Bra utsikt i alla fall!

Veckan gick fort och vi vände hem med underbara minnen och bestämde oss för att försöka komma till Tännes fler gånger. Så skedde också, sen dess har jag varit där  minst en veckavarje år utom tre gånger då jag varit i sälen två gånger och i Grövelsjön nära norska gränsen strax ovanför Idre en gång samt de nu två sista åren.

Nu hade vi på nytt för andra året i i rad kommit till  Tännes stugby. Första dagen var det försök igen för mig att åka på längd skidor. Något lite bättre gick det väl än förra året. Men inte mycket bättre, det var många fall och svårt att svänga. Så det där med att stå eller åka på skidor i vart fall längdskidor har jag aldrig fått riktigt kläm på, så något Wasalopp har det aldrig blivit för min del inte!

.

Men man kan göra annat också förutom att åka pulka och skidor man kan t.ex göra snögummor, sådana som vi gjort här och som ni kan se här på bilden!

Men ungarna tjatade och tjatade till tusen om att de ville åka slalom så det blev så att man var tvungen att köra dem till kröken.

Efter en dag åkte de som de aldrig gjort annat medan jag fortsatta några gånger till att försöka åka på längden ute på fältet nedanför stugan!

Men det var ett väldigt tjatande att jag också skulle pröva på att åka slalom. Men jag nekade bestämt, allra helst med tanke på hur svårt det var att ta sig fram på rakt spår. Det såg hämskt men härligt ut när de sixade ner för backen. Till slut lät jag mig ändå övertalas  att prova en enda gång dumt och otroligt  nog. Detta efter att min sambo också börjat åka i backen. Hyrde skidor, skor och stavar.

Med klämmande klumpar på fötterna kom jag fram till sittliften. Satte mig i den och så bar det i väg uppåt i den.. De enda jag kunde då tänka var att det här kommer inte att sluta lyckligt. Klart liften skulle stanna på halva vägen upp. Inte är jag vanligtvis höjdrädd men detta! Fy tusan!

Och vilka backar de stupade ju rakt ner vad jag kunde se. Så hade de inte sett ut nerifrån!

Liften började gå upp igen och efter en stund var vi uppe där det fans en vaktstuga. Som tur var med vakt! Av krånglade jag mig, men där låg jag i backen så vakten fick stanna liften.

Men jag tror dock inte att jag varit den ende drullputten i den liften, så ofta liften stannade.

Tittade så ner ,Jeremia vilken backe eller stup man skulle ta sig ner för. Aldrig i livet, de får hämta mig med helikopter eller få ner mig på annat sätt än på skidorna!

För spänningens skull och för att ha något på veckans sista smidesdag slutar smidet här för en avslutning i morgon på mina fjälläventyr!

Fortsättningen-Klicka här!

Ni mår väl bra och är lyckliga? Det är i alla fall min önskan att så är.Kram