Bengt-Alfreds Tankesmedja

Inlägg publicerade under kategorin Levnadshistoria som mentalskötare

Av Bengt - 5 juli 2007 12:21


FRÅN BÖRJAN PÅ LIVET INNOM MENTALVÅRDEN KLICKA HÄR!


Nu innan jag tar sommarledigt vill jag avluta berättelsen om den livsperiod jag smidet om.


När jag återkommer så kommer det bli lite om mina reser och dess äventyr samt forts. på ”Ett gossebarn föds!”   


Jag har berättat när jag som 15 åring gav mig ut på sjön tills jag blev leg. Sjuksköt. Men ungdomsledarutbildningen kom inte med så här kommer den!


Ungdomsledare utbildningen.


I och med jag och några andra bildade en SSU som fick namnet ”Fackliga SSU” där inriktningen var just det fackliga vi skulle syssla med.
Genom det så skulle vi få en ungdomsledare utbildning under två år med politisk skolning. Det var kvällskurser en gång i veckan på kvällen. Veckokurser på Runö skolan, Vår gård och vad den nu hette i Järna. Dessutom veckosluts kurser. Lite här och där. Kursen avslutades med en 10 dagars studieresa till Wien.
När vi låg på Runöskolan hade vi ett utbyte med tyska demokratiska ungdomar.
Jag var inte den ende som inte kunde tyska eller engelska så vi skulle placeras vid borden så att vid varje bord skulle det var minst en som kunde tyska eller engelska. Vid mitt bord var det då en som kunde lite tyska och engelska. Jag kom igång att prata med de två tyskar som satt vid var sin sida om mig. Då jag är mkt intresserad av olika levnadsförhållanden ute i världen, så fick jag veta mkt om Tyskland. Rätt som det var  frågade min svensk tysk/engelsktalande vän om jag ändå kunde engelska vilket jag svarade nej på. Men ni håller ju på och snackar för fullt med varandra. Jo det gör vi och det går bra Svarade jag.


 Som ungdomsledare bör man ju också kunna ta upp lite allsång. Så vi hade en musikprofessor
som skulle undervisa oss. Vi var flera stycken som sa vi inte hade något musiköra. Det tror jag inte på sa han! Tog fram några miniatyr kyrkoklockor. Så klingade han i först den ena och sen den andra lite större. Nå var det någon av er som inte hörde någon skillnad? Frågade han.
Jo alla hade hört skillnad, t.o.m jag!  Där ser ni hade ni saknat musiköra således varit  tondöva skulle ni inte hört någon skillnad på de olika klockorna! Förklarade professorn oss.
Så skulle vi också sjunga för honom en och en. När det var min tur så klämde jag i med en sång. Professorn stod tyst en lång stund efter jag sjungit färdigt. Så sa han: ”Det är inget fel på din röst. Men du saknar totalt melodisinne!” Så är det med den saken och därför har jag samma melodi på alla sånger när jag sjunger. Men jag kan faktiskt ta upp allsång ändå.
När jag sedan blev sjuksköterska så sjöng jag mkt med och för patienterna som tyckte om det trotts mina melodier som är egna!
När det är fest så säger de att jag är den som först faller under bordet fast jag inte dricker sprit.
Har varit full tre gånger i mitt liv. Den gången som jag berättat om i Bremen.  Andra gång med kompisar när vi var och dansade. En gång under min tid när jag var mentalskötare. Den gången som mentalskötare var på den där  så kallade ”Stormen” Killarna där tetades ofta med mig eftersom jag inte var med på deras fyllefester. Det räcker nog att du luktar på korken så blir du väl full och andra gliringar fick jag höra ofta.
En dag sa jag: ”Ni skryter jämt om ert supande, men jag tror inte ni tål så mkt som ni säger.”
Vi kom överens om att vi skulle göra en riktig fyllefest. Vi skulle samlas på ett personalrum. Ha vars en 75:a eller den som ville ta två eller fler fick gärna det. Vilket också några gjorde!
Vi samlades så på rummet. Slog upp spriten som var av olika sorter i en jättestor glaserad keramikskål. Tog fram varsin mugg. Så öste vi upp och skålade. Ofta mer än vad som kan anses som normalt skulle jag gå på toa. Men det var för att ute i korridoren i ett skåp hade jag ställt litervis med fet grädde som jag drack av var gång jag gick på toa. Jag hade också ätit rejält innan jag åkte till denna s.k fest! Tack vare det så ramlade jag aldrig av stolen. Men full var jag, men den ende som kunde stå upp varmed jag sa: Vad är ni för suparkompisar som inte
tål sprit! Sen gav jag mig i väg hem vinglande över sju kilometer och nyktrade väl till lite på vägen hem. Men väl hemma så hamnade maten och all grädden jag fått i mig i badkaret!
Dagen efter på arbetet saknades en skötare. Så ringer telefonen från en annan avdelning och en kvinnlig skötare talar om att vi får komma och hämta den saknade skötaren i mathissen.
Han hade förvirrat bort sig i kulverten och lagt sig i mathissen och fans där när de tryckt upp hissen till avdelningarna. Jag gav sen mina gliringar till de andra skötarna som aldrig mer retades med mig om sprit!
Nog kan jag ta en snaps ibland fortfarande om jag vet att jag inte kommer att använda bilen på ett bra tag.Till julafton och midsommarafton blir det alltid ett par snapsar.
 Nu råkade jag under en fest sitta med ryggen mot ett stort öppet fönster. Så klart skulle jag trilla ut baklänges genom det. Gräsmattan utanför var mjuk, så ingen skada skedd!
Det var det om min ungdomsledare utbildning som slutade med studieresan i Wien, vilket jag talade om i ett av mina första smiden!  Medan de andra roade sig på sitt sett. Var jag och skaffade inhemska kontakter. Jag blev bekant med en bilinnehavande familj som visade mig och min dåvarande sambo som följde med, runt i Wien. Det var på så vis jag fick reda på deras levnadsförhållanden, ekonomi etc. som jag då skrivit om och jämfört med Sverige!
Så slutar jag så för denna gång och tar semester! Hoppas på ett återseende hos och av er!

 

Forts. Börjar på folkhögskola Klicka här!

Slut med mentalvård. Ska bli leg. sjuksköterska!


Slutar så med en önskan att alla får en underbar fortsättning på sommaren och med stora kramar till er alla!

Men sätt gärna en lapp på dörren tills jag kommer tillbaka!

ANNONS
Av Bengt - 30 juni 2007 12:34


Har inget blivit bättre i psykvården?


Tydligen har inget blivit bättre blir mitt svar! Varje dag är det nu något om psykvården. Jag lyssnar på reportage och samtal om den slutna vården.

Jag har ju skrivit långa stycken om min egen tid som mentalskötare. Berättelse om hur det var då och det var ju inget vidare för patienterna och före min tid ännu värre! Men är det verkligen bättre i dag?

 Vad man nu hör så tycks tiden stått still och det finns fortfarande sådana människor jag talat om inom psykvården.

Nu undrar jag om de som styr fortfarande skyddar de som bär sig illa åt. Det låter så!

Kan man fortfarande få sparken när man protesterar mot elakheter och övergrepp?

 Blir man fortfarande trakasserad  m.m när man bryter mot den kutym som råder på en dålig avdelning. När man då vill vara till hjälp istället för en sadistisk vakttyp får höra vad man är för en? Är det fortfarande så?

Var man tröstande och förstående mot en kvinnlig patient så fick man beskyllning at ha andra baktankar! Var man det mot en mannlig så var man bög!
Nu ställer jag frågan en gång till, är det annorlunda i dag? Som jag förstått så är det inte det!
Vidare kan man sitta inlåst i åratal trotts att man är tillräckligt frisk för normalt liv. Dessutom bli mördad inne där man är inlåst med vårdare som ska se till en. De satt väl och spelade kort i någon vrå!


Går en ungdomsledarutbildning: Klicka här! 

Börjar på folkhögskola:Klicka här

ANNONS
Av Bengt - 11 juni 2007 13:08


Slut med arbete innom mentalvården, jag fick sparken!


Det Började en gång på S:ta Maria! Klicka här!


Förra gången slutade jag med den elaka överskötaren. Nu kommer det att handla om biträdande överskötaren.Nu var översköterskan på semester.


En dag vid middagen satt en patient och hängde vid maten. En av skötarna försökte mata honom, men han ville inte alls äta. Då sa jag till henne att hoppa över en måltid gör inte ett dugg  utan låt honom vara om han inte kan äta!  Föreståndar expeditionen låg bara några meter därifrån och således hade bitr. föreståndaren hört vad jag sa, för han kom rusande och sa: ”Patienten ska äta så ge honom mat!” Skötaren vägrade med orden att Bengt sagt att vi skulle låta bli!  Bitr. förest. tog skeden själv och försökte tvinga i patienten maten.
Något han helt misslyckades med! Då sa jag: ”Gå och ring läkaren för du ser väl att patienten är sjuk!”  Jag fick inget svar och bitr. förest. Försvann in på expeditionen igen.
Just som jag tänkte lägga patienten kom läkaren och jag sa att jag hade en sjuk patient! Han svarade inte utan svängde in på expeditionen. Jag väntade vid patienten att läkaren skulle komma. Så efter en bra stund kom han. Men kom inte till mig! Utan var på väg att lämna avdelningen. Jag kallade på läkaren och sa att han måste komma!  Han kom med orden: ”Överskötaren sa att det var ingen fara utan det var bara en patient som gjorde sig till!”  ”Nej!” Sa jag,” han är sjuk!”  Så fick jag läkaren att lyssna med stetoskop på patientens lungor varmed läkaren sa: ”Jo, han är sjuk och behöver komma  till sin säng.”.  Jag sa till en annan skötare att hämta båren, medan läkaren gick sin väg.
Då kom den där överskötaren rusande och halvskrek att patienten kan gå själv! Varmed jag protesterade mot det och sa att det kan han inte! Då tog han tag om patienten under armarna och lyfte upp patienten. ( Vilket är förbjudet enl. den diagnosen som jag uppfattade det var!) Men patienten bara säckade ihop! Som tur var stod där en rullstol till en annan patient.
I den slängde han handlöst patienten!  Men då kokade det i mig av allt stegrande ilska!
Jag tog den här överskötaren i nacken och slängde bort honom. Kallade på de andra skötarna och bad dem följa med och lägga patienten. Vi lade  patienten och så gick den dagen också mot sitt slut. ( Vad jag önskar den där biträdande  överskötaren råkar titta in i min smedja och läsa detta!)
Nästa dag var det något som bitr. översköt. Bråkade med personalen om vid matvagnen. Mins inte vad. Men i alla fall hade jag fått reda på att gårdagens patient hade avlidit under natten. Således var jag på stridshumör. Jag röt åt överskötaren att ge sig väg  från vagnen. Ordväxling följde och jag vräkte ur mig: ”Om du inte gjort som du gjorde i går så hade väl patienten levt i dag!”
Då rusar han in på expeditionen och ringer överläkaren och talar om att jag har anklagat honom för att tagit livet av en patient. Jag blir uppkallad till överläkaren, jag berättade vad jag sagt och vad som hänt. Men det togs ingen notis om min berättelse utan jag fick byta avdelning.


Nu hade jag fått nog! Jag skrev till dåvarande disciplinnämnd numera ansvarsnämnd om vad som hänt med patienten. Skrev inte att patienten hade bragts om livet, men skrev att om patienten inte fått sådan behandling utan en riktig skulle patienten kanske överlevt detta tillfälle av sjukdom.
Det hände inget mer än att jag blev kallad till Göteborgs sjukhusdirektör. Under vårt samtal sa jag till honom följande: ”Jag har inte tagit sjukvårdsarbete för att jamsa med elaka vårdare eller dansa efter hemska överskötares pipa utan vara patienter till hjälp så gott jag kan. Inom vården finns det allt för många som är elaka mot patienterna!”
Det hade han ju aldrig sett fast han själv arbetat på sjukavdelningar. Varmed jag replikerar med att han under den tiden måste ha gått med skygglappar som hästar har.
Jag fick sparken helt resolut!  Han skulle även se till att jag aldrig någonsin skulle få arbete på något sjukhus!
Jag förstod att det skulle bli så när omöjligt att få arbete mer som mentalskötare.
Som vanlig liten vårdare hade man inte mycket att säga till om. Jag ville förhindra alla sådana som arbetade inom vården gjorde det utan känsla för patienterna utan för  sin maktkänsla skull.

Som sjuksköterska skulle jag kunna göra det! Så nu var det viktigt för mig att den drömmen blev uppfylld!


Min tvååriga ungdomsledare utbildning: Klicka här!
Fortsättningen när jag började på folkhögskola.

Tillägg å mentalsjukvård: Klicka här!

Av Bengt - 9 juni 2007 18:42


Nu börjar alvaret riktigt!!


Under denna tid som mentalskötare genomgick jag en skilsmässa. Jag ska inte sticka under stol med att den till allra största delen berodde på mig. Jag var inte alls mogen för att ta ett sådant ansvar som en familjefader. Så det var ett mkt kort äktenskap men som det hann födas två underbara barn under som jag ändå älskade väldigt mycket. Något mer ska jag inte säga rörande äktenskapet, min f.d fru och skilsmässa mer än en sak.

 I min förtvivlan så gick jag och köpte en stor flaska fin och dyr spiritus. Mins inte om det var en liter eller en sjuttifemma. Ställde flaskan på bordet tog fram ett glas och slog upp. På bordet stod också en ask som hade en fågel som med näbben kunde plocka upp cigaretter. Så lyfte jag glaset för att ta mig en rejäl första klunk.
Kommen till munnen med glaset satte jag ner det på bordet igen. Knöt näven och höjde min högra arm, sa högt: ”Detta ska ta mig ”fan” ingen förmå mig till”! Varmed jag slog den knutna näven hårt i bordet så glaset hoppade högt och cigarettfågeln blev obrukbar för all framtid! Klädde på mig en fin dansstass och for ut till en dansbana där jag var ”kung” och flickorna stod i kö.

På dansbanan fick jag en mkt bättre berusning och effekt  än vad den där spriten skulle givit mig. Så vad det gällde min dans så har den dels givit mig  olycka i ett sprucket äktenskap som nog annars kanske kunde ha blivit lyckligt. Dels i sorgens stund räddat mig från att hamna på gatan och bli ett socialfall, där som jag  i dag inte skulle kunna sitta här och berätta detta!
Efter detta flydde jag till Lund där jag genom dansen hade många vänner och började arbeta på S:t Lars. Barnen flyttade till Göteborg så jag flyttade till Jönköping och kom närmare dem. Började på Ryhovs sjukhus där jag fick en kortare mentalskötarutbildning och flyttade sen också till Göteborg. Gick också en sjukvårdsbiträdes utbildningen. Hamna till sist på Högsbo sjukhus som var ett litet mindre mentalsjukhus.
Jag hade börjat att protestera mot den behandling patienterna fick och hur de behandlades. Hur sjukvårdspersonal utövade sin makt över värnlösa patienter. För en vårdare biträde eller överläkare har alltid ett övertag över sjuka människor och har så än i dag. Det finns faktiskt allt för många människor som arbetar i sjukvården för att de känner och njuter av denna sin makt! Några exempel ska jag nu ge om dålig behandling som inte framstått i det jag hittills berättat .
Tänker på den gången jag plötsligt tittat in på en sal utan att biträdet där inne märkte mig.
När jag tittade in var hon i färd med att kasta en patients trosor i ansiktet på patienten med orden: ”Djävla kärring som inte kan låta bli att pissa på sig!”  Då grep jag in och skällde ut biträdet. Men det skulle jag givetvis inte gjort!  Det var till utseendet vacker och söt flicka som kunde prata för sig. Det blev jag som fick en utskällning av översköterskan!
Jag blev inte populär när jag protesterade mot terapin att tvinga patienter med tvångstankar att trampa på streck som fans på golven och för patienten var dödssynd eller farligt. Jag hade andra idéer om terapi. Eller när jag talade om hur vilka biverkningar en viss medicin hade som inte framkommit. Men numera finns de med i fass! 
Det var inte väl sett att jag ogillade när en patient som var 1,95 cm lång 30 årig karl som enl. utvecklingsgrad hade beteckningen ”idiot” . Väcka upp honom när han sov på sådant vis, att han sprang naken hela korridoren fram och tillbaka skrikande: Mamma, mamma, mamma!” Vilket då var roligt för vårdarna!
Men det som till sist gjorde slag i saken att få den utbildning jag drömt om att få är följande slutberättelse om mentalvården:
Jag hade således fått anställning på  en psykavdelning å Högsbo sjukhus som hade Göteborg stad som huvudman.
På denna avdelning fans en elak kvinnlig överskötare och en lika elak manlig biträdandeöverskötare. Som exempel av elakhet av överskötaren ska ge följande:
Det fans en religiös mycket blyg flicka som hade fått ett stort förtroende för mig. Som när hon en dag fick sin mens och inte fått några binder med sig. Hon var så blyg att hon inte vågade be någon av de andra kvinnliga vårdarna om hjälp. Hon kom till mig istället och jag gjorde en binda av gasväv och bomull till henne!  Angående förtroende hade all den andra personalen som var kvinnlig också stort förtroende för mig, utom överskötarna, både kunskapsmässigt och i hur jag var för övrigt!
En dag när vi hade kafferast kom översköterskan till denna flicka, viket hon viste var mkt blyg, men inte vilket förtroende hon hade för mig. Hon beordrade flickan att gå och göra inordning hos en manlig patient som ”grisat ner sig”. Och för att genera henne riktigt så sa hon spydigt: ”Du kan ta med Bengt så han hjälper dig med det!” Innan vi gick in till patienten berättade jag vad som var naturligt och karlar ibland måste syssla med och vad som hände när de gjorde det. Vi gick in och tvättade patienten bytte lakan m.m . Sen gick vi och satte oss och fortsatte att dricka kaffe. Då kom överskötaren igen och sa hånfullt till flickan:
”Nå hur var det hos patienten och Bengt hjälpte väl dig bra?” Det svaret hon fick gjorde henne röd i ansiktet av ilska varmed hon svängde på klacken och gick hastigt iväg: Det gick hur bra som helst och tur väl hade jag ju Bengt med mig som hjälpte mig!”

 Nästa Skötaren som misshandlade och jag får sparke!

Forts. Klicka här!

Av Bengt - 8 juni 2007 14:34


Mer roligt!


Vi hade så kallat utearbete med patienterna. Det skulle ingå i terapin. Men det var mer ett utnyttjande av patienterna. Vårdarna fick sina bilar reparerade, tvättade och vaxade gratis.
Utearbetet infattade allt mellan trädgårdsskötsel, gång och gräsmatteskötsel el som i kolgården eftersom sjukhuset hade eget värmeverk och elverk.

En dag på detta utearbete som denna gång bestod av räfsning av löv på gräsmattorna.Vid staketet var det några kommunalarbetare som målade staketet på utsidan. Då gick en av patienterna fram till en av dem och ställde frågan vad han i betalning för sitt arbete. Då de var rädda för patienterna innanför staketet så patienten fick ett vänligt och ärligt svar. Kommunalarbetet var inte så värst högt betalt så detta föranledde patienten att ge följande kommentar:

Höru DU, du arbetar vist på fel sida om staketet!
Om följande inte var roligt så var det åtminstone förbryllande. En skötare hade sagt till mig att jag skulle titta på en som hade elva tår. Jag trodde han skulle driva med mig. Han tog av täcket vid fotändan och jag såg två fötter. Det såg inte normalt ut, något konstigt var det med dem, men vad? ” Räkna tårna!” sa skötaren. Jag räknade, 1,2,3,4,5, ja det var ju inget konstigt så räknade jag den andra, 1,2,3,4,5------6! Jag räknade tårna om igen och igen. Jo, det var elva tår!
Roligt och roligt, bros ju på hur man tänker en del kan nog tycka det var roligt. Det var   när patienterna fick delirium alltså ”fylledille”. Dom kunde göra de dråpligaste saker. Komma skrikande på skötarna att de fick skynda sig att släcka madrassen. Kunde skälla för att någon ställt en cykel i vägen för dörren. Får erkänna att nog skrattade även jag åt dråpligheterna!
Vårdarna hade kanske roligt, men säkert inte patienterna som de med tvångstankar. De skulle vara en sorts terapi t.ex en patient som måste gå på visa streck på golvet att hindra honom från det. Däremot finner jag följande historia rolig.
Vi vårdare spelade ofta kort har jag ju tidigare berättat. Denna avdelning hade en korridor som svängde så det blevsom ett L . Efter denna sväng brukade det spelas kort. Vi var också uppdelade i sysslor enligt schema. Denna dag hade jag hand om dagrummet och ansvarade för maten. Men vid middagen skulle alla hjälpa till med att patienterna fick mat.
Det var så middag men inga av de andra vårdarna behagade komma och hjälpa till denna dag.  De var alldeles för upptagna med sitt kortspel.  På dagrummet hade jag en patient som vi kallade för budbäraren. Om man sa en ramsa till honom och bad honom gå till någon att upprepa denna ramsa så gjorde han det ordagrant. Denna dag bad jag honom att gå till dem som spelade kort och säga: Ni era jäklar som sitter här och spelar kort hela dagarna, nu får ni se till och komma och hjälpa till  med maten!

 Han lummade iväg för att utföra detta. Jag smög efter för att höra och se reaktionerna. Men där satt inga  runt spelbordet, det var bara korten som låg kvar på bordet. Så började budbäraren med huttande finger:

Ni era jäklar som, så ett uppehåll sen upprepar ni era jäklar som, så ett uppehåll igen och sen kom. Ni era jäklar
SOM har suttit här, nu får ni,---- och så kom hela ramsan.

Forts. Klicka här!


Av Bengt - 3 juni 2007 23:27


Hårklippning!


Förra smidet slutade med rakning. Nu fortsätter jag där. Som jag sa fick vi ju även klippa patienterna själva på avdelningen. Det var ju inget man fått eller fick någon undervisning i. Det var bara att sätta igång att klippa patienterna. Det värsta var att klippa psykopaterna. De ville ha det snyggt och bråkade mkt om det inte blev snyggt och som de ville ha det. Dem slapp jag i alla fall att börja träna på! Då skulle jag nog blivit utsatt för fler mordförsök, om jag inte rent av skulle blivit mördad. Glömmer inte hur en kvinnlig vårdare hade fått  håret avslitet med rötter och svål av en sådan patient! Hon kunde sen inte arbeta kvar.

Den första patient var en liten klubbig man som hade ett stort yvigt ljust hår och inte klippt på länge varför det var långt också. Så började jag klippa. Jag vågade inte klippa av så mycket. Men oj,oj, som det såg ut! Ni vet sån där gammal potta ( nattkärl) klippningen sår ut som jag hade använt en sådan på huvudet och klippt runt den. Jag klippte, begrundade resultatet och klippte igen. Till sist hade jag klippt färdigt. Men stackars patient han hade ju inte mer hår att klippa, så det var klart jag var färdig med klippningen på honom!

Nästa patient jag klippte fick lyckligtvis ha lite hår kvar! Efterhand som jag klippte patienterna, så blev det bättre och bättre. Till sist kunde jag även klippa psykopaterna så de blev nöjda.

Något år senare på ett annat mental sjukhus stod jag klippte en patient. Då stod det en annan patient och tittade på min klippning och så sa han: Din klippning blir ju snygg men hur i herrans namn håller du verktygen? I dag förstår jag inte hur jag kunde klippa så som jag då höll i dem! Jag undrade vänligt hurså. Svaret från honom var att han var frisör och sen lärde den patienten mig hur man höll i frisörverktyg när man klipper!

Så en rolig kommentar från en patient. Vilket det finns många från.

En dag när jag stod och badade en patient hörde jag en röst utanför badrummet. Det var en Patient som gick fram och tillbaka och pratade med sig självt. Han gick där och undrade varför ingen kommit på att göra dem på det viset. Det skulle ju ta mindre plats och lättare att paketera dem. Men jag hörde aldrig vad de skulle komma på att göra. Jag var givetvis nyfiken!

Så jag går ut och frågar honom: ”Vad är det de skulle komma på att göra för något?”

 Svar:  ”Tänk, om dom gjorde äggen fyrkantiga som en kub istället för en sådan konstig form!

Denna patient hade lagt handen på tågspåret när tåget kom.

Detta för att det var syndigt att onanera, vilket han inte hade kunnat låta bli! Så han var utan sin högra hand. Med det var ju tyvärr inget roligt!


Forts. Klicka här!

Av Bengt - 31 maj 2007 13:54


 Dags för lite mer roligt, el var det?


Först ska jag nu först smida några ord om tiden som var före min tid på mentalsjukhus.
Dock inte med mer än något, några decennier tillbaka.
Då kunde en maka/ make få satt sin äkta hälft  på ett sånt här dåvarande ”dårhus” och som anklagelsen kunde lyda:  ”Snarkar och pratar i sömnen”!
Något tidigare på sjukhuset för så kallade ”idioter” och dylikt där behandlingen exempelvis kunde vara att ”idioten” sattes i en slunga eller sorts karusell. Där slungades han/hon tills kräkning uppstod. Med kräkningen skulle sjukdomen försvinna ut ur kroppen.
Många gånger kunde intagningen ske på dårhusen av anledningar som när det gällde pengar och dylikt. Men sådant skedde säkert på min tid också. Läs Strimbergs ”Fadern”!
Vem var det många gånger som var mest sjuk? Läkaren eller patienten?

Men nu tillbaka till vad jag själv varit med om och något av det som kunde ses som lite roliga händelser.
Denna händelse var väl inte direkt rolig när den hände utan först efteråt. Det var en patient som gick under namnet ”Smygande stryparen” bl. annat för att han alltid smög och det gick inte att höra när  han smög. Stryparen för han mördat genom att strypa.
En dag satt vi skötare och spelade kort i dagrummet som vi ofta gjorde. Rätt som det var kände jag ett kraftigt tag av ett par händer runt min hals. Jag stirrade på de andra vårdarna som satt helt lugnt kvar med sina kort. Summa tre stycken. Hur som helst kom  jag upp i stående ställning och luften började ta slut och snart skulle det bli panik om jag inte fick hjälp.
På något vis fick jag ett nacksving (som jag en gång lärt mig) på honom och han dansade över mig ner på golvet samtidigt som han släppte sig grepp om min hals. Andfådd skakande och stammande undrade jag varför jag inte fått hjälp. Svaret: Vist skulle vi ha hjälpt dig! Men vi ville ju bara se hur du skulle klara av det först! Alltså när jag nästan var död då. Blev min kommentar.
Patienterna skulle rakas och klippas. Vi hade ingen frisörsalong. Det var vårdarna som skulle ombesörja sådant på avdelningarna. Det var många patienter som hade skurit av sig pulsådern när de hade fått tag i sådan verktyg.
Vi använde gammaldags rakkniv på denna avdelning. Men den måste man ju lära sig att använda. Det gick till så att vi blåste upp ballonger som vi sen tvålade in. Med rakkniven tog vi så bort tvållöddret. Oj vad ballonger som gick åt! Men till sist lyckades man att ta bort allt tvållödder från ballongen. När man upprepat de en del gånger utan att någon ballong smällt, då fick man börja raka patienterna.


Fortsättning: Klicka här!

Av Bengt - 29 maj 2007 11:30


Mycket otrevligt!


Ska denna gång i smidandet om mentalvård smida tre mycket känsliga saker för mig under mitt mentalvårds arbete!

Den första var när jag fick vårda en skol och lekkompis från skoltiden och som jag inte sett på länge för än här på så kallade ”stormen” !
Han hade haft  samlag med sin mor, men det tvistades om det var modern eller han som hade börjat att inleda detta. En gång rymde han från utearbetet  i kolgården med en yxa i handen. Var hemma och hämtade pengar hos sin mor varefter han blev gripen på färjan till Danmark. Av poliser förd tillbaka där jag fick ta emot honom och se till att han blev inlåst i ett rum eller rättare sagt cell.
Det andra var när jag nere i kulverten som förband alla avdelningar möte en vacker flicka.
Det var en flicka jag umgåtts med och haft det ”lite” intimt med när jag var 16 år. (Ta det som ni vill!) Hej Bengt sa hon glatt, vad roligt att träffa dig här! Något som absolut inte var roligt för mig utan bara vemodigt!
Hon hade hamnat där på grund av lösdriveri och prostitution. Hon bönade och bad att vi skulle träffas någon gång igen alltså medan hon var patient. Men det var helt förbjudet att ha några sådana kontakter med patienterna vilket var svårt att få henne förstå.
Det tredje var när jag var med att ta emot en patient som hade mördat ett litet barn på grund av svartsjuka i förhållandet till modern. Denna moder var jag närmare bekant med! Så det var riktigt otäckt att ta emot honom och vara med att leda in honom på ett enkelrum.
Han hade ett stort vackert helskägg som han var  väldigt rädd om. En dag blev jag beordrad att raka av honom det skägget. Något jag var tvungen att göra mot min vilja. För att kunna göra detta måste han få på sig en tvångströja. Ett plagg av grovt tyg och som en bakomvänd väst med påsydda väldigt långa armar som patienten som man satte på patienten och kunde vira armarna runt honom. Fastsatt i en stol med ett bälte kunde jag så först klippa av skägget innan jag rakade honom.
De där bältena hade en stor metall knapp som man satte på piggen som gick upp genom hållet för att ställa in  hur mycket man måste dra in på bältet. Till denna knapp hade man så en nyckel för att kunna öppna bältet igen. Ja vi vårdare blev också kallade ”nyckelpigor” av patienterna för vi bar på oss en nyckelknippa med bl. fyra nycklar och en visselpipa. Två nycklar till dörrarna, en nyckel till fönstren och så en som var till dessa bälten.


Fortsättning : Klicka här!


P.s Eftersom bland alla som hälsat på, ingen avrått mig att sända brevet, så gör jag det! D.s

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Översätt bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Vädret hos mig

Väder Norsborg

Gästbok

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016
>>>

Tidigare år

Mina Vänner

Länkar

Hemsidor

Senaste inläggen

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Bloggtrafik

Om

Följ Bengt-Alfreds Tankesmedja med Blogkeen
Följ Bengt-Alfreds Tankesmedja med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se