer får hör.

Vill ni höra fortsättningen så berättar jag vidare!


 

Ny vecka att önska att ni får en underbar sådan. Kram!




 

Av Bengt - 9 januari 2009 21:55

   
  

Vad blir det av smidesjärnet i dag tro?


Blev inget smide i går då jag inte kom hem till datorn!

 

Vimse var tiden i måndagens smide.  Vimse är väl likaså vädret.

Det talas så mycket om växthuseffekten. Man ser bilder på hur isen smälte vid nordpolen.

Nu kan fartygen segla genom Berings sund året om.

Men på Europiska kontinenten fryser folk ihjäl. Bara i polen har tio människor hittills

avlidit på grund av att det är ovanligt kallt. Därtill  snökaos ända ner till Medelhavet.

Så både tid och klimat är vist ur led!

 

I måndags gick jag till torget för att lyssna på musikorkestern som spelade där. Men det var så kallt att jag inte kunde höra något. Tonerna hade frusit till is! I dag var jag på torget igen och det var sex grader varm och solsken och vilken fin musik jag då hörde där, men i dag var där ingen orkester att se på!

 

OJ, oj är smeden nu fullständigt heltokig?  Kanske bättre på måndag?

  

  Tokigare är han i alla fall inte utan han kan önska er en helg i glädje och lycka! Kram!


Av Bengt - 7 januari 2009 19:55




I går kom snön även till mig om även inte så mycket. Men vackert är det i dag med strålande sol..



Var nog rätt snurrig i måndags. Sa då att vi ses på torsdag. Hade för mig det var helgdag i dag. .Alltså trettondagen då det var trettonafton i går.



Trotts snö och sol:

Är mitt sinne är inte det bästa efter vad som händer i mellanöstern. Jag ska inte här smida en massa om mina åsikter om orsakerna till vad som händer och mina åsikter därom. Däremot vad jag skulle hoppas att få medhåll i som inte den övriga världen gör åt saken.

Varför kan det inte ses på samma sett som i Jugoslavien när det blev Serber, kroater, Kosovos

och Albaner som höll på att mörda varann. Varför inte sända till mellanöstern en FN-trupp så varken Hamas kan skjuta raketer och Palestinierna får leva i Gasa och Västbanken utan infiltration bosättningar murar etc. av Israeliterna. Det var ju FN som en gång gjorde beslut

Varför det inte sker har jag också min mening om men det får var och en ha sin. Men jag anser att det borde skapas en samma kraftfulla opinion som vad gällde en gång Vietnamn som till slut fick stopp på det mördandet .

Korta smiden kan vara väl så viktiga och ge tankar som långa och mitt smide blir därför inte längre i dag!

  

Dagen önskan är givet vis och alla dagar, att det skulle få råda fred på hela jorden.

Men även får den önskan plats hos mig om att ni är lyckliga och har det bra. KRAM!


Av Bengt - 5 januari 2009 13:25

Trädet som skrattade från förra smidet! ( Obs fågeln :)!)

  
 

 Om bara en sekund!

 

Oj det blev ju en smides dag till , alltså en till mellandag! Har väl inget särskilt att smida. Men  då kommer jag att tänka på den där sekunden nu när det blev en dag extra. Ja det har väl alla hört nu att nyårsnatten blev det en sekund tillagt på det här året. Det ska vist bero på att jordens rotation antingen runt sin axel eller runt solen är något ojämn och det därför måste läggas till en sekund då och då så julen till sist inte hamnar vid midsommar i vår tideräkning.

Detta får mig att filosofera på om det av dylik anledning skulle komma att röra sig om många minuter, vad skulle då hända på vår jord såväl av klimat som katastrofer?

Skulle gärna vilja att jag fick se, höra eller läsa något om detta i någon vetenskap samanhang.

Det händer ju ofta i våra bloggar att det ges gissningstävlingar så:

Var så goda det blev några sekunder av mitt smide i dag att klura på!

Så ses vi igen hoppas jag på torsdag!


P:S: Enl. kommentarerna i mitt förra smide uppfattar jag det som om ni tror att jag tagit bilden själv. Å, nej sådan förmåga har jag inte på långa vägar. Det blir nog enklare bilder jag självt  kan åstadkomma. Den bilden var urplockat ur en av mina bildspel. Jag visar ofta bilder som jag själv inte tagit bara så ni vet det. Det syns på kvalitén vilka! Ibland får jag bilder från Marlene  D.S

 

Men något jag är bra på är att drömma och önska. Så nu blir min önskan här i dag :

Att ni får lycka och glädje även kommande trettonhelg! Kram!

Av Bengt - 2 januari 2009 19:00


   

På denna mellandag!

  

Nu har ju det nya året sett ljuset. Och inte vet jag vad jag ska smida.

Något litet järn är  ju tvunget att lägga på glöden och få hamrat till.


Då sätter jag i gång och smider då, medan järnet är mjukt, så får vi se vad det blir!



Två dagar före julafton fanns här ett träd med alla sina löv kvar, visserligen

gula. Då tänkte jag i morgon ska jag fotografera det och visa mitt julträd

som jag har här julafton. Dagen efter tog jag fram kameran för att plåta.

 Men, ack se då hade det smällt till med en riktig frostnatt. Fem löv syntes

och nu stod det där och hånlog mot mig i sin stora nakenhet.


Föresten i går morse i P1 var det ett långt reportage om dansken Viktor Borge. Alltså pianisten som ska ha varit Världens roligaste man och vann sina framgångar i USA.

Några dagar efter att Sovjet sänt upp sin sputnik uppträde han i STV Då i svart vitt TV. Det uppträdandet som han tog ett gage av över en miljon kronor för, föranledde mig att göra min första politiska notis i en tidning. Då var jag så ung att jag inte hade ens blivit torr bakom öronen. Detta med ett innehåll som gick ut på att var det sånt trams att hålla på att gång efter gång trilla av en pianostol som är det roligaste i världen och värt att betala en miljon för. Ja då är det inte underligt att Sovjet i ställer för USA lyckat sända upp en sputnik som kretsar med sina signaler runt vår jord ute i rymden!


Det blev vad som blev smitt i dag och hoppas det varit till belåtenhet. Men något bättre har jag inte kunnat åstadkomma denna första smidesdag år 2009!

Så får vi sen se vad jag kan få ihop efter Trettonhelgen!

 

Men något som ligger på glöden och blir riktigt mjukt att böja till det är min önskan att det nu denna första helg detta år med ”Trettonhelgen” blir en underbar och lycklig helg för er! Kram!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se