Bengt-Alfreds Tankesmedja

Inlägg publicerade under kategorin Levn.historia under 8 års folkskola

Av Bengt - 1 november 2007 11:44

Bild: På väg till Råå!


Vill dubörja från berättelsensa början? Klicka här!


Vi försökte i alla fall!


Ovanför där jag bodde fans också en vind som på den tiden fans i alla hus. Men där fans också i detta hus på vinden i var ände en enrumslägenhet med kök. I en av de lägenheterna var min åtta år äldre bror född. Nu bodde där en ensamstående dam med en flicka jämnårig med mig. Hon var en av mina bästisar om inte rent av min allra bästis. Hon hette Kirsten med ursprung från Danmark.
Men lika allra bästis var Inge som aldrig blir nämnd i camping berättelserna. Detta var för han fick aldrig följa med. Han skulle hjälpa sin far istället med hans nasaraffärer. Den första gång vi träffades var när han flyttat till samma gata och den träffen började med ett slagsmål mellan oss. Vi höll ihop ända tills vi båda gick ut på sjön men på var sin båt. Sen blev det inte så mkt
Jag hade mina tjejer han sina och jag for land och rike runt.

 Där jag bodde fans ett snickeri på gården. Där sågades och hyvlades. Från maskinerna blev det ju en massa hyvelspån. Dessa spån föll så ner i en källare. Från denna källare kunde man hämta spånen för att elda under grytan i tvättstugan och även för attt sätta fyr i kokskaminen.

I den källaren brukade Inge och jag vara iklädda i bara ett par badbyxor  där vi utkämpade våra styrkekamper. Allt var tillåtet utom att bita och klösas. Så antecknade vi varje vinst och förlust på ett block. Hade en fått ett bra tag så ställdes frågan: ”Ger du dig?” Antingen fick den andre ett ännu bättre tag som gjorde ondare eller så kunde det bli ett ja! Då slutade det kampavsnittet och ett nytt började. Vi kunde vara fulla av blåmärken eller bulor i huvudet av hårdragning efter dessa bataljer. Vi vann nog lika många gånger var.
Vid tio år fyllda hade äldre pojkar berättat hur jag hade blivit till. De hade förklarat vad man ska göra om man hade en flickkompis. Hur man kunde leka med lille Karl Johan berättades också.Det var väldigt spännande och intressanta berättelser som man fick leva sig in i. Dessa äldre pojkar njöt av mitt intesse i sak. Min bästis Kirsten och jag lekte ofta en lek som hette peka flaska. Man snurrade en flaska på golvet och på den flaskhalsen pekade på skulle göra något som var bestämt före. Ofta var det frågan om att kyssas men vi kom också på att göra sådant som de äldre pojkarna berättat om.
Men att få in den lille var helt omöjligt hur många gånger vi än försökte. Så det blev aldrig något med det.

En dag flyttade hon och det blev en stor saknad efter henne. I mer vuxen ålder mötte jag henne på stan. Vilken vacker skönhet det blivit av henne, vem kunde ha tänkt sig det! Som tio tolv åring såg jag inte henne som något vackert.
Kompisen Jycke bodde hos sin mormor. En gång när vi kompisar varit ute på våra rövarstråt hade vi knyckt en morot på en koloni. Den var ovanligt stor. Jycke hade inte varit med och jag fick en ide att vi skulle gå hem till honom.

Hemkommen till honom så frågar jag om jag inte kunde få ligga över hos honom på natten. Givetvis undrar han varför. Jo vi hade varit i skogen och då skulle vi tävla vem som kunde hålla på längst med grejen. Då hade det gått så illa för mig att den hade blivit sån här. Tog fram moroten ur jylfen. Oh du är inte klok, det är ju farligt. Vi snackade fram och tillbaka om detta men inte var det möjligt att jag skulle få sova hos honom. Han var övertygad om att min berättelse var sann, trotts att han fått känna på den. Ni skulle sett
hans min när jag plötsligt tog upp den och bet av en bit! Vi skrattade hejdlöst och roligt hade vi åt honom!

Fortsättning Campinglivet. Klicka här!

Hoppas ingen tar illa upp om moroten. Men det var ju så det hände och varför utesluta det!
Kram på er alla och ha det juvligt och skönt!

Av Bengt - 31 oktober 2007 11:41

Bilderna: Kronborg i Helsingör. Ser Sverige från badplats. Saknar bild å stranden.


Jäkla hamnpoliser!


Kanoten nu väl tätad och nymålad. Fått torkat och sjösatt !  Kanoten flög fram från straden på ett blankt stilla Öresund i ett strålande solsken. I kanoten sitter två tokiga småungar på väg över det 4 km breda sundet. Det var Pelle och jag! Bakom såg vi Kärnan och  röda rådhuset framför oss det gröna Kronborg på andra sidan sundet.
Kriget var ju slut så nu var det inga tyskar med gevär som stod och sköt på oss när man kom över till danska sidan!
Plötsligt dök det upp ett väldigt stort fartyg som skulle passera från norr till söder mellan det trånga sundet mellan Helsingborg och Helsingör.
Oj vad kaptenen och styrmannen måste ha blivit arga på oss på fartyget som tutande passerade oss på ganska nära håll. Vi var säkert ett hinder för det stora svårstyrda fartyget och vi hade ju inte lärt oss något sjövett inte.
Dessutom om man sen tänker efter kunde det ju faktiskt gått riktigt illa för oss. Pelle blev så rädd för att det stora fartyget skulle segla på oss så han tappade sina solglasögon i havet. Undras månntro om de följt med strömmar till något fjärran land. Kanske någon kinespojke en dag fick glädje av dem eller de fortfarande far runt på de sju haven.
 Snart var vi i Danmark drog upp kanoten och lade oss på stranden för att vila och sola. Detta var precis sidan om slottet/borgen Kronborg och långt ifrån hamnen. Vi drack av våra medhavda läskedrycker och åt av kexchokladen vi också tagit med oss.  På något underligt vis kändes det bättre att få ligga på den danska stranden än den svenska trots att det egentligen inte var någon skillnad på stränderna. Det var ju lika dan sand och samma vatten.
Där låg vi i alls sköns ro när plötsligt två uniformerade män sparkade till oss. Må vi se deres pass! Sa en av dem med barsk röst.
Givetvis hade vi inga pass! Dessa som dessutom skulle ha varit stämplade av tullman. Vi hade kommit över i bara badbyxor och tunna skjortor. Inte kunde vi tänka oss att vi skulle vara upptäckta att ha paddlat över till den danska badstranden.
Det blev förhör och anteckningar med en regel utskällning. Sen fick vi ge oss bums därifrån till Sverige igen. Jädrans, vi som hade det så fint där med känslan att var i ett främmande land.
Konstigt att vi inte blev förhörda i Sverige utan vi fick lugnt sola och bada på den Svenska stranden.
Flera år efter denna kanotfärd så sam jag istället över. Jodå jag var ju inte dummare då än ha en följebåt med. Den gången behövdes heller inget pass! Men att simma över blir allt längre än de fyra kilometer rakt över då strömmen i sundet är så kraftig att man måste lägga till flera kilometer för att få den riktiga simsträckan!

Forts. Klicka här!

 Ha det bra vänner och simma lugnt, Kram på er!

Av Bengt - 30 oktober 2007 11:02


Bilderna ovan: Här syns Långvinkelsgatan kallad Liden nerifrån.
Vid Tyke Brahes jordglob börjar att sälja tidningarna.  Åt andra hållet Jakob Hansens hus från 1600-talet. Andra bilden står vid Bomgränden och
ser neråt. Då är man uppe för halva backen. Uppe för backen därefter nästa kvarters mitt i nr 100 bodde jag.


Tjänar egna pengar!


När man var barn till fattiga föräldrar vad skulle man göra för att uppnå drömmar.
Drömde om att få segla på böljan blå. Redan som sjuåring hade jag börjat sälja Helsingborgs Dagblad på söndags mornarna. Det var faktiskt väldigt bra betalt på den tiden.
Tidningen kostade 15 öre varav man fick en hel tredjedel, alltså 5 öre. I regel fick man därtill 5 öre i dricks. Tryckeriet låg längst ner på långvinkelsgatan. Där stod man tidigt på morgonen och väntade för att kunna sälja dem så tidigt som möjligt.
Jag blev väldigt duktig på att sälja. Snart var jag uppe i över hundra tidningar. Fick fasta kunder. Dagbladet höll med väskor man hängde över pakethållaren på cykeln. Så tog jag mig uppåt för backen ropande så högt jag kunde: ” Heeeeeeeeelsingbooorgs daaaaaagblaaad.” Med ropande av smastika rubriker som exempelvis: ”Kviiinoomooord i Laaandskronaaa!”
Fönstren öppnades och så gick tidningarna åt som smällt smör i solen när backen och några gator och gränder till hade passerats. Jag fick så många fasta kunder att jag klarade inte av alla som jag sålde till andra killar som också sålde tidningar. Det var många på den tiden bara köpte tidningen på söndagen istället för att prenumerera dagligen på den.
Som tioåring började jag som springgrabb i Eneborgs livsmedelsaffär. Det var ett par timmars arbete på eftermiddagen sen man slutat skolan. När jag blev några år äldre blev jag inte längre springpojke utan jag fick hand om skyltning och varulagret  efter skolan till strax efter affären stängde som alla affärer klockan arton. Och Nilsson som ägaren hette fick skaffa en annan springpojke.
Således hade jag egna förtjänade pengar. Kunde till och med köpa en treväxlad Monarkcykel när jag var tolv år.
Såg en annons i tidningen om en kanot som skulle säljas. Han ville ha 80 kronor för den men jag prutade ner till 65 kronor.
Det var en kanot av juteväv varmed målad med speciell färg som gjorde att  kanoten inte läckte in vatten. Den var speciell också på sätt att den hade bara en sittbrunn men som var för två personer. Så fans det också kapell som kunde spännas på brunnen och runt livet så om den slog runt så kom inget vatten in. Ett vattentätt skott både fram och bak så den inte sjönk även om den blev vattenfylld. Men innan den kunde andvändas av mig måste den lappas med ny väv här och där samt målas om. Ovansidan blev klar blå och undersidan vit där jag framtill på var sida målade dit namnet ”Blixten” som jag döpte den till. Det blev också en snabbkurs i paddling. Det är viktigt att paddelbladen är motställda så att när ena sidan förs i vatten för kanoten ska gå framåt och andra sidan flyttas fram i luften för att ta ett nytt vattentag då bladsidan klyver vinden.
Fortsättning: Klicka här!
Ha en bra dag och kram på er!

Av Bengt - 29 oktober 2007 10:36



Här spelas brännboll på ett ben!


Sommaren slut, hösten kom och förbyttes till vinter och snart skulle det bli vår igen och man var ett år äldre. Hela 9 år fyllda. 
Snön hade inte smält bort riktigt helt när vi anordnade cykelspeeds tävling mot Stattena busarna
Det var fina gångar i den lilla Fredriksdals skogen. Där fans små backar och gupp. Det var 5 st. mot 5. Jag var väl den som vårt gäng höll på vilket ställde höga krav på mig. Jo jag ledde faktiskt ända till det var en stubbe som fällde mig. Det gick så illa att benet blev brutet.
Det blev gipsning. När jag frågade läkaren om jag inte skulle få ett par kryckor fick jag till svar.
Kryckor till dig? Ånej sådana vildbasar ska inte ha några kryckor det räcker med ETT benbrott!
Fick åka bil hem och buren in till sängen. Men den läkaren kände nog inte Bengt så bra.
Jag tog mig ner till källaren på något vis när jag var ensam hemma för att skaffa mig de krycker som inte doktorn ansett att jag inte skulle få! I källaren fans gott om material till det. Där fans runda träpåkar, hammare, spik och isoleringstejp och allt vad som behövdes för att jag skulle få ihop ett par hållbara men väldigt konstiga kryckor.
Det gick jättebra att använda dem och hoppa på ett ben. Den dagen blev det brännbollsspel.
Slog bollen med ena kryckan och hoppade runt på ett ben. Jag klarade mig utan några fler
ben eller armbrott tills det var dags att få av gipset.
Så kom sommaren och vi hade planerat att cykla och campa i  Ängelholm som ligger i en djup vik tre mil norr om Helsingborg nära Hallandsåsen. Vi hade planerat att från Ängelholm skulle vi denna gång ta oss till Kullaberg. Ängelholm kallas för lergökastan, Vi skulle till ett ett ställe som heter Råbocka. Då måste vi först igenom staden men först köra över en vacker stenbro över ån varifrån man ser ner mot den vackra vandringsparken längs ån.
Vid råbocka går gångar av bräder mellan sandkullarna ner till stranden. Där fans en liten skogsdunge där vi fick campa alldeles själva. Den dungen finns inte mer. Där är en jättestor campingplats idag. Det var en varmare sommar än förra och nu var vi fem stycken killar.
Sune ,Tollan, Pelle och jag. Men nu hade också Jycken (Rolf) kommit till.  Efter 4 dagar i Råbocka ställde vi så färden västerut mot Kullaberg.
Vid Jonstorp finns de berömda systrarna Lundgrens som var ett populärt utflyktsmål då de serverade billigt kaffe och  väldigt gott bröd speciellt deras wienerbröd i en lummig trädgård eller inne i en gammal stuga. Det var ett ställe jag som treåring hade åkt till på tandemens pakethållare med far vid styret. Där har jag sen lärt mig att när jag bjuder på kaffe slår jag upp det i en gammaldags kopparkittel med värmeljus under så kaffet håller sig varmt och ett glas riktigt kallt vatten vid sidan i ett litet glas. Prova det att dricka kallt vatten till varmt kaffe och känn hur annorlunda och gott kaffet smakar.
Nu har det blivit dyrt där sen kungafamiljen varit där och druckit kaffe.
Men då några var trötta på att cykla så gick därför tråkigt nog färden raka vägen hem igen.

Forts. Klicka här!


Nu får jag hoppas att veckan börjar riktigt, riktigt bra och står sig för er alla, kram och ha det bra!

Av Bengt - 22 oktober 2007 13:01

 Bild: I Äppelknyckarbyxor!


Provar julklappen!


Det var en sådan vinter då de inte kommit en enda snöflinga fram till jul. Denna Juldagen var en solig och varm dag. Jag hade fått ett träningsställ i julklapp. Den tog jag på mig på juldagsmorgon och gick över till min kompis Seth tvärs över gatan för att visa min fina julklapp. Då det var sånt fint väder så kom vi överens om att vi skulle ta en cykeltur dena fina dag.

I mitt träningsställ satte jag mig så på cykeln och färden gick då söder ut mot Råå. Vi passerade Råå!  
Rätt som det var hade vi hamnat i Ålabodarna där vi gick och tittade på stenåldersgravarna.
Dessa ligger halvvägs till Landskrona dit det var två mil. Då vädret var så fint så tyckte vi att vi kunde fortsätta cykla en bit till. 

Vi  passerade  Glumslöv och var framme vid Tinkarps backe som gick ner mot Borstahusen som ligger några kilometer före Landskrona.
Oj vad det gick fort ner för denna långa backe och rätt som det var så var vi i Landskrona. Något som inte alls var meningen att vi skulle cykla till. Meningen var ju att det bara skulle bli en liten runda som till Råå.

Men nu var vi där. Den fina borgen eller fästningen Castellet hade vi läst om i skolan så vi begav oss dit. Men där var ju stängt en sån här dag. Men vi fick i alla fall
beskåda det utvändigt och vallgraven runt. Sedermera har jag även varit inne i det och rekommenderar ett besök där.
Inne stan satte vi så oss på ett café  som låg en våning upp på ströget. Där intog vi vars två kanelbullar med en kopp mjölkchoklad.
Innan vi så ställde kosan hem igen var vi och tittade på kranarna vid det stora skeppsvarvet.
På det varvet var det många Helsingborgare som arbetade. Hade bl. annat en morbror som arbetade där. Dit cyklade de 6 dagar i veckan såväl höst som vinter, i snö,  ur och skur tidigt på morgonen och hem på kvällen. Utom lördagar då de slutade vid middagstid.
Nu började det mörkna också och började bli kyligt. Visserligen hade jag kalsonger och tröja under stället som tur var. Så skulle vi upp för backen och det gick inte lika lätt och fort som när vi åkte ner för den.

På himlen syntes nu otäcka mörka moln. Innan vi kommit upp för backen föll de första snöflingorna. Vid Glumslöv föll snön rätt så tätt. Det var nu också fullständigt mörkt som mitt i natten Vid Råå vräkte snön ner. Frös gjorde vi trotts ansträngningen med att cykla i snön som nu låg tjock på vägen.
Sista kilometern gick inte att cykla utan vi fick gå och leda cyklarna. Så hade vi den dryga Bergalidsbacken från knutpunkten vid järnvägsstationen kvar innan vi var hemma.
Den cykelturen gav oss en riktig minnesbeta men framför allt en väldig lärdom om sträckor, tid och väder m.m

Forts. Klicka här!

(Att jag nämner namn på en del personer beror på att skulle några av dem läsa mina historier, så kan de dels bekräfta dem, dels ge mig några fler minnesbilder som jag kan ta upp i mitt historiesmidande. En dag hoppas jag några av dem har läst mina upplevda historier och hör av sig. Det räcker ju inte med vad jag skriver i bloggen för att det ska kunna bli en spännande bok.)

Av Bengt - 17 oktober 2007 10:44


Gustav Wasa och Christian tyrann!


En dag hade vi räkneprov (matteprov) i skolan. När vi så fick tillbaka prover rättat hade jag fått bock (alltså att det var fel) på ett tal jag var säker på att jag räknat rätt. Men enligt facit så var det ingen som hade fått rätt på det talet. Läraren måste ha varit en riktig trollkonstnär för
han lyckades få det svar som fans i facit. Jag protesterade för jag ansåg att min uträkning var den rätta. Pang där satt två örfilar!
Jag tog hem provet till min far som konstaterade att min uträkning var rätt. Min far gorde en skrivelse om det till, jag tror det hette skolstyrelsen. Saken undersöktes och far fick svaret att det var ett skrivfel i facit.  Brevet lämnades till läraren men det blev ingen åtgärd mot läraren för det!
Den enda gång under min skoltid som anmärkning gjordes mot läraren gått hårt åt lille tjockisen Gustav, som sedermera växte upp till lång och ståtlig man, Det var pojken som sitter rakt bakom mig på skolfotot.
En geografitimme skulle Gustav säga Portugal men sa puttigal varvid ett hånskratt utbröt från klassen. Tydligen fann Gustav det själv lustigt och skrattade själv. Men se det skulle han inte ha gjort för det retade läraren och så satt örfilarna där. Läraren frågar en annan elev vad landet heter och får svaret Portugal. Nå GUSTAV vad hette landet?  Po, po--- pottigal! Fyra nya örfilar. VAD HETER DET?   Gustav gråter och snyftar. Po---,po ---, potti--- POTTIGAL!
Oj vad stryk han fick. Han blev både gul och blåslagen. När rasten kom sprang Gustav hem.
Denna sak blev anmäld av Gustavs pappa. Vilket för en gångs skull ledde till en prickning av läraren!
På den tiden hade vi ämnet kristendomslära som ett kunskapsämne. Något jag var mycket intresserad av. Jag läste och läste, gick i kyrkan och på frälsningsarmen och lyssnade.
Men vad de sa såväl i kyrkan och vad som stod i läroboken fick jag inte gå ihop med verkligheten. Mina tvivel och uppfattningar kunde jag inte hålla tyst med utan utryckte det mot läraren. Oj vad jag fick smaka rottingen i baken för det. Men det hjälpte inte utan jag blev bara ännu mer mot valls käring och lärde mig ännu mer i det ämnet. Vilket fint betyg jag fick däri  det var ett stort C. Betyget C på den tiden var lägre än vad underkänt är i dag!
Sedermera har jag noga plöjt igenom hela Bibeln såväl gamla som nya testamentet!
Både mor  och far avrådde mig från att säga emot läraren då det bara ställde till elände för mig.  Men det gick inte för mig att hålla tyst.
Ett annat ämne jag var fascinerad av var historia. Men jag var urusel på att komma ihåg årtal och kungaordning därtill lika svårt att komma ihåg namn. Det var just de kunskaperna som gällde och gav bra betyg!
 Däremot vad som hände och drog paralleller med dagens skeden och politik.
En dag när vi hade ämnet om Gustav Wasa och Christian den andre så var det ju så att Christian benämndes med tyrann varvid Gustav var den snälle hjälte kungen m.m
Det var den danske Christian som anordnade Stockholms blodbad. Jag protesterade mot attChristian var tyrann, han var en god kung,  utan det var  Gustav Wasa som var den dålige kungen. Givetvis gavs jag möjlighet att förklara mig med vad jag sagt.
Min förklaring var: Jo, Christian lät hugga av huvudet på all adel som förtryckt och plågat
folk och bönder.  Men den där Gustav Wasa tog från de fattiga och från kyrkorna och gjorde kanoner av kyrkklockorna för att ha till krig.
Oj,oj,oj vad rappen ven av den meterlånga i byxbaken där byxorna inte var till ringaste nytta! På den tiden skulle man inte lära sig svensk historia som man kan och får lära sig av exempelvis Wilhelm Mobergs ”Förädarland”!

Forts. Klicka här!

Av Bengt - 16 oktober 2007 01:18


Ett vinterbad!


Jag hade fått ett tomt källarrum att få hobby och leklokal. I den hade jag gjort en dockteater.
I det andra huset på gården hade vi en granne som ofta fick besök av en dam som hade en väldigt söt flicka som hette Conny.    Vi var båda sju år den dag jag visade henne min dockteater.
När jag hade gjort min lilla föreställning för henne kom jag henne nära och tog mina armar om henne. Hon slog också sina armar om mig. Så stod vi länge och höll om varandra tills våra läppar möttes. Vilken kyss det blev och vilka känslor sen då. Mitt livs första kyss.
Det snurrade i huvudet och det fans inget golv under mig. Det var den sortens kyss man bara får uppleva en enda gång i sitt liv. Några månader efter flyttade hon långt bort och vi sågs aldrig mer. Men aldrig glömmer jag Conny! Var finns hon nu?

En vinter var hela sundet fruset över till Danmark. Något som bara hänt en gång under min livstid. Sundet brukar inte frysa något alls. Svanar och änder hade det väldigt svårt.
Människorna hade det själva svårt, det var ju krigstid. Men ändå gjordes insamlingar av mat till fåglarna. Det högs och sågades upp vakar till dem.
Men vi ungar hade roligt. Vi gjorde segel och flög i väg på skridskorna på denna jättestora isbana.
En dag innan det hade brutits upp en ränna i mitten av sundet var jag och några fler  komna långt in på danska sidan.

 Där stod tyskarna med sina gevär och ropade något vi inte förstod men hotfullt var det. Rätt som det var small det och kulor stutsade på isen runt benen på oss.
Vad rädd jag var,  ja det var väl alla som kommit över  dit. Det var bara att fly till hemmets Strand. I denna flykt och rädsla bar det sig inte bättre att jag åkte ner i en fågelvak.
Lyckades få hjälp och kom upp ur vaken.  Där stod jag snart med vatten rinnande av mig på spårvagnen hem. Frysande och huttrande sprang jag nästan ett helt kvarter hem från spårvagnen.  Det blev varm mjölk med honung och i säng. Det blev ingen lunginflammation.
 Hur konstigt det än låter så blev jag inte ens förkyld av det äventyret!

Forts. Klicka här!


Tänker smida lite tråkigare historia i morgon, vi får se!


Ha det bra och varför inte drömma om den första kärleken om den var lika ljuv som min! Kram på er!

Av Bengt - 10 oktober 2007 00:36


Ni kan om ni vill få tävla om vem som kan säga vem som är jag på bilderna!


Så börjar skolan och det riktiga allvaret!


Året innan jag skulle som sjuåring börja skolan fick jag gå i kindergarten som låg på söder
två kilometers väg hemifrån. Som tur var kunde jag ju cykla så det blev ju inte så långt dit.
Kindergarten (tyska) var en barnträdgård där föräldrar kunde få lämna sina barn som fyllt sex år några timmar. Där kunde man få rita och måla och andra aktiviteter. Där fanns leksaker
och bilderböcker m.m att roa sig med. All aktivitet blev övervakat av kindergartsfröknar.
Min bror hade börjat skolan åtta år före mig så när jag så började i första klass hade han redan gått ut sina åtta år med underkända betyg.
Vad roligt det var att börja i skolan. Vad jag skulle få lära mig mycket. Läsa böcker, skriva, räkna svåra tal, lära mig allt. Jag ville gå i skola hela mitt liv. Jo skolning fick jag allt! Men det var allt en annan sorts skolning jag fick. Det tog inte så värst lång tid förrän jag fick känna av det och kom till att hata skolan.
De två första åren hade man en kvinnlig lärarinna. I tredje fick man en manlig lärare. Då började de verkliga skolproblemen.
Att ha hemmasydda kläder var inte fint. Men mor hade inte råd till annat och hon var en en duktig sömmerska så det var verkligen fina kläder jag hade. Men det syntes det inte var köpta kläder.Hemsytt var för dräggen och inte fint på den tiden. För det blev jag mobbad i skolan och fick till början stryk. Det var ingen nytta att komma hem och tala om det. Mina föräldrar var det ingen lärare som skulle lyssna på.
Det hände en gång och den oförskämdhet som mina föräldrar bemötes med var sådant att hade min mor inte kunnat lugnat ner min far skulle det fått allvarliga konsekvenser och far fått skaka galler.
Nej det ända som var till nytta var att kunna ta för sig. Det lärde jag mig också och det fort.
Mobbningen fortsatte men stryk fick mobbarna tillbaka. Men sen var gång detta skedde
var det att ställa sig framåtböjd vid bänken och låta en meters (exakt) rotting valsa i baken på mig! Eller så var det rejäla örfilar av en stor och grov näve. En annan misshandel som också skedde var om man inte hade satt ut komma eller punkt där det skulle vara. Det var en riktig näsknäppa upp i ens lilla näsborre. Alltså där läraren långfinger drogs från tummen med fart upp i min näsa för var komma och punkt som var fel. Det slutade inte en om det började blöda. Den dag som i dag är har jag ett helsike för att sätta dessa tecken där de ska vara.
Lika dant är det med stavningen för varje stavfel lyftes man upp från bänken i håret som sitter framför öronen. Men detta hade den nytta med sig att man vande sig med misshandeln och blev ganska oöm och inte känslig för smärta. På det viset fick jag fördel att kunna försvara mig mot de jag kom i bråk med. Om de slog flera slag som inte gjorde någon nytta räckte det med att jag slog ett för att slagsmålet skulle vara över.

På den tiden var det en hederssak att aldrig slå på någon som låg ner!

Forts. Klicka här!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skapa flashcards