Bengt-Alfreds Tankesmedja

Alla inlägg under januari 2008

Av Bengt - 31 januari 2008 11:34



En stor gestalt  reste sig från en skuggig sten!

  

Så var hon fångad i ett par björnstarka armar.  

Vilken fångst, skrattade rövar-Jons pojke och hans ögon glimmade i månskenet.  Du passar mig bra.  Det är så ensamt i stugan sedan far och mor vilar under storfuran.

- Käre då, släpp mig för all del, bad Ulla-Kajsa bevekande, och talade än en gång om hur brått hon hade.

Dum den som släpper sitt byte, skrattade han åt henne. Far tog sig brud, så gör jag väl också.  Men han mjuknåde ändå till slut för tösens enträgenhet.

Nå, jag ska låta dig gå för i kväll om du lovar att komma tillbaka och stanna hos mig sedan, sade han.

Ulla-Kajsa skrattade högt och menade att hon nog ändå fick förbli ensam, och omtalade det löfte hon givit vargarna och björnen för att obehindrad komma hem i kväll.

- Om du kommer ja, sade Grim gäckande, men det aktar du dig nog för tänker jag.

- Tror du jag är en sån som inte håller vad jag lovar, sade Ulla-Kajsa, och stampade med foten i den hårdfrusna marken.  Gå till stormossen får du se!

- Ja nog ska jag vara där och slåss om min bit, sade Grim och hans tänder glimmade till.  Men om jag vinner i striden håller du då ditt löfte?

- Ja ja, sade Ulla-Kajsa otåligt, släpp mig bara.

-  Nåja, inte ska jag vara sämre än de vilda djuren, sade Grim och lät henne springa.

Utan vidare äventyr kom hon hem, och fast hon var nästan förbi av trötthet ville hon ändå hjälpa till att vaka, men hon hade inte suttit lång stund innan hon somnade och trillade av stolen.  Farmor fick ruska länge i henne innan hon fick tösen såpass vaken att hon kunde komma i säng.  På morgonen var lillpysen nästan feberfri.

- Hur det nu går med mig så är lillpysen i alla fall räddad, tänkte Ulla-Kajsa lättare om hjärtat.

 Hela dagen, medan hon gick i sina sysslor, hade hon grubblat hit och dit efter en utväg.  Inte tyckte hon heller hon kunde oroa gamla farmor med sitt bekymmer, för som det var, så var det och stod ej att ändra om hon ville hålla sitt löfte.  Och det måste hon ju, det kände hon, annars kunde hon aldrig se en människa i ögonen mer.  Kanske kunde hon än en gång beveka djurens hjärtan.  Som dagen led sjönk hennes mod dock alltmera.  Men när skymningen kom var hon ändå på väg till stormossen.

I utkanten av mossen i en halvårets kring en väldig gammal gran satt björnen och vargarna och väntade och blängde på varandra.

 - Där kommer steken, brummade björnen.

- Inte får vi stor bit var om vi ska dela alla, morrade vargarna ilsket och blängde på varandra och björnen.  Det var tydligt att de redan grälat en bra stund om äganderätten.Ulla-Kajsa närmade sig med långsamma steg.  Hon tittade efter rövar-Jons pojke och hennes mod sjönk när han ej syntes till.  Hon hade ändå satt sitt hopp till honom.  Det var därför hon haft mod att gå hit, det förstod hon nu.  Inte var det så värst roligt att bli rövarkäring men det var väl ändå en bra bit bättre än att bli vargmat.  Och han hade sett riktigt snäll ut när han gav efter i går kväll.  Hon stödde sig mot granstammen och kände sig gränslöst ensam och övergiven.  Djuren vaktade på varandra och fortfor att gräla i sin avundsjuka att få dela med sig. Gamle Svanslös har inte med vår stek att göra, gläfste vargarna.

 - Lika mycket som ni, era ullsvansar , fräste björnen, som visste att det var det värsta han kunde okväda vargarna med, vars stolthet var deras yviga glänsande svansar.

 Om ni inte är hövliga tar jag hela steken själv.



Fortsättning följer!  Klicka här!




Stackars Ulla- Kajsa! Men för övrigt hoppas jag ni mår bra och har en underbar dag! Kram på er!

Av Bengt - 30 januari 2008 13:47

 

Usch ja, där stod något framme på vägen!

 

  Ett otäckt troll !

Armarna släpade i marken och kroppen liknade ett väldigt nystan på smala ben.  Det stod där och plirade i månskenet med sina gröna trekantiga ögon.

- Sicken liten prinsessa, smilade trollet med mungiporna upp till öronen.  Följ med in i berget så får du sitta på guldtron och bli bergakungens brud.

- Alldeles för hög ära för en fattig vallartös, sade UllaKajsa och slängde eldstålet mot trollet, som tjutande flydde in i berget så det brakade i småskogen.

- Nu tycks det inte fattas äventyr, tänkte Ulla-Kajsa, men rädd var hon inte.  Björnen och tronen har jag redan råkat ut för, undras vad som kommer härnäst?

Hon hade inte sprungit lång stund förrän en flock vargar hoppade fram på vägen framför henne.

- Sicken en liten läcker stek, tjöt de.

- Käre, käre då, vänta med att äta upp mig tills i morgon, bad Ulla-Kajsa och talade om hur brått hon hade.

- Man ska bita kråkan medan hon är under tassarna, grinade vargarna och slickade sig om munnen.

- Kråkan har vassare näbb än ni tror, sade Ulla-Kajsa och visade kniven.

- Ho ho ho, vargarna skrattade så de måste sätta sig.  Stor i näbben är hon den lilla kråkan.  Vi är tretton stycken, ho ho ho.

- Ja värre har jag väl varit ute för, sa Ulla-Kajsa morskt.  Men är ni beskedliga så ska jag vara det med.  Men det förstod hon ju att här stod hon sig lätt, så hon tog till med övertalningen igen.

 - Ja ja, sade de slutligen, vi är inte så värst hungriga efter hjortsteken i går.  Du ska få gå om vi får äta upp dig i morgon i stället.

-Ja det lovade Ulla-Kaj'sa i sin ängslan att bli hindrad. Än en gång råkade hon ut för en vargaflock och kom ifrån den med samma löfte.

I morgon är du inte mycket värd Ulla-Kajsa, tänkte tösen där hon sprang.  Men det blev väl alltid någon råd med henne. Lillpojken fick i alla fall sin medicin och det var huvudsaken.  Nu kunde hon inte mycket mer råka ut för än rövarJon eller hans pojke.  Men på två år hade de fredlösa ej varit sedda eller ofredat någon, så troligen hade de dragit till andra trakter, rövar-Jon, hans kärring och pojke, menade folk.

Men Plötsligt reste sig en stor gestalt från en skuggig sten!


Forts. följer! Klicka här!


Om nu inte gårdagen blev helt perfekt så ska den väl bli det i dag!

Önskar er allt gott och hoppas ni inte på grund av sagan har mardrömmar! För mig är det onsdagssimningen igen.

SEDVANLIG KRAM!

Av Bengt - 29 januari 2008 13:54


 

 

 Ulla-kajsa hade så givit sig i väg för att hämta medicin till Lillpysen.


Skorna var lätta och bekväma, marken hårdfrusen -och Ulla-Kajsas ben kvicka.

Snart hade hon kommit ett bra stycke upp i storskogen.  Månen satt blank och rund på himlen så vägen var inte svår att hitta.  Tre timmars väg var det till finnagummans pörte som låg under storklinten högt uppe i storskogen.

 Ulla-Kajsa var liten och lätt och van att kesa efter kreaturen i skogen, Lillpysens blossande ansikte gav henne knappt ro att sakta farten ens uppför de brantaste åsarna.  Varm och andtruten nådde hon omsider utan äventyr finnagummans pörte.

 Tösen drog strax fram med sitt ärende och gumman ruskade på huvudet.

- Aj-aj, sade hon, det låter illa, men vi ska nog bota honom. 

Hon var tydligen på riktigt gott humör för allt det Ulla-Kajsa haft med sig. Medan gumman gick och ordnade med sina flaskor och mortlar, halvhögt mumlande för sig själv, såg sig Ulla-Kajsa nyfiket omkring.  Stugan var nästan löjligt liten.  Spisen upptog nästan halva rummet, längs väggarna fanns hyllor fulla med torkade rötter, örter och många underliga ting.  Gumman själv liknade ett litet kutigt klädbylte.  Hennes ansikte var rynkigt och mörkbruna som ett torkat äpple och den krokiga näsan stötte nästan mot hakan.  Men de små svarta skarpa ögonen tycktes kunna se rätt igenom allting.

 Folk sade att hon var en häxa, och inte var hon precis olik en, tyckte tösen.  Men kunde hon bara göra lillpysen frisk igen, fick hon gärna vara en häxa många gånger om, tänkte Ulla-Kajsa.

- Du har haft en god hitfärd, sade gumman, och räckte henne en flaska.  Ta väl vara på den här och ge pysen en sked varje timme tills febern lägger sig.

 - Jaha, en sked varje timme, sade Ulla-Kajsa.  Ja tänk, jag mötte varken likt eller olikt, men jag har både eldstål och slidkniv med mig sa jag ska nog reda mig om det gäller.

 - Det är rätt, nickade gumman och plirade riktigt vänligt på Ulla-,Kajsa.  Modig vinner där feg tappar.

Med flaskan väl gömd i schalen skuttade Ulla-Kajsa hemåt. Hi och huj vad det gick.  Vägen bar nu nedåt mest hela tiden och Ulla-Kajsas steg smattrade som trumvirvlar i utförsbackarna.

Ekot vaknade och sprang på kapp.  Klapp, klapp, klapp, lät det, som om ett helt kompani hållit jämna steg med henne.

- Fasligt väsen jag för, tänkte Ulla-Kajsa och skrattade där hon sprang.  Bara jag inte väcker själva Brumfar med mitt oväsen.

I detsamma brakade det till i ett snår och en väldig björn vältrade sig tungt och ovigt ned på vägen framför tösen.     

-Jaså, är det du som för sånt oväsen och inte låter en sova ifred, brummade björnen ilsket.  I går var det en usel harpalt som väckte mig.  Nåja, räven som jagade den miste sin stek, men inte jag.  Du ser inte så oäven ut du heller.  Man blir sugen av att bli väckt i otid, ständigt och jämt.      

-Käre, käre då, bad Ulla-Kajsa bevekande.  Låt mig för all del komma hem med medicinen jag har här i flaskan.  Och så talade hon om varför hon hade så bråttom.

- En springande stek blir ingen fet av, grinade björnen.  Men får jag äta upp dig i morgon i stället så ska du få gå i kväll.

- Ja, ja, sa Ulla-Kajsa i sin ångest att komma för sent.  Jag ska vara vid stormossen vid skymningen i morgon.

- Jo, jo, brummade björnen.  Så möter du mig med byns alla karlar med påkar och bössor.  Förresten är jag allt för hungrig för att låta dig gå.

- Nej jag ska komma ensam, sade Ulla-Kajsa snopen för den hjälpen hade hon verkligen tänkt på.  Du ska få min matsäck bara jag får i kväll.  Jag har honungssmörgås och vörtlimpa.

- Hm, sade björnen och gned sig på magen.  Nåja, gömt är sparat.  Du ska få gå i kväll då.

Ulla-Kajsa löpte vidare.  Klapp klapp, klapp klapp, lät ékot från berget.

Hu, vad var det som stod där framme på vägen?


  Fortsättning följer! Klicka här!


Så klart önskar jag att ni vaknat till en fin dag och hela dagen

förblir härlig. Kram!

Av Bengt - 28 januari 2008 11:15



Min inspiration för att fortsätta med min livshistoria är nu på lågstadiet.

Vilar från det till jag återfår riktig inspiration. Jag lovar er som gillar min historia att jag återkommer med det.




Kan sagor vara något som intresserar vuxna förståndiga människor?

Ulla-Kajsas äventyr.


Ulla-Kajsas träskor skramlade mot den hårdfrusna marken, där hon kom gående över gården med de tunga mjölkhinkarna.Hon och gamla farmor och lillpysen var ensamma hemma.  Alla de övriga i familjen och tjänarna var på äldsta sonens bröllop i granngården.

Ulla-Kajsa satte ned hinkarna och pustade ett slag.  Håja, tänkte hon, nu dansar de väl som bäst där borta på bröllopet.  Det hade allt varit roligt att vara med.  Men hon som var yngst av tjänarna fick ju stanna hemma.  Och inte hade hon heller några kläder fina nog att sätta på sig för den delen, fattig och föräldralös som hon var.  Och lönen som vallpiga var ju så ynkligt liten.  Annars hade hon det bra, tyckte hon.  Mat fick hon tillräckligt och husbondfolket var snälla människor.

När Ulla-Kajsa satte ner mjölkhinkarna i köket kom gamlafarmor tassande från kammaren.- Vad ska vi ta oss till, Ulla-Kajsa, sade hon bekymrad.  Lillpysen är så sjuk så sjuk. Ulla-Kajsa rusade in i kammaren.  Var det någon hon höll av så var det den lilla muntra fyra-åringen, som nu låg där med det lilla ansiktet blossande av feber, och inte ens kände igen henne.- Om ändå far eller någon av strängarna varit hemma, sade farmor bekymrad.  Då hade de kunnat gå till finnagumman vid storklinten.  Det var ingen annan råd än att UllaKajsa fick skynda till bröllopsgården efter pysens far.- Det tar för lång tid.  Kan inte jag gå till finnagumman, menade Ulla-Kajsa.  Men farmor skakade på sitt vita huvud. - Kära då, hur skulle hon kunna reda sig om hon råkade rövar-Jon eller hans pojke eller vargarna eller tronen för att ta det allra värsta.Men Ulla-Kajsa var envis och farmor gav då slutligen med sig.  Hon stoppade på Ulla-Kajsa förning och pengar till finnagumman och vägkost för hennes egen del.  Hon stoppade eldstål mot tronen, och bondens stora slidkniv fick hon spänna om livet för vargamöte. Äldsta dotterns varma skor fick hon låna för att vägen skulle bli lättare.  Farmors varma ullschal fick hon om sig för att inte frysa.  Gamla farmor visste inte hur väl hon ville tösen, och många förmaningar och goda ord fick hon med på färden.


Nu följer fortsättning! Klicka här!


Om ni vill så fortsätter sagan! Så ge mig ett "JA" i er kommentar.  Om inte så får jag  väl försöka smida något annat!



 Nu har det börjat en ny vecka och den veckan vill jag önska er som här tittat in i smedjan att den blir: ”Helt underbar!”

Av Bengt - 26 januari 2008 15:12


Då får jag väl visa vad testen sa om mig! Sen får var och en  tro som den vill, om det stämmer in på mig!

 http://www.zapera.com/survey/demo/personality/

  

Enligt mina svar i frågeformuläret är jag en...
 Utåtriktad Upplevande Abstrakt Tänkare


Med följande text.


 SÅDAN ÄR DU:

Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera. Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.


 I morgon söndag. Då blir det inget smidet smedjan!

Önskar er alla en härlig, vilsam och trevlig avslutning på denna vecka!

Av Bengt - 25 januari 2008 19:16

 Bild. Borås.



Vill ni följa tomten från början? Klicka då här!



Slut med tomtandet för gott!

 

Det såg inte alls ut som det var någon som skulle nappa på min annons.

Det var tre dagar kvar till julafton och ingen mer hade ringt.

Så dagen före julafton sent på kvällen ringde det. Det var en som vill hyra tomte.

Vi gjorde upp om var säcken skulle ställas. Hur betalning kunde ske. Det skulle vara hans fru och två barn på fyra och sex år. Jag fick namn som inte var något vanligt son namn. Gatan viste jag var den låg och att det bara var villor där. Fick ett nummer på gatan också, Klockan åtta skulle jag banka på dörren hos honom.

Ja då fans det en som hyrde tomte i Borås. Det skulle i alla fall bli trehundra kronor för mig.

Kanske ryktet om mitt tomtande där skulle sprida sig så kanske det skulle bli mer tomtande nästa år. Kanske någon ringde på självaste julafton också.

Ingen ringde på julafton och mina tankar gick till tomtandet i Helsingborg. Där behövde jag inte ens sätta in någon annons. Där ringde så många att jag kunde bara komma till en bråkdel av dem.  Där kunde jag se flera tomtar lulla omkring för att göra sina tomtebesök. Här viste

de vist inte vad en tomte var för något.

 Halv åtta på julafton iklädd min gamla tomtedräkt, skägg  m.m som jag sparat gav jag mig iväg. Det skulle väl inte ta mer en en kvart att köra dit men jag ville ta god tid på mig. Kom så fram till den angivna gatan. Det var en lång gata. Så var det till att leta upp numret.

Det var en sådan där gata som man måste köra in i en annan gata för att kunna se numret.

Numret jag skulle till var ett väldigt högt nr.

Så började jag leta  65, 67,. Det var nr 75 jag skulle till. När jag kom till 69 så var där inte fler hus på den gatan. Hade jag missuppfattat numret tro? Eftersom det inte var något vanligt namn skulle jag säkert hitta dit i alla fall. Jag börjad att störa folk som blev förvånade när det stod en tomte när de öppnade. Ja tänk er själv om det kom en tomte och knackade på hos er på julafton. Men någon med det namnet fans inte på den gatan. Gatan hade jag i alla fall inte tagit fel på!

Alltså hade jag blivit grundlurad och var väldigt besviken den julaftonen. Något som kompenserades nästa julafton då jag fick ha såväl mina barn hos mig som mina föräldrar.

Då fick far min vara tomte och jag fick filma det hela.

Men denna julafton tänkte jag på den gamla mannen som ringt först.  Nu ångrade jag att jag inte hade tagit reda på hans adress för då skulle jag gjort välgärningen att tomta hos honom gratis och haft en klapp med.

 Nu var det slut med tomtandet för min del.

  

Ja så kommer det en lördag och söndag igen som jag får önska ska bli riktigt trevliga och härliga för er. Kram som vanligt!

Av Bengt - 24 januari 2008 13:39

Bild: Snö,rådhuset i Borås

 

Tomten var han bara ett skämt?

 

Som sagt jag ringde Borås Tidning. En sådan annons ville de inte sätta in  i Borås tidning.

Skulle jag sätta in en sådan måste jag komma in till tidningen. De trodde att det bara var ett skämt.

Så gjorde jag och efter att ha övertygat redaktören att det inte var ett skämt fick jag in annonsen.

Jag väntade och väntade på att telefonen skulle ringa om tomtehyrning. Till sist kom det ett samtal om förfrågan av en man om att få besök av tomten.

Jag frågade hur många barn han hade. Nej han hade inga barn han var helt ensam och rätt så gammal. Jag försökte förklara vad hyrning av tomte gick ut på. Mannen trodde det var någon välgörenhets erbjudande. Han tänkte inte det kostade något att få lite sällskap en julafton av en tomte. Alltså blev det således ingen tomtebeställning där inte!

Så kom ett samtal till och en man undrade om annonsen. Jag förklarade för honom vad som gällde.

Jo han var intresserad av att hyra tomte. Han hade en familj med fyra barn. När vi så kom till kostnaden som nu var 300:- kronor blev han rent förskräckt. På det följde så en dialog. Jag frågade hur mycket ungefär summan kunde lyda på å de julklapparna som skulle

delas ut. Det var tydligen en rik familj får det var många, många tusenlappar. Då frågade jag vad trehundra kronor var för en julklapp till hela familjen, en julklapp som kanske blev ett minne för livet. En fråga han inte kunde fatta innebörden av. Jag frågade också hur han såg på julafton och värderade denna dag om att få vara fri och kunna vara med sin familj.

Jo det värderade han högt och skulle han behöva arbeta julafton   skulle han ha bra betalt.

Men att betala trehundra kronor för att få hyra en tomte. Nej det fick allt vara. Det blev inget tomtande hos denna familj. Om barnen i dag vet om denna julafton och vad de hade haft chans till som deras rike far avböjde. Då undrar jag om det inte sitter en liten tagg kvar hosa dem varje julafton!

 

Nästa slut med tomtandet klicka här!

 

Nu ska jag gå till tvättstugan och sen handla mjölk som tagit slut varmed mina önskningar som alltid är att ni har det bra och är lyckliga! Plus den sedvanliga kramen!

Av Bengt - 23 januari 2008 14:34

Bild. Borås.



Även en kvinna som tomte!

 

Detta året blev det inte någon storfamilj. Någon hade sin farfar och farmor där. Det var som mest fyra barn i en annan familj. Annars var denna julafton lik den förra.

Förutom att jag blev filmad under hela tomtandet hos en familj*i en villa i ytterområdena och således den varma kramen och den fina julklappen från flickan. Det var inga vanliga ljus, det var speciellt vackra stearinljus.

När det så närmade sig nästa jul hann jag inte sätta in någon annons förrän telefonen ringde och det ville hyras någon tomte. Annonsutgifter blev det inte mer för mig i Helsingborgs Dagblad.

Hos den ensamma flickan** var julaftonen redan inbokad. Där blev det en julklapp varje år alltid lika vackert inslaget  överlämnat med en tomtekärleksfull kram.

En dag några månader efter julafton ringde hennes mamma mig. Hon måste få berätta  om vad flickan hade sagt i skolan när det bråkats om jultomten fans eller inte.

Flickan hade hållit bestämt fast att jultomten vist fans. Hon hade en egen tomte som besökte snälla barn och tomten hette Bengt.

Så en dag gifte jag mig och när det var dags för tomtandet fick även min fru ikläda sig tomtedräkt och skägg. Då gällde det att parera tiderna på besöken så det passade ihop med

de min fru blev fördelad.

När det så blev julafton körde jag henne till ett ställe och släppte av henne. Sen körde jag till ett annat. När jag så var färdig med det körde jag och hämtade henne där jag släppt av henne och så till nästa ställe på samma sätt.

En dag var det slut med tomtandet. Jag blev skild och flyttade för alltid från Helsingborg.

Så småningom flera år efter blev jag bosatt i Borås för en kvinnas skull.

När jag så hade börjat på sjuksköterskeskolan behövdes varje extrapeng jag kunde tjäna.

En dag något före julafton ringde jag Borås Tidningen för att sätta in en annons om uthyrning av nykter tomte.

 

Forts. följer klicka här!

 

Så här också en  efterlysning!

* Om denna berättelse på något vis når berörda vill jag de hör av sig! Skulle vilja se filmen.

** Flickan som nu är stor skulle det vara väldigt roligt att få höra något ifrån.

 

Så har halva veckan gått och för mig är det den vanliga simningen. Er andra önskar jag resterande vecka blir minst lika bra som den hittills varit. Om den oturligt inte blev så bra

att det nu blir kompenserat till något riktigt bra av veckan som är kvar! Kram på er!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skapa flashcards