Bengt-Alfreds Tankesmedja

Inlägg publicerade under kategorin Levnadshistoria, campingäventyr !

Av Bengt - 11 december 2007 12:42

Här lämnade jag Helsingborg på väg till Stochholm.

Här släpptes jag av från lastbilen.


Äventyrets början.Klicka här!



 Biten kvar var den längsta!


Men att jag kunde tänka mig att få ligga kvar det visade jag inte utan steg upp med det samma.

Uppkommen blev jag bjuden på frukost.

 Så tackade jag för allt och talade om hur glad och tacksam jag var för såväl att de tagit upp mig, för vad de bjudit mig på och all vänlighet de visat mig. Det hade jag i alla fall lärt mig att göra hemifrån av far och mor!

Så var jag ute på vägen igen med hopp om att få lift. Men nu var jag utvilad och magen full.

Solen sken och det kändes faktiskt bra och det syntes inte så långt hem nu.

För att ha något att göra och få några andra tankar i huvudet, än att bilarna inte stannandegick jag och räknade höstackar.

 

På avstånd såg och hörde jag så Blixt och dunder. Usch det där lät otäckt värre. 

Så kom regnet också. Rusade till närmaste höstack och kröp in med hela min packning.

Det var riktigt hett i den. Så inte många sekunder efter stod regnet som spö i backen. Det blixtrade och knallade och det kändes som om jag skulle bli kokt i höstacken. Där låg jag och väntade på regnet skulle sluta. Men det hade vist bestämt sig för att bli kvar där jag var.

Det gick timmar och nu började det komma droppar in i höstacken också.

Jo nu slutade det vist. Kröp ut och ut på vägen igen som var full av stora vattenpölar.

Där kommer en bil, upp med tummen och viftar med den. Plachsk, plachsk! Hade ju undgått regnet! Men vad var det för nytta med det, nu var genomvåt från topp till tå. Hade bilen kört närmare mig skulle jag blivit påkörd. Vattenpölen där jag stod, den var borta den var jag indränkt av!

Att bli torr fick jag inte någon chans till för nu tänkte himlen tömma allt vatten den hade och Tor där uppe var vist riktigt arg för han slog hela tiden med sin hammare. 

 Jag var nästan hemma men det var nog ändå i dag jag hade längsta vägen kvar hem!

Nu var det ingen ide längre att söka skydd då jag redan var genomvåt liksom min packning.

En stor lastbil kommer. Gnissel. Den stannar lite längre bort. Jag springer. Klättar upp till

Förarhytten och ställer frågan som ställts flera gånger. ”Får jag åka med? ” ” Jo in med dig!”

Snart ser jag skylten Helsingborg. Regnet öser fortfarande ner, jag är fortfarande våt.

Chauffören stannar för mig i Stattena och jag tackar för att få ha åkt med. Kliver ut i regnet och vandra hem till mor som var hemma. Får torra kläder och mat. Det blev en lång berättelse långt in på natten av äventyret som nu var slut.

Efter det äventyret var jag säkert inte den samme Bengt som den dag jag satte mig på min cykel på väg till Stockholm. Vad det gällde flickor så skröt jag aldrig mer om det. Det blev alltid något som var ett ömsesidigt vackert givande som ingen hade med att göra resten av mitt liv!


Så var det slut på det äventyret och hoppas ni haft glädje av det! Varmed jag önskar er en trevlig dag och kväll. Kram på er!

ANNONS
Av Bengt - 10 december 2007 12:49


  Minnen dyker upp efter vägen!
  "Då går jag och köper en korv och mos, och kan vänta på er." Sa jag!"Men inte skulle du gå och köpa korv medan vi sitter på restaurangen och åt.  Följ med in

så bjuder vi” sa mannen. Inte tackade jag nej till det inte, det hade jag ännu inte lärt mig att göra! Vi åt kåldolmar alla tre. Det smakade förträffligt och inte en enda potatis lämnades kvar

i skålen! Såskannan blev helt tom den med! Vi satt kvar rätt länge efter vi hade ätit, Vilket

var svårt för mig för nu ville jag i väg igen men det hoppades jag inte märktes. Jag fick berätta om hela mitt äventyr från Hälsingborg tills vi satt här.

Till slut så satt vi i bilen igen och efter någon minut passerade vi Gyllene Uttern, något jag förstås inte berättat något om. Mina ögon höll nästan på att trilla ut av stirrandet och sökande efter att få se en speciell flicka där. Men ack hon syntes inte till! Tänk om jag fick träffa henne i dag. Ja det finns många, många kvinnor, ja även nu vuxna män, jag skulle vilja träffa igen! En del finns kanske inte längre i livet.

Vi passerade Huskvarna utan att stanna vid bensinstationen men allt som hänt där tänkte jag på nu. Såg mig bli jagad upp för den branta slänten. Jag tittade mot Vätternäs och mindes. Färden gick utefter vägen där  jag traskat med cykeln och mitt onda knä. På andra sidan Jönköping såg jag mig själv försöka cykla med ett obrukbart knä.

 Vid Värnamo kom minnena på de två killarna som sovit över hos mig i tältet.

 

Så var vi framme i Örkelljunga där detta trevliga par bodde. Nu hade det redan blivit kväll.

Det var inte roligt att nu behöva ge sig ut på vägen igen och dess utom kom det lite regn på vindrutan också.

Så sa frun med en vänlig röst: Inte kan du ge dig ut på vägarna nu inte, Du får följa med hem och fortsätta först i morgon! Vad glad jag blev, det sjöng fåglar inom mig. Om det så var på golvet jag skulle få sova så gladde detta mig väldigt mycket.

Hemma hos paret bjöds det på kvällsmat och inte var det något golv jag fick sova på. Det var

En riktig säng och vad skön den kändes! Vad jag måste ha sovit gott den natten, för jag ville inte vakna på morgonen när frun purrade mig!


Slutet på äventyret. Klicka här!


Så börjar en ny vecka vilket jag önskar ska bli riktig god för er!  KRAM!

ANNONS
Av Bengt - 6 december 2007 12:47

 Fotografi: Kolmården.



Höstackar!


Efter provianteringen så traskade jag så vidare. Nu hade trafiken kommit i gång riktigt.

Inte som i våra dagar inte, trafiken på den tiden var ganska gles. Det kunde gå långa stunder innan man såg en bil.

Oh! Äntligen stannade en bil. Jag fick sätta mig i baksätet då framsätet var upptaget av förarens fru. Så åkte jag genom Norrköping igen från andra hållet och i bil. Snart var vi i Lindköping. När vi kom till Mjölby så skulle paret inte längre. Så var det till att traska igen.

Men nu hade jag blivit väldigt hungrig. Vid Svartån kokte jag min köttsoppa som jag åt tillsammans med några smörgåsar. Drack upp min mjölk, vilket jag fyllde på igen i Mjölby

Sen var det till att traska igen viftande med tummen var gång det kom en bil.

Det var nu av någon anledning väldigt glest mellan varje bil som inte heller stannade för att ta upp mig.

 Mellan varje kilometer jag gick satt jag ner antingen i diket eller på ett vägräcke. Ibland kunde det vara på en stor sten. Kilometrarna blev till mil. Tiggde  vatten i hus jag gick förbi.

Åt en bulle. Nu började det kännas ordentligt i ben, ja hela kroppen. Solen lyste fortfarande ganska högt på himlen ner mot väster. Traskar väl ett tag till då, men när jag kom till nästa fält med höstackar tyckte jag det räckte med liftande för denna dag!

Där satt jag vid en höstack och längtade hem. Det var inte alls roligt längre. Det fall en tår från ögat också. Nej för tusan sånt snackar vi inte om inte kunde jag gråta inte! Skulle jag nu kunnat göra det så håller vi tyst därom! Men hela tiden malde det i huvudet varför inga bilar ville stanna och låta mig åka med.

Nu hade jag ingen lust att gå mer för i dag och när mörkret fall på åt jag en bulle igen och med sovsäcken inne i höstacken kröp jag ner i den. Det var riktigt mysigt inne i höstacken.

Jag sov väldigt gott där och på morgonen väcktes jag av ett väldigt brummande. När jag tittade ut såg jag en traktor körande på åkern. Då fick jag brått att packa ihop och ge mig upp på vägen igen. Där tog jag fram en smörgås och åt och drack mjölk. Och så tog jag upp traskande igen.

Efter någon timme så stannade så en bil. Det var en man och dam så det blev att slå sig ner i baksätet. Vilken tur jag hade ändå, för nu började regnet piska mot vindrutan! Vad våt jag skulle ha blivit om jag inte fått lift nu. Regnskyddet var nu säkert redan kommit till Helsingborg.

Damen berättade att de skulle till Örkelljunga där de bodde. Jag berättade om liftandet från Stockholm och var på väg hem till Helsingborg.

I Gränna stannade de för att äta middag på en restaurang. Jag tänkte gå och köpa korv och mos medan de gick till restaurangen. Vilket jag talade om. Nu sken solen igen!


Forts. Klicka här!

  

Hittade ett vykort från Kolmården i albumet!

 

Lämnar ett par avsnitt kvar till nästa vecka på detta äventyr. Tycker det är synd att göra slut på det redan denna vecka! Vet inte annars vad jag ska smida på måndag. Men nu finns det inte så mycket mer! Hoppas ni ska finna slutet också spännande och förväntansfullt. Ha det bra,kram på er!

Av Bengt - 5 december 2007 11:40


 


Tystnadens ljud!


Vad var nu detta, vart bar det i väg, vad var det för en gubbe jag åkte med, vad skulle nu hända? Ja frågorna snurrade inne i mitt huvud. Efter så där en kilometer på den skumpande smala väg stannar han och säger: ”Nu ska jag inte längre nu får du stiga ur bilen!” Nu var det verkligen mörkt. Det var bara bilens lyktor som lös upp skogen. Jag hann precis stiga av med min packning för än han körde iväg. Efter bara en liten stund kom han tillbaka, men stannade

inte utan körde vidare ut mot stora landsvägen igen.

Bilen hade lyst upp bra men nu blev det riktigt mörkt när den försvann. Efter en stund hade så mina ögon vant sig vid mörkret så jag såg åtminstone träden. Jag lyssnade efter bilar från stora vägen, men det hördes inga och inte kunde jag se några billjus därifrån.

Det var inget att göra en känna om det fanns något mjukt gräs, Vilket det fans och jag kunde lägga ut min sovsäck där och krypa ner i den. Åt några smörgåsar och drack lite mjölk.

Det kändes som om det skulle kunna börja regna när som helst. Knöt om mina tummar och hoppades det inte skulle bli något regn. Där låg jag så och kunde inte låta bli att lyssna på sllt konstigt ljud. Det var kvistar som bröts, det var pip och gnissel. Det var djur som sprang i skogen. Så hördes långt borta en hund (?) som ylade. Det värsta var att jag hörde att det var stora djur som sprang i skogen och jag fick en syn framför mig att jag blev trampad i huvudet.

Men jag somnade och vaknade först när det blivit ljust och morgon. Något regn hade det inte blivit och solen tittade nu åter fram Som tur var hade jag smörgåsar kvar och en liten sladd mjölk som jag så förtärde innan jag traskade ut mot stora vägen.

 

Några bilar syntes ännu inte till. Så nu upptog jag traskandet igen hemåt. Time efter time traskade jag. Plötsligt såg jag sjön som jag en gång tidigare på väg till Stockholm beundrat. Vad skönt, där fick jag ta mig ett dopp! Ännu en gång satt jag på terrassen och intog en läsk och ett par kanelbullar. Köpte några extra som jag stoppade ner i en påse. Kom än en gång till

lanthandlaren, köpte mjölk, bröd ,smör och pålägg. Fick också hjälp med att göra färdiga smörgåsar att ha med på färden!


Forts. följer!Kicka här!

För mig är det simdagen, hoppas ni också har en lika trevlig onsdag! Kram på er!


Av Bengt - 4 december 2007 12:42



Traska på!

 

Ja nu är jag på väg hem, svänger ut till vänster från Hornsgatan mot bron och mot Helsingborg. Det går tungt, vill sig inte riktigt verken i hjärna eller ben!

Kommen upp på bron över Mälaren stannar jag och vänder kursen in till Stockholm igen.

Cyklar ner till centralstationen. Packar av cykeln. Går in till godsinlämningen. Lämnar in cykeln och hela min packning med tält, utom ryggsäck med kokkärl, termos fylld med mjölk, smörgåsar jag fått av radiohandlaren. Tallrikar ,mugg och bestick samt sovsäck och lite annat.

 Polletterar så cykeln och dess packning till Helsingborg. Ringer hem och säger jag är på väg hem nu.

Tar en buss så långt stadsbussen och biljett tillåter söderut.

Medan cykel och tältet är på väg med tåget går jag på riksvägen hemåt viftande med tummen, medan bilarna susade förbi, som jag blivit omtalad man skulle göra för att få åka med.

Inte var detta något bra sätt att färdas på. Den ene bilen efter den andra for bara förbi medan jag traskade på.

Det gick en timme det gick två. Vandrade en, vandrade två kilometer och vet inte hur många då en bil äntligen stannar. En bil med en manlig förare och kvinna sidan om. Trött i benen och ont i ryggen var det skönt att få slå sig ner i baksätets mjuka dynor. Men färden varade inte så länge. Någonstans mitt mellan Södertälje och Nyköping måste jag stiga av då de inte skulle längre. Så var det till att traska igen kilometrar blev till mil. Bil efter bil for bara förbi. Nu började det gå mot kväll och det var bara en liten rodnad himmel från solen som syntes i väster när en bil plötsligt stannar längre fram. Det blev att springa ett stycke. Där satt en ensam man i bilen. Han skulle till något ställe mot Norrköping.  Han körde mycket sakta tyckte jag. Det syntes nu mörka moln på himlen. Vi passerade Nyköping och det började bli ganska mörkt. Bilens strålkastare lyste nu upp vägen.

Så svänger han plötsligt av åt höger in på en smal, krogig grusväg i en skog. Skogen var Kolmården!

 

Forts. Klicka här!

 

Önskar er en trevlig dag/kväll! Kram!

Av Bengt - 3 december 2007 11:20

Skeppet Chappman.


Tar adjö av Kungl. huvudstaden!


Så tog jag farväl av flickan en solig morgon.

Något senare mycket trött kom jag så tillbaka till radioaffären. Radiohandlaren hade varit väldigt orolig för mig och var nu lite arg för att bara hade blivit borta så där hux flux.

Jag berättade vad jag hade gjort dagen innan och att jag sovit hos en tjusig flicka som jag träffat. Återigen bjöd han mig på frukost vilket jag inte ätit någon.

Jag förklarade att  det inte var säkert att jag kom till honom på natten.  Jodå han förstod mig så väl. Det var inga problem med mina prylar och ville jag sova hos honom så gick det hur bra som helst. Vi hade trevligt när vi var tillsammans och han tykte det var roligt att jag berättade vad jag hade för mig i Stockholm.

Detta var en mycket varm dag och nu längtade jag bara till att få komma till vattnet.

Med buss for jag så till en badstrand där jag stannade till långt fram på eftermiddagen. Detta ställe hade trampoliner varvid en som var tio meter hög. Det var en badstrand jag verkligen trivdes på. Nu på gamla dar har jag försökt att hitta denna badstrand men ännu inte funnit den.

Efter badet for jag tillbaka till radiohandlaren och vi hade lite snack för oss. Drack kaffe med  som jag också nyligen börjat nyttja med ett par smörgåsar till detta nere i affären.  Jag ringde också hem och berättade hur jag hade det, dock inte allt som exempelvis var jag hade varit på natten!

På kvällen så befann jag mig åter på dansbanan. Flickan från föregående kväll syntes inte till där. Men oj vad många andra vackra flickor där var. Det blev riktig sprätt på mina ben.

Sak samma med både bad och dans upprepade sig även nästa dag. Så och ytterligare en dag. Någon mer sömn hos radiohandlaren blev det inte utan bara två besök per dag, dagtid!

Det måste ju bytas kläder både morgon och kväll. Långbyxor på kvällen och kortbyxor på morgonen.

En dag besökte jag även skeppet Chapman som även var ett ställe det skulle gå att övernatta för den som hade råd.

Men dagen kom då det var dags att tänka på att komma hem igen. Men fy för tusan vilken väg jag hade att cykla, 66 mil! De milen syntes ännu längre än den hade gjort när jag cyklade till Stockholm.

Men jag kunde ju inte stanna kvar i Stockholm resten av mitt liv. Men färden lockade mig inte alls mer utan såg det nu mest som ett nödvändigt ont.  Det var till att lasta på cykeln. Ta adjö av alla flickor, nöjen,  radiohandlaren m.m och ge sig i väg mot Helsingborg igen.

På ett vis längtade jag ändå hem nu men samtidigt var det sorg över att lämna Stockholm.

Inte minst för alla vackra och villiga flickors skull som hade bjudit en liten skånepåg på livets  ljuva hemligheter.


Forts. klicka här!



Denna första Advent vecka för jag då önska eder blir så trevlig söm ni önskar er! KRAM!

Av Bengt - 29 november 2007 11:30

Gränd i gamla stan.



 Gröna lund och Skansen.


På morgonen Väcktes jag av radiohandlaren som redan hade dukat till frukost.  Jag mådde som en prins vid frukostbordet väl uppdukat med kokta ägg, kaffe, ost skinka, marmelad bröd och smör och en kanna mjölk.

Pratade om vad jag skulle företa mig denna nya dag innan han måste öppna sin butik.

Mätt och belåten beger jag mig åter in till centrala Stockholm. På en tvärgata till Hornsgatan, vid Zinkensdamm var där ett litet berg men kunde klättra upp för. Där såg man ner på fartyg  förtöjda längs Mälaren bortåt slussen. Man såg utöver mot gamla stan och bort mot stadshuset.  Så vandrade jag vidare till slussen. Besökte stadshuset. Och var uppe i toppen 80 meter upp där jag kunde se hela Stockholm så långt ögat kunde nå. Så därefter till Järnvägsstationen, vilken jättestor station. Därifrån bort till Hötorget. Varefter jag vandrade på Drottninggatan fram och tittade på riksdagshuset. Nu gick jag så genom gamla stan en gång till mot färjan som tog mig över till Gröna lund.

Det var många attraktioner på Grönan och det tog inte lång tid förrän  jag hade fått en kompis att vara tillsammans med. Det var en småväxt flicka på 15 -16 år. Då jag efter att ha roat oss på ett flertal ställen som spöktåget, berg och dalbana med mycket mera frågade jag henne om hon kunde dansa. Jo det kunde hon fick jag till svar. Men var skulle vi gå någonstans.

Hon föreslog Skansen vilken låg bara en kort bit bort från Gröna Lund.

För sin ålder dansade hon bra. Där var många andra väldigt unga flickor som kunde och dansade där.  Det var en gammeldansbana vi var vid denna kväll.

Vi stannade ända tills sista dansen innan vi lämnade Skansen. Hon undrade först då var jag bodde och jag berättade om radiohandlaren. Men hon tyckte det var bättre jag följde med henne hem då hon hade ett rum med egen ingång. Ett förslag jag tyckte var mycket bra och så blev det.

Det blev natt. En natt jag oförskämt nog inte ägnade radiohandlaren en endaste liten tanke förrän på morgonkvisten!


  

Fortsättning Klicka här!


  Ha det så bra det går i detta skiftande väder—KRAM!
Av Bengt - 27 november 2007 11:36

Bilder:  Nederst Nyköping och  överst Södertälje.

!


 

Krafterna håller på att tryta!

 

Det var nog för lång sträcka jag hade cyklat i går och kommit till sömn allt för sent för jag sov länge denna morgon. Det blev en simtur och frukost  innan det var dags att ge sig iväg igen.

Vädret höll sig. Det hade väl varit någon mulen dag och i Huskvarna hade det kommit någon skur en dag och regnat rejält en natt. Men nu sken solen för fullt. Får säga jag hade väldig tur med vädret. Tog fram kartan och tittade hur långt jag hade kvar. Allt hade ju i stort gått bra hittills men jag började  bli trött och tyckte nu vägen var väldigt lång. Började tänka på hur långt jag måste cykla för att komma hem igen. Det kändes lite skrämmande När jag kommit till Stockholm skulle jag ju ha lika långt hem igen sen.

 Men när jag tänkte på hur roligt det skulle bli att få se huvudstaden och jag jämförde med den sträcka jag cyklat och vad jag hade kvar så kom jag på andra tankar än att ge upp.

Så jag trampade  vidare. Det tog inte mer en så där en timme kom jag till en plats som jag tyckte var speciellt vacker. Det var en stor sjö där. Där fans en restaurang och kafé man kunde sitta och njuta ute på en terrass och se ut över sjön. Där satt jag också och njöt med en kopp mjölkchoklad och ett wienerbröd. Detta ställe hette Stavsjö. I dag kör man inte längre genom denna vackra plats. Här fans också en lanthandel där jag provianterade. The, bröd mjölk, smör, ost, sardinburk, majonnäs, köttsoppa m.m

Så på cykeln igen. Men det hade börjat att gå trögt nu. Av någon anledning gick det inte lika lätt att cykla som dagen innan. Dagen innan hade jag haft så trevliga tankar medan jag cyklade men de ville inte komma i dag. Mina tankar blev mycket på hur långt det var till nästa stad och nästa och till Stockholm.

Så nådde jag Nyköping och det var en hel del kvar av den dagen men jag tyckte jag hade cyklat tillräckligt långt för i dag så i stället vandrade jag runt i Nyköping. Jag gillade mycket vad jag såg i denna stad och fann den speciell och vacker.

Alltså slog jag upp tältet norr om  staden fastän jag inte cyklat så långt.

Så gick en natt till och sen fortsatte färden vidare mot Stockholm igen.

Jag nådde Södertälje sådär efter fyra fem timmar. Det var en liten pittoresk stad som jag

blev väldigt förtjust i. Där kunde jag köpa rökt fisk från en båt. Där gick jag och tittade på båtar längs dess kanal med uppfällbar bro.

Nu var det inte långt kvar så den biten ska jag väl säkert klara av i dag.

Sagt och på cykeln igen och innan det blev riktig kväll kunde jag slå upp tältet strax innan jag kom in till Stockholm. Tror det var vid Mälarhöjden men  jag mins inte.


Forts. Klicka här!

 

En ny dag att önska er en härlig dag med underbar kväll—KRAM!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Översätt bloggen

Fråga mig

2 besvarade frågor

Vädret hos mig

Väder Norsborg

Gästbok

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2016
>>>

Tidigare år

Mina Vänner

Länkar

Hemsidor

Senaste inläggen

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Bloggtrafik

Om

Följ Bengt-Alfreds Tankesmedja med Blogkeen
Följ Bengt-Alfreds Tankesmedja med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se