Ett mellansmide under min serie sjuksköterskeutbildning.

Sitter på balkongen och njuter medan jag intar min frukost. Njuter av den nu vackra natur

som syns där utanför.

 Bladen har börjat skifta från grönt till rött och gult. Så gror mina tankar igen!

Växligheten har antingen sav eller annan vätska i sig. De dricker, slokar och ser törstiga ut

i torka.

Från den lilla första encelliga saken med början till vad vi menar är liv. Från detta kom så evolutionen.

 Av denna lilla encelliga varelse bildades sedan sammansatta celler. Så småningom från bakterier blev det djur men också en utvecklingsgren som blev växlighet. Till sist kom vi Homo sapiens.

Alltså härstammar vi från den lilla encelliga varelsen därför måste vi också vara släkt med växterna.

Det jag nu vill komma fram till är följande.

Vi människor har ju mycket känslor och behov. Så som smärta, törst och hunger. Så även djuren!

Vad det gäller djur finns mycket forskning häri och mycket har det kommits underfund med

.

Men man hör aldrig någon forskning om växtlighetens behov och känslor. När blir det ett inslag av detta i vetenskapens värld?

Det är kanske dumma och befängda funderingar jag här ställer men!

Som jag började med så dricker växter och tar upp näring från jorden.

Då sitter jag där på balkongen och undrar.

Känner växter törst och hunger?

Kan det göra ont när vi sågar i ett träd eller när vi klipper gräsmattan?

Vad vet vi om något som ändå från början är en gren av vårt stamträd i utvecklingen?

Jag tror inget i ämnet, mer än att man kan få ont i ryggen, blir svettig och trött!

 Men fundera ändå över något levande som är utan hjärna!

Ha nu en underbar helg och njut av livet!