Direktlänk till inlägg 7 februari 2008
Kunde Ruth varför skulle inte jag också prova på?
Så satte jag mig ner med sonett.
Inte svårt nej det var lätt.
Detta nedan blev alltså min diktning då:
Så är man en som man kan pensionera
Man undrar vad ens hjärna kan förmå
Det är alls inte tid än för ridå
Man har en lya där man kan kampera
Vem är det där som vill fotografera?
Hallå där, värld! Nu kommer jag, pass på!
Och alla dumma töntar ska man klå
Man leker doktor och får operera
Kan någon enda människa förklara!
Än finns det plats för vin och romantik
Det är ens öde, att man dömts att vara
Ens barn och barnbarn känner lätt panik
Man hävdar att man luffat i Sahara
Man tvingas hålla ut tills man blir lik.
Kanske ska jag bytta namn till Poeten Bengt?
Nu åker jag och handlar, så jag kommenterar senare!
Ha en fortsatt underbar dag--KRAM!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...