Måndag kväll kl. 20 den 26 okt. -15
Äntligen är vi uppe i luften ovan molnen på väg till ett förhoppningsvis soligt Turkiet.
Så landade vi mitt i natten i Izmir och det var mörkt. På dagen hade det regnat och åskat något riktigt förskräckligt. Så de som kommit med plan den dagen hade fått ta sig in i hotellet genomblöta.
Vi åkte vidare busstur söderut på en motorväg.
En motorväg som gick upp och ner och slingrade sig som en terpentin. Solen steg upp och emellan åt såg vi ut över ett blått hav.
Inte hade jag väntat mig att denna kustväg var så bergig. Det var som att fara fram på alpvägar.
Framme vid vårt första hotell stod solen högt på en blå himmel.. En sol som sen fanns där alla dagarna under två härliga veckor.
Dagen därpå blev det Rhodos som får börja med lite romantik i min berättelse.
Innan jag reste så hade min dotter sagt: ”Det är bra för dig att resa och kanske du kan finna en ny partner på resan.”
Jo då! Redan andra dagen i en dans på en festkväll fann jag henne. Hon hette Ayla och var vår reseledare.
En underbar kvinna och vi fann varan fast hon var väldigt många år yngre en jag. Men vi var så lika i sett, hade upplevt så mycket likheter i våra liv och skulle passat så bra ihop.
Hade ordet OM inte funnits så hade jag nu haft en ny partner.
Men bygga kärlek med 300 mil emellan oss är allt för svårt. Jag i Stockholm hon i Izmir där hon bor.
Så nu får jag sjunga ”Det var på Capri Rhodos vi möte var andra jag mins det än som igår, bland mimosor etc.”
Fortsättning följer. Klicka här!
Så nu är jag lika ensam igen! Olika falla ödets lotter och så faller min lott.
Men nu blir det dags att berätta om resan och visa bilder som i sig av alla upplevelse också är romantisk på sitt sätt. Men vad jobbigt för benen med all vandring första veckan.
I skuggan av terrordådet i Paris hann det bli söndag innan jag kom igång med denna reseberättelse,
men bättre sent än aldrig som det heter.
Återstår bara önska er en ny härlig vecka trots rusket här hemma i Sverige!
TantGlad
15 november 2015 18:57
Åldern är BARA en siffra ska du veta. Det viktigaste är att man passar i hop och har lika värderingar i livet. Att man är på samma plan.
Fina bilder du visar. Själv är jag alldeles för hemkär för att resa bort. Men det är kul att se bilder från andras resor.
Ha det gott och trevlig kväll nu.
Kramkram.
http://tantglad.bloggo.nu
Bengt
15 november 2015 23:23
Visserligen är ålder en siffra men avstånd är avstånd även om jag kunde flyga.
Och så tror jag hon glömmer mig rätt snart.
Kram min vän!
skogsfrun på dal
15 november 2015 19:08
Det blev ju en ganska strapatsfylld resa, men du hade krafter kvar till dansgolvet ;-) Ayla uppskattade säkert en skicklig danspartner, där har åren ingen betydelse. Antar att du svänger dina lurviga även här hemma så en ny romans kanske väntar bakom hörnet.
Kram på dig.
http://barasaras.bloggplatsen.se
Bengt
15 november 2015 23:19
Min vän det blir inte så mycket med att svänga de lurviga benen numer. Benen och min ork är inte så bra längre tyvärr!
Kramen min vän!
gun
15 november 2015 19:54
Låter som du haft en trevlig resa:)....
Håller nog med om att 300 mil är lite väl långt.
Man blir lätt mör i benen när man inte är van att
vandra så mycket.
Hemskt det som hände i Paris och alla oskyldiga som blev drabbade.
Hoppas de hittar alla som var inblandade så det får sitt straff!!
Kram gun
http://anthilias.bloggplatsen.se
Bengt
15 november 2015 23:17
Hittar alla som var inblandade. Men kära du, det är ju hela IS!
Kramis!
skogsnuvan
16 november 2015 12:56
Det heter inte ensam det heter själv. Det är ett mycket mer positivt uttryck och handlar om frihet och göra vad man vill. Jag är inte ensam men jag är själv fast har man många goda vänner så behöver man inte vara själv så mycket. Här har det snöat nu och jag tappade humöret totalt och bestämde mig att bara stanna inne, ligga i soffan tillsammans med hunden jack och se på en gammal Åsanissefilm
http://skogsnuvan.bloggagratis.se
Bengt
16 november 2015 16:56
Tack för de orden som jag tar till mig! Alltså jag är inte ensam utan bara själv!
Jag gillar också gamla filmer.
Kram!
Anki
16 november 2015 13:41
Åldern har ingen betydelse... men avståndet kan nog ha det.
Verkar som en trevlig resa i alla fall och kul att få se lite bilder.
Ja, det var hemskt det som hände i Paris... och likaså i Beirut. Samtidigt pågår omänskliga krig på andra platser också, som i Afrika... man undrar vad det ska bli... är världsfreden hotad?
Önskar dig i alla fall en fin vecka!
Kram
http://ankistankar.blogspot.seankistankar.b
Bengt
16 november 2015 16:52
Du har så rätt angående ålder och hade detta hänt med en boende i Sverige så hade det nog blivit ett annat förhållande.
Det är säkert risk för ett världskrig. Men inte Ryssland och väst utan syd-nord.
Kramis!
Margita
16 november 2015 21:08
Kul att läsa om din resa. Visste inte heller att kustvägen är bergig. Såg vackert ut! Skönt att tanka sol och värme inför vintern. Hade jag haft råd hade jag nog inte varit kvar i Sverige under vintern, det är alldeles för mörkt, det är mest mörkret som stör mig. Och kommer det ingen snö så blir det ännu mörkare.
Roligt att du fick lite romantik! Men att ha en relation med så långt avstånd kanske inte är så lätt, men ja...jag har haft en relation med en man i ungdomen...jag bodde i Sverige och han i USA...vi höll ihop i över 3 år tror jag det var. Träffades då och då. Men det är nog lättare när man är ung kanske...
Ser fram mot att läsa mer om resan!
Kram
http://sengas.bloggplatsen.se
Bengt
17 november 2015 12:24
Lägg undan en liten slant varje månad även om ekonomin är knapp, så ska du se att det kan bli en resa.
Jag lovar du ska få läsa mer av rean.
Kram!
Annika
16 november 2015 21:17
Du har i allafall ett fantastiskt fint minne att plocka fram lite då och då. Välkommen hem förresten även om det nu är värsta ruskvädret.
Ha en fortsatt bra vecka.
Kramelikram
http://www.badtant.bloggo.nu
Bengt
17 november 2015 12:20
Trotts alla bekymmer och besvär i livet har jag många fina minnen att ta till för att solen ska skina inom mig!
Kramen min vän!