Bengt-Alfreds Tankesmedja

Direktlänk till inlägg 9 juni 2007

MENTALVÅRD 8.

Av Bengt - 9 juni 2007 18:42


Nu börjar alvaret riktigt!!


Under denna tid som mentalskötare genomgick jag en skilsmässa. Jag ska inte sticka under stol med att den till allra största delen berodde på mig. Jag var inte alls mogen för att ta ett sådant ansvar som en familjefader. Så det var ett mkt kort äktenskap men som det hann födas två underbara barn under som jag ändå älskade väldigt mycket. Något mer ska jag inte säga rörande äktenskapet, min f.d fru och skilsmässa mer än en sak.

 I min förtvivlan så gick jag och köpte en stor flaska fin och dyr spiritus. Mins inte om det var en liter eller en sjuttifemma. Ställde flaskan på bordet tog fram ett glas och slog upp. På bordet stod också en ask som hade en fågel som med näbben kunde plocka upp cigaretter. Så lyfte jag glaset för att ta mig en rejäl första klunk.
Kommen till munnen med glaset satte jag ner det på bordet igen. Knöt näven och höjde min högra arm, sa högt: ”Detta ska ta mig ”fan” ingen förmå mig till”! Varmed jag slog den knutna näven hårt i bordet så glaset hoppade högt och cigarettfågeln blev obrukbar för all framtid! Klädde på mig en fin dansstass och for ut till en dansbana där jag var ”kung” och flickorna stod i kö.

På dansbanan fick jag en mkt bättre berusning och effekt  än vad den där spriten skulle givit mig. Så vad det gällde min dans så har den dels givit mig  olycka i ett sprucket äktenskap som nog annars kanske kunde ha blivit lyckligt. Dels i sorgens stund räddat mig från att hamna på gatan och bli ett socialfall, där som jag  i dag inte skulle kunna sitta här och berätta detta!
Efter detta flydde jag till Lund där jag genom dansen hade många vänner och började arbeta på S:t Lars. Barnen flyttade till Göteborg så jag flyttade till Jönköping och kom närmare dem. Började på Ryhovs sjukhus där jag fick en kortare mentalskötarutbildning och flyttade sen också till Göteborg. Gick också en sjukvårdsbiträdes utbildningen. Hamna till sist på Högsbo sjukhus som var ett litet mindre mentalsjukhus.
Jag hade börjat att protestera mot den behandling patienterna fick och hur de behandlades. Hur sjukvårdspersonal utövade sin makt över värnlösa patienter. För en vårdare biträde eller överläkare har alltid ett övertag över sjuka människor och har så än i dag. Det finns faktiskt allt för många människor som arbetar i sjukvården för att de känner och njuter av denna sin makt! Några exempel ska jag nu ge om dålig behandling som inte framstått i det jag hittills berättat .
Tänker på den gången jag plötsligt tittat in på en sal utan att biträdet där inne märkte mig.
När jag tittade in var hon i färd med att kasta en patients trosor i ansiktet på patienten med orden: ”Djävla kärring som inte kan låta bli att pissa på sig!”  Då grep jag in och skällde ut biträdet. Men det skulle jag givetvis inte gjort!  Det var till utseendet vacker och söt flicka som kunde prata för sig. Det blev jag som fick en utskällning av översköterskan!
Jag blev inte populär när jag protesterade mot terapin att tvinga patienter med tvångstankar att trampa på streck som fans på golven och för patienten var dödssynd eller farligt. Jag hade andra idéer om terapi. Eller när jag talade om hur vilka biverkningar en viss medicin hade som inte framkommit. Men numera finns de med i fass! 
Det var inte väl sett att jag ogillade när en patient som var 1,95 cm lång 30 årig karl som enl. utvecklingsgrad hade beteckningen ”idiot” . Väcka upp honom när han sov på sådant vis, att han sprang naken hela korridoren fram och tillbaka skrikande: Mamma, mamma, mamma!” Vilket då var roligt för vårdarna!
Men det som till sist gjorde slag i saken att få den utbildning jag drömt om att få är följande slutberättelse om mentalvården:
Jag hade således fått anställning på  en psykavdelning å Högsbo sjukhus som hade Göteborg stad som huvudman.
På denna avdelning fans en elak kvinnlig överskötare och en lika elak manlig biträdandeöverskötare. Som exempel av elakhet av överskötaren ska ge följande:
Det fans en religiös mycket blyg flicka som hade fått ett stort förtroende för mig. Som när hon en dag fick sin mens och inte fått några binder med sig. Hon var så blyg att hon inte vågade be någon av de andra kvinnliga vårdarna om hjälp. Hon kom till mig istället och jag gjorde en binda av gasväv och bomull till henne!  Angående förtroende hade all den andra personalen som var kvinnlig också stort förtroende för mig, utom överskötarna, både kunskapsmässigt och i hur jag var för övrigt!
En dag när vi hade kafferast kom översköterskan till denna flicka, viket hon viste var mkt blyg, men inte vilket förtroende hon hade för mig. Hon beordrade flickan att gå och göra inordning hos en manlig patient som ”grisat ner sig”. Och för att genera henne riktigt så sa hon spydigt: ”Du kan ta med Bengt så han hjälper dig med det!” Innan vi gick in till patienten berättade jag vad som var naturligt och karlar ibland måste syssla med och vad som hände när de gjorde det. Vi gick in och tvättade patienten bytte lakan m.m . Sen gick vi och satte oss och fortsatte att dricka kaffe. Då kom överskötaren igen och sa hånfullt till flickan:
”Nå hur var det hos patienten och Bengt hjälpte väl dig bra?” Det svaret hon fick gjorde henne röd i ansiktet av ilska varmed hon svängde på klacken och gick hastigt iväg: Det gick hur bra som helst och tur väl hade jag ju Bengt med mig som hjälpte mig!”

 Nästa Skötaren som misshandlade och jag får sparke!

Forts. Klicka här!

 
 
stina

stina

9 juni 2007 22:21

Jag har med största allvar läst detta inlägg.

Jag blir ganska upprörd i mitt hjärta av hur vårdare kunde/kan bete sig.
Usch, jag har mycket jag skulle kunna berätta om inom psyk.
Jag var också en sådan som sa till.
Jag hade ju "befälet" i vissa omgångar.
När jag jobbade som avdelningsföreståndare var det en specialvecka då jag skulle ha ansvar över 3 avdelningar. En avdelning hade bara nya vårdare. Jag kände patienterna väl vid detta tillfälle.
En vårdare satt bara och läste tidning. Han hade tagit jobbet för att få vara nära mig. Han avskedades BUMS!
En annan vårdare hittade jag slöandes i en patients säng, vilken hon klippt naglarna på.
Jag kände på mig att nåt inte var som det skulle så jag gick och tittade på patientens fingrar. Hon hade klippt av alla fingertoppar.
Ut med henne och aldrig mer tillbaka!

Men det positiva är att om man själv törs säga ifrån när det är rätt att göra det, så är det de ärliga människorna som dras till en.
De andra är bara rädda stackare som inte törs någonting om de står där själv framför en.


Bort med dem! BUMS!


Kram Stina

http://hemmapalandet.blogspot.com

 
Erika

Erika

10 juni 2007 09:29

Här är en till som blir väldigt upprörd. Men dom flesta vet nog till viss del vad som förekom förr, och gör fortfarande.
Jag vet, hade en släkting som jobbade på metalsjukshuset här i K-krona på den tiden.

Jag har själv jobbat inom vården på ett äldreboende, och där kunde man höra en hel del också. En gång kom jag och gick i korridoren, och det vårdbiträdet hörde aldrig mig. Det hon sa till henne hon just då var inne hos, skulle med omedelbar verkan blivit avsked.

Eftersom jag under hela mitt liv varit en sådan som inte kniper käft, så fick hon veta vad jag ansåg om hennes beteende. Jag sa bla. till henne, det kommer en gång då vi alla blir gamla och kanske behöver omvårdnad. Har du tur, kanske du får en som vårdar dig som är av samma kaliber som du själv. Efter den salvan gick jag därifrån.

Läkare och annat i den vägen tror dom är "Gud Fader" själva. Har alltid trott så, och kommer alltid att tro det.

Kram i solskenet och Söndag som det är. :)

Ps. Hoppas det är läsligt det jag skrivit ner. Har nyss vaknat och är som en virrpanna i huvudet. :)

http://ericha.bloggagratis.se

 
Trolltygsängeln

Trolltygsängeln

10 juni 2007 18:00

Är det någon som varit inne på ett "mentalställe" utan att bli upprörd.
Jo dé é klart, dom där som bestämmer och som skiter i andra... men de flesta iaf.

Kul berättelser Faur, nu börjar jag kunna hänga med i minnena. Högsbo t.ex, där jag skar mej i benet. Synligt ärrr har jag fortfarnade.

Kram från Dotera.
ps gå in och ta en titt på kommentarena i detta inlägg

http://mrlns.blogspot.com

 
Smeden Bengt

Smeden Bengt

10 juni 2007 18:48

Ni har så rätt alla tre! Men vi får ändå inte glömma alla de underbara människor som arbetar i vården som gör allt och arbetar med hjärtat. Jag har läkarkompisar som inte alls är stora av sig utan helt vanliga människor med gedigna kunskaper som de använder rätt!

http://bengtalfred.bloggagratis.se

 
Erika

Erika

10 juni 2007 20:17

Håller med dig Bengt, att visst finns det många fina Läkare osv. Men allt som är mänskligt syns oftast inte, eftersom dom är så få!

Kram från Erika-som är trött idag också.

http://ericha.bloggagratis.se

 
Hannele

Hannele

12 juni 2007 09:58

Känner igen mycket av det du skriver, sett mycket elakheter på Lillhagen på 1970-talet, vårdare som slog patienter, skrattade åt dem, istället för att hjälpa. Ska man börja klaga i en sådan situation, får man vara en stor diplomat, kunna använda orden, på den tiden och inte börja skräna.

http://hannelesparadis.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Bengt - 28 maj 2017 10:39

Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria...   Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade.     Det är med stor so...

Av Bengt - 8 april 2016 12:53

    Är det dags igen med en invasion av Ryssland inom de närmaste seklerna?  Alltså ett tredje världskrig! Ja, jag bara undrar lite när man ser på historien och vad som händer i dag. Historiskt sätt för att då bara nämna Carl den tolfte, N...

Av Bengt - 4 april 2016 21:22

    Nu först när jag börjar inlägget får jag tala om att den där gasoldammsugaren givetvis bara går att dammsuga med DEN FÖRSTE APRIL!       Det är så svårt att börja blogga. Vet inte hur jag ska skriva, flödet har liksom försvunnit och ...

Av Bengt - 1 april 2016 00:23


  Hej på er alla bloggvänner  som kan finnas kvar. Mitt bloggande tog plötsligt slut. Ja det gick faktiskt inte att blogga utan datorn som pajade. Sen har det varit det än det ena och än det andra som hindrat att vara inne på bloggen. Nu ...

Av Bengt - 30 december 2015 12:28


    Önskar er ett gott slut på detta förflutna år!   Så Välkommen till år 2016 med hopp att det blir ett riktigt härligt år!   Vi hörs och ses igen sen på det nya år med nya upplevelser!    Stor nyårskram till er mina vänner! ...

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skapa flashcards