God kväll!

Ni  vänner som jag inte kommenterat hos i dag ber jag om ursäkt att det inte blivit av.

Lusten med bloggarna försvann efter att jag tappat min plånbok: det blev mkt att göra!

Kommer till er i morgon när jag fått sova på saken!

 Bild fr. Zadar

Så var det med de vännerna!

Nästa dag blev det väldiga diskussioner om läget för oss. På eftermiddagen meddelades på TV och radio att för alla utlänningar som fans i området kring Zadar skulle det finnas möjlighet för dem att på morgon klockan åtta kunna  ta en färja över till Italien från Zadar.

För att över huvud tagit få möjlighet att lämna kriget kom vi överens att vi skulle stiga upp mycket tidigt nästa morgon och ta oss till Zadar för att kunna få följa med färjan till Italien.

Vi gjorde som vi kommit överens om.  Lade oss tidigt och steg upp mycket tidigt, Klockan halv fyra och packade ihop det som inte blivit packat på kvällen innan. Sade adjö till värdfolket och gav oss iväg mot Zadar tillsammans med två väldigt oroliga och rädda österrikare.

Framme i Zadar och att uppsökt hamnen var det fullt av bilar och en kö ut från där det skulle gå att köpa biljetter. Kön sträckte sig långt ut efter trottoaren där vi kom körande. Vad hade allt detta folk kommit ifrån, vi som knappt sett några människor tidigare.

Så gällde det att få en parkering. Den av oss som fick en först skulle gå och ställa sig i kön och se till att vi alla kom med färjan som skulle avsegla klockan åtta.

Österrikarna fick tag i en först och det tog en bra stund till innan vi fann ett ställe att parkera på.

Vi hittade österrikarna i kön. Men nu var de inte alls så trevliga mer. Det var nämligen så att man först skulle lämna in sina pass och få bli uppsatta på turlista och anmäla om man hade bil med. Därefter fick man i den turordning passen kontrollerats få köpa biljetter. Dessa österrikare som hade varit så måna om att få följa med oss ville nu inte ta våra pass och anmäla oss utan hade tagit med sig flera andra österrikares pass för att anmäla dem.

Alltså fick vi själva ställa oss längre bak i kön. Vi skiftas om att stå i den.

Där stod vi långt bak i kön som fylldes på därefter bakom oss. Till sist var även vi framme och fick lämna passen. Varefter vi fick köpa våra biljetter. Men vi kom inte med den färjan men vi skulle få komma med  en som skulle gå klockan fyra på eftermiddagen i stället.

Då vi hade kommit en bra bit efter österrikarna i kön så tänkte vi att de nog kommit med första färjan klockan åtta då vi inte såg dem mer.

Nu hade vi biljetter i alla fall till Italien i våra händer och kunde pusta ut ordentligt.

Nu skulle vi väl få lämna kriget innan det nådde oss. Det var vi helt säkra på och oroade oss inte det minsta för det. Vi hade inte hört något kanonmuller och allt verkade hur fridfullt som helst och solen log mot oss medan en stilla svalkande vind från havet svepte in till oss denna tidiga morgon. Vi var lyckliga!

Forts. följer! Klicka här!

Som den vinden vi då kände så underbar och len så önskar jag ni i det ni upplever i dag,då också känns underbart med lycka som en len och mjuk vind. Kram!