En mycket ensam natt! 

Hon hade ju som sagt givit sig iväg och lämnat mig ensam. Jag åt av smörgåspaketet hon givit mig. Tänkte jag skulle fara vidare men fick för mig att jag skulle besöka Visingsö.  Så istället cyklade jag till Gränna. Tog med mig mina badbyxor. Tältet lät jag stå uppställt.

Det var en liten fin stad. Besökte affärerna där man fick se hur de gjorde polkagrisar.

Köpte en stor stång. Sen åkte jag över med färjan till Visingsö. När jag kom över till ön stod där långa vagnar  som drogs av ett par hästar. Dessa kunde man åka en runda på ön med för en billig peng, Dessa vagnar med hästar kallades för remmalag.

Det sägs att ön kommit till genom att jätten Vista hade varit arg och kastat ut en stor torva ut mitt  i Vättern. Såg mig runt på ön. Bl. annat fick jag se Tyko Brahes stjärnkikare. Han höll på med astronomi på 1600-talet.  Fick se ruiner och gamla kyrkor.

Efter åkturen på Visingsö tog jag så mitt första bad i Vättern. Men usch vad det var kallt!

Kommen tillbaka till Gränna fick min middag bestå av två tjocka korvar med potatismos.

Var och tittade på den gamla ruinen som var jobbig att besöka. Den var belägen högt uppe på ett litet berg.

Det led redan mot kväll när jag var tillbaka vid tältet igen.  Hon syntes inte till!

Jag kröp in i tältet och la mig väntande att hon skulle komma. Något jag i någon sorts hopp väntade mig skulle ske. Tände ett stearinljus och tittade ofta ut mot kiosken. Nej hon var inte där och inte kom hon till tältet heller. Släckte ljuset och kröp ner i sovsäcken,  Det var första natten jag blev tvungen att sova ensam i tältet på detta äventyr. Första natten hade jag haft två killar som nattgäster i Värnamo. Sen hade jag sovit flera nätter på bensinstationen i Huskvarna och förra natten hade hon varit hos mig. Får säga det kändes väldigt ensamt, vemodigt och konstigt! Så till slut somnade jag ganska tidigt helt ensam i mitt tält och vaknade lika ensam tidigt morgonen därpå!  Även morgonen kändes det väldigt ensamt, sorgset och ödsligt på något vis.

Åt frukost och packade ihop mina saker, rullade ihop tältet.  Det var inte långt jag hade kommit sen Huskvarna. Ja alldeles för kort stycke! Så det fick nu vara med att stanna så ofta och länge om jag skulle komma till Stockholm någon gång. Tänkte jag och gav mig i väg mot min hägrande huvudstad!

Kommen till Mjölby åt jag middag på ett billigt matställe. Mitt starkaste minne från Mjölby var främst bron som gick över Svartån.

Den dagen trotts att jag inte jäktade hann jag med att cykla genom Lindköping, över Göta kanal och genom Norrköping. Strax norr om Norrköping och mycket trött fann jag en fin plats att slå upp tältet. Det hade blivit mycket sent på kvällen snarare natt och ganska besvärligt att slå upp tältet ensam.  Men nu såg jag havet, vilket piggade upp lite  Det var Östersjön jag kunde se.

Så innan jag somnade låg jag och tänkte på natten vid Gyllene Uttern! Tänkte på upplevelserna i Huskvarna och på Gyllene Uttern igen! I morgon skulle jag bada innan jag for i väg igen var också vad jag tänkte innan jag somnade!

Fortsättning:Klicka här!

 Ny dag, ny vecka vilket jag önskar er allt gott under!

Kram!

Ruinen jag besöker ”i morgon”. Alltså nästa avsnitt på måndag!

 Det blev både natt och morgon! 

Det var många gånger tältet rivits och satts upp igen och rätt som det var stod hon där och log med en stor korg och en filt under armen.

Hon hade med sig varm köttsoppa och smörgåsar med ost. Även en flaska mjölk.  Tallrikar och bestick

Det hade lönat sig att vänta på henne och nu var jag ju också mycket hungrig.

Så bredde hon ut Filten på gräset. Hon packade upp maten från korgen och dukade. Hon dukade också till sig själv då hon även tagit med mat  till sig själv.

Så slog vi oss ner på filten och så åt tillsammans där på filten. Det blev en god och trevlig måltid. Hon hade tagit med sig så många smörgåsar att där var ett stort paket över av sådana för både kväll och morgon.

När vi hade ätit färdigt tog vi en promenad ner förbi värdshuset Gyllene Uttern där vi kunde se ut över Vättern. Tiden gick fort så nu hade det redan blivit kväll och mörknat. Vi gick tillbaka till tältet och kröp in i det.

Hon la sig på sin filt som hon hade brett ut och jag på min sovsäck. Där låg vi med kläderna på.  Allt var tyst. Det var bara våra andetag som nu hördes. Vi låg och såg på varandra i det halvskumma mörkret. Ingen sa något. Så började hon nynna på en sång. Vet inte vad den hette men vackert lät det. Det enda jag fick för mig att göra var att lyssna på henne och jag trivdes mycket med det.  Jag ville tända ficklampan, men det fick jag inte.

Nu hade det blivet helt mörkt. Hennes hand strök mig över håret ner över kinden. Jag strök hennes kind som svar. Så tog hon av mig min skjorta. Och smekte mitt bröst. Jag svarade med att krama om henne. Hon förde bort mig och klädde av sig sina kläder snabbt. Så började hon ta på mig igen och lyckade enkelt på något vis få av mig mina byxor. När det var gjort sa hon till mig att jag skulle komma!  Vadå  komma? Jag viste ju inte hur jag skulle göra. Nu ångrade jag mitt skryt om Kirsten och min erfarenhet som jag inte hade. Det hade ju bara vart ljug.

Jag måste gå och kissa sa jag och kröp ut vilket jag gjorde mycket länge.

Kröp in igen och la mig. Så började hon smeka mig igen och tog på den så den blev styv.

Jag tyckte det var skönt men var på något vis rädd samtidigt. Så sa hon igen att jag skulle komma! Mitt svar blev att jag måste kissa igen. Så kröp jag ut igen och stannade en stund ute.

Vad skulle jag ta mig till?  Kröp in igen och hon sa: ”Kom nu nån gång!” Men jag bara satt där som förlamad.

Så smekte hon mig på huvudet och sa: ”Men min vän, du har ju aldrig gjort det, eller hur?”

Vad jag skämdes, la mig på magen och borrade ner ansiktet i den lilla sovsäckskudden.

Hon fortsatte att smeka mig och sa: ”Det gör inget, det ska gå bra, jag ska lära dig!”

Vilket hon verkligen gjorde! Jag fick min livs lärdom, nu kunde jag både det ena och det andra!

Det blev morgon och hon försvann och jag var ensam igen!  Så det var väl bara att cykla vidare nu mot den stora staden som jag förutsatt mig!

Fortsättning följer . Klicka  här!

I morgon lite Ebbe bilder igen!

Kram på er alla och ha det jättebra!

 Bild: Utsikten.

Sprang utav bara den! 

Nu var knäet helt återställt, men jag tyckte det var bäst att vila ett tag till. En kväll  gick jag ner till stranden igen. När jag gick där dök det ånyo upp en jämnårig kille, kanske något äldre.

”Hej!” Sa jag och tänkte vi skulle snacka lite. På det fick jag ett otrevligt och hotfullt svar:

Vad fan gör du här, ska du ha stryk din djävel? Vad är det för en otäcking, är han inte klok, tänkte jag. Men rädd blev jag då rakt inte! ”Kom igen du bara, så ska du få se på stryk!”

Sa jag medan jag ställde mig i gard och var beredd på att klippa till. Samtidigt hör jag någon ropa: ”Håll kvar honom, så vi kan ta ihjäl honom!” Samtidigt som jag får se en väldigt stor kille komma från buskarna med en kniv i handen. Då blev jag riktigt RÄDD! Ingen strid som jag ville vara med om så det var bättre fly än illa fäkta. Springa tillbaka till bensinstationen kunde jag inte för åt det hållet var vägen spärrad. Det var till att ta sig upp för den branta och höga slänt som ledde upp till stora vägen till Stockholm. Lyckades ta mig upp för slänten och upp på vägen med dessa två jagande efter mig.  På andra sidan vägen låg en massa småhus och villor. Dit styrde jag min kosa, slängde mig in i en tvåvåningsvilla. Sprang upp för trappan till andra våningen och flåsande och rädd bankade jag på en dörr. Medan hjärtat bultade för fullt, hör jag dörren öppnas där nere och en som säger: ” Han sprang in här”

Skulle aldrig den där dörren jag bankade på öppnas, jo det gjorde den och en man står i dörren och undrar vad det är frågan om. Samtidigt ger de andra sig iväg. Men risken var ju väldigt troligt att de väntade på mig utanför.

Jag berättade för mannen vad som hänt varmed jag blev inbjuden till honom. När frun fick höra vad som jag varit med om, bad hon mig sitta ner i en soffa. Där blev jag bjuden på jordgubbar med grädde. Så fick jag lov att berätta om hela min cykelfärd  och vart jag skulle.

Då det gått några timmar så var det nog ingen risk mer att de två killarna skulle vara kvar.

Mannen följde mig en bit och sa att jag skulle komma och hälsa på dem nästa dag.

Vilket jag också gjorde varmed jag blev bjuden på en härlig middag bestående av en stek med underbar god sås!  Har senare som vuxen sökt detta vänliga par men inte funnit dem.

Nu började det kännas som jag var färdig med Huskvarna och ville komma till Stockholm någon gång för hade jag kommit så här långt och det hade varit så trevligt som hittills förutom detta sista med de två killar som jagat mig som jag nu utgången av det såg mer som en spännande episod. Det där med knäet det var säkert en engångshändelse. Fick väl ta det lite lugnare med cyklandet resten av färden. Så på kvällen packade jag min cykel för att ha den färdig till morgonen varefter jag gick och lade mig mycket sent.

Fortsättning följer! Klicka här!

Besikta bilen i eftermiddag! Önskar er alla en underbar dag och kväll!

 Träffar hela familjen igen. 

Det hade nu blivit lördag. Denna dag jag fåttten kompis och följde med honom hem.

 Både hans mamma och pappa samt tre syskon var hemma.

Familjen hette Karlsson.

Min nyvunna kompis berättade lite om mig och hans mamma tyckte jag skulle få stanna kvar till middagen som snart skulle bli färdig. Det blev köttbullar, sås och potatis med lingon (krösebär som de sa).

Efterrätt blev det också av hemmainkokta päron och vispad grädde som blivit skummad hemma från mjölken.

De ställdes mycket frågor till mig av hela familjen som lyssnade intresserat. Jag var liten till växten och hade inte talat om hur gammal jag var när jag berättade att jag cyklat från Helsingborg och var på väg till Stockholm. Jag såg vist ut som tio år. De var förfärade av att jag ensam givit mig iväg på en sådan cykelfärd. Jag borde ta tåget hem igen tyckte de. Allra helst då för  att jag även fått ont i ett knäet.

Då jag många år senare arbetade som mentalskötare på Ryhovs sjukhus i Jönköping så Passade jag på att besöka  denna familjen Karlsson. Men då fanns inte kåkarna vid Vätternäs. Således ej heller då  familjen Karlsson där!

Hur skulle jag nu kunna få träffa dem igen. Jag hade också med min dåvarande sambo. Men jag hade satt mig för att träffa dem skulle jag.

Vi gick till affärer och frågade efter Karlsson som hade bott i Vätternäs. I en affär fick vi faktiskt napp! De viste en Karlsson som bott där. De hade även en adress till dem som vi då fick.  Kundfe det vara dem tro?

Vi lättade upp adressen. Karlsson stod det på brevlådan på andra våningen i det rätt nybyggda huset. Ringde på och en äldre herre öppnade dörren. Han undrade vem vi sökte samtidigt som han stirrade på mig som om det var något igenkännande ansikte han såg. Jag berättade

vem jag var. Som hans ansikte sken upp med ett leende. ”Mor lilla” Ropade han inåt lägenheten, ” Han som cyklade från Helsingborg är här!” Vänd till mig: Kom in, kom in.

Det var den Karlsson vi hade kommit till!

Vi steg in och där kom min gamla kompis mamma och slog armarna om mig.

Det blev fart på hans pappa med att ringa runt till alla hans barn inte minst min barndomsvän som jag en gång träffat vid Vätterns strand. Alla kom och så var vi samlade runt ett bord som för många år sen men nu var alla vuxna..

Det blev mycket berättelse om hur färden gått vidare för mig och hur våra liv sedan förfarit med oss. En riktig lyckad och trevlig kväll.

Men nu är jag fortfarande kvar i berättelsen när jag bara var tolv år och cykeläventyr.

Knäet blev bättre dag för dag. Det röda var borta och jag kunde åter böja knäet, men gjorde

fortfarande lite ont när jag vandrade upp till utsikten där jag kunde se ut över hela Huskvarna,

se ut över Vätterns vatten och bortåt Jönköping.

Forts. Klicka här!

Hoppas dagen börjat bra och att det blir en mycket fin vecka för er—KRAM!

Får en kompis!

Nästa dag lade jag om knäet på nytt. Därefter linkade jag ner till Vätterns strand som låg några hundratal meter från stationen.

Det var tidigt på morgonen. Där gick jag och njöt på stranden och såg ut över den stora sjön Vättern. Den andra i storlek i Sverige bara Vänern som är större. Njöt så jag nästan kunde glömma smärtan i knäet.

Medan jag strövade omkring så dök det plötsligt upp en kille i min ålder. Vi hejade glatt på varandra. Han undrade vem jag var och jag vem han var och så var snacket i gång. Leka gick gick ju inte för mitt onda knä skull. Men vi trivdes i alla fall tillsammans. Kastade smörgås på Vätterns vatten Jag ville bada men det gick ju inte för knäet Å andra sidan Vätterns vatten är  mycket , mycket kallt . Det är också en välgigt farlig sjö. Den kan ligga alldeles spegelblank för att i nästa minut bli en kokande gryta med stora farliga vågor. Jag berättade att jag cyklat från Helsingborg och hur långt det är dit och att jag nu bodde på bensinstationen.

Han bodde inte så långt därifrån det var helt vid sidan om stranden. Det hette Vätternäs och den delen bestod av små trähus som liknade gamla statarlängor.

Han ville jag skulle följa med honom hem. Hans hem var i ett av dessa småhus. Jo det kunde väl vara kul att följa med honom hem, så vi begav oss således hem till honom!

Numera finns inte dessa hus mer.Alla husen är rivna som då fans i Vätternäs! Vad det gäller BP stationen, så var det inte så många år sen jag såg att den fanns kvar och gör det kanske än i dag. Men den går i alla fall inte att se från motorvägen!

Fortsättning följer Klicka här!

Ha det bra till nästa gång ni tittar in i smedjan! Får se vad jag kan komma med inför helgen!

Kram alla bloggvänner!

Besöker apoteket!

I Huskvarna kom jag fram till en grönmålad BP station utmed riksvägen. Till stationen var där en extra utbyggnad. I det fans där ett rum med bitsar att ligga på. Ett bord med stolar. En automat med läskedrycker och en med bullar och smörgåsar. Detta rum var till för att långtradarchaufförerna  skulle kunna få vila sig eller sova. På BP-stationen visade jag mitt onda knä. Det värkte, brände och var alldeles illrött. De rådde mig att söka upp apoteket och köpa lite medikament för mitt överansträngda knä. Men det fick vänta tills i morgon för apoteket var inte öppet på kvällen. De sa att jag kunde få använda långtradarnas vilorum.

Trotts värken i knäet somnade jag snart av den trötthet som nu infunnit sig på en av britsarna.

Det blev en natt med en väldigt god sömn och kände ingen värk förrän jag steg upp nästa dag.

Köpte en smörgås och en läsk och gav mig haltande in till stan och sökte upp apoteket.

På apoteket blev det inköpt en flaska Salubrin, fetvadd naftastycke och en binda.

Då där inte var några andra kunder så fick jag hjälp att få omlagt mitt knä. Det kändes riktigt skönt att få det omlagt. Men att böja på knäet gick inte för gjorde det ändå mycket ont.

Efter att ha inhandlat en flaska mjölk lite frukt (och lite godis) begav jag mig ner till stationen igen. Bröd , smör och ost hade jag i min packning. Vilket jag levde på den dagen. Någon  riktig middag blev det inte.  Ringde hem och talade om var jag var. Knäet vågade jag inte tala om att jag hade ont i.  Hon tyckte inte om att jag lät andra äldre ligga med mig i tältet. Mor min tyckte att jag hade cyklat långt nog ändå och borde cykla hem.

Trots att hon hade låtit mig fara iväg så var hon orolig och manade till försiktighet.

Men jag lovade att hålla kontakt med hemmet nästan varje dag.

Höll till på stationen och snackade med mackkillarna och titta på vad de gjorde. De tyckte också om att snacka, rättare sagt fråga mig om allt möjligt. Några långtradarförare som använde vilorummet såg jag inte till. De som kom hade vist inte tid för någon längre vila.

Det blev rätt sent jag gick och la mig för tiden gick faktiskt fort där med allt snack och tittande. Jag tänkte vilken tur jag haft att finna denna bensinstation med trevliga mackkillar

Som också bjöd på lite godis och läsk.

Forts. Klicka här!

Blir bara detta i dag.

Ha det fint  ! Kram på er!

Bild: Genom Jönköping.

Plötsligt var sällskapet försvunnet!

Jag väcktes av killarna som redan håller på att klä på sig. Det hade varit en god sömn den natten.

Nu sken solen för fullt. Jaha då var det dags att laga frukost. Men det tyckte inte killarna! De sa att det var bättre att äta frukost inne i Värnamo. Det fick jag gå med på.

Tältet revs och packades ihop så bar det i väg igen. Inne i Värnamo helt intill vägen var så ett ställe där vi åt frukost. Vi hade heller inte brytt oss om att göra morgontoalett utan det gjorde vi här. När jag skulle betala så slapp jag det. De bjöd mig på frukosten.

På cyklarna igen. Två långa, för de var långa, stora killar utan någon större packning och en mycket liten, jag var liten till växten, kille med en jättestor packning kommande cyklande utmed gator och vägar. Nog såg det dråpligt ut, så folk tittade säkert storögt på oss.

Tramp, tramp, tramp. Middag i Vaggeryd.

Killarna hade ökat farten som jag tyckte var lite för fort, men jag hängde med ändå. Jag var lite efter och trött och törstig, så jag stanna vid en lantaffär och köpte mig en

läsk, vilade medan jag drack den. Hade tankar på att nu när jag vilat skulle jag väl kunna cykla fatt dem.

Jag trampade på så mycket jag orkade men de var försvunna vist för gott. Jag  hade nog blivit ett påhäng för dem och de ville nog cykla för sig själv. Kanske de kände sig tvungna att bjuda jämt och ständigt på mig vilket de kanske inte hade råd eller vilja till.

Med den farten jag hade satt blev jag väldigt trött så jag var tvungen att stanna och lägga mig i vägdiket och vila en bra stund. Således var allt hopp ute att jag skulle komma i fatt dem.

Vi sågs aldrig mer vilket var synd. Hade inte ens tagit reda på vad de hette.

Upp på cykeln igen och så satte jag bra fart igen. Men jag hade nog ände cyklat för fort för det började göra ont i mitt vänstra knä. Saktade när farten men det gjorde ändå mer och mer ont i knäet. Sådär knappt en mil före Jönköping kunde jag inte böja knäet för än det gjorde fruktansvärt ont. Försökte liksom bar trampa bara med vänster så trampan kom upp på höger och med höger ben trampa ordentligt. Så höll jag på att cykla med ett ben ända till Jönköping.

Sedan ledde jag cykeln genom hela Jönköping. Jönköping, tändsticksstaden vid Vätterns sydspets. Fabriken som Krüger skapade med den svenska uppfinningen av säkerhets tändstickan. Men han tog livet av sig vid den stora aktiekraschen.

Kom fram till norra ändhållplatsen för spårvagnen. Vilade där en stund vid korvkiosk och åt en korv med mos.

Nu var det kväll, jag trött, ont i knäet så nu ville jag bara få lägga mig och sova.

Traskade vidare för att finna en bra plats att slå upp tältet på.

Rätt som det var hade jag gått ända till Huskvarna!

Fortsättn. Klicka här! 

Ha det jättebra tills nästa gång---Kram!

Bilder: Rektorsgatan som inte var byggt vid denna färd. Det andra stora huset till vänster är byggt på vår kolonilott. Liden 100 där jag bodde låg till höger om huset.

Den andra bilden är Per och Kersti i Appladalen, Värnamo.

Får sällskap på färden!

Sitter så upp på den färdigpackade cykeln. Från Liden 100 mot Stattena snurrar hjulen iväg.  Mina kompisar synts inte till och skönt är väl det.

För lite orientering skull så går Bergaliden ihop med Liden vid det kvarteret jag bodde.

Där Hälsovägen och Långvinkelsgatan (Liden) stålar ihop i spets vidtager riksvägen som heter riksettan. Stattena var in och utfart förr, där man fick betala tull när man skulle in och sälja sina varor i Helsingborg.

Där är också slutstationen för spårvagnen och även om det finns några huslängor kvar så får man anse man har lämnat Helsingborg.

Solen skiner, en liten vindbris på ryggen som är bar. Skjortan hänger över styret en stund till. Det är ännu bara morgon och det går väldigt lätt att cykla och farten är god.

Cyklar förbi några hus vid Berga som pansarregementet heter. Varefter man färdas ett bra stycke i en vacker allé. Sen är det rena landsbygden. Raps och sädesfält om var annat med sina bondgårdar.

Första samhälle jag kommer till nästan två mil från Helsingborg är Bjuv. Där sticker upp små  spetsiga berg som är helt svarta. Bergen består av kol. I Bjuv fans ett av Sveriges fåtal kolgruvor, som var ett gott tillskott under krigets stängda gränser.

Har kommit till Ljungby och går in på ett café för att fika. Där sitter redan ett par killar i tjugo års åldern. Slår mig i slang med dem. De kommer från Malmö och ska också cykla till Stockholm. Efter fikat gör vi sällskap ut till våra cyklar. När de ser att jag har tält undrar de om de inte kan få ligga över i tältet när det blir kväll och dags att sova.

Jo varför inte! Det var ju bara roligt att få sällskap av ett par äldre killar och så får man hjälp med att slå upp tältet. Något som är väldigt besvärligt att göra ensam..

Så cykla vi så tillsammans och har trevligt och mycket att prata om. De berättar  att de har bara sovsäckar med sig då de tänkt sova på vandrarhem eller pensionat.

Vid Örkelljunga bjuder killarna mig på middag Vilket jag blir väldigt tacksam för. Så slapp jag att laga mat den dagen eller slösa pengar. Sen bjöd de mig också på  fika i Markaryd.

När vi kom fram till Värnamo hade det blivit långt gånget på kvällen. Vid Appladalen slog vi så upp tältet. Killarna hade köpt tre Wienerbröd och några läskedrycker som

 vi åt och drack innan vi kom till ro och somnade.

Fortsätning följer! Klicka här!

Ha en ny underbar vecka---Kram!