Bengt-Alfreds Tankesmedja

Inlägg publicerade under kategorin Levnashisoria som kock

Av Bengt - 10 juni 2007 15:13

Hemma  i  Sverige!


Så kom jag hem till staden Helsingborg, några månader efter jag fått min biljett som var ställd till Göteborg. Mina föräldrar hade inte räknat med att jag skulle komma hem, De trodde jag var ute på de vida haven. De hade just rest på semester till Norrland. En av mina barndoms Kamrater hade skaffat en gammal Huskvarna motorcykel 125 cc utan bromsar, lyktor och registrering. Med motorcykeln och tre kompisar begav jag mig till Berga militärförläggning.
Där fans en träningsbana för motorcyklar som man skulle köra på smala plankor och kurviga grusgropar o.d . Vi fyra skulle då skiftas om att köra en runda var. På fjärde rundan var jag sist och då hade redan börjat bli mörkt och när sista rundan var avklarad stod de andra i en kedja och väntade på mig. Jag hade högsta fart och inga bromsar varför jag var tvungen göra en större sväng runt dem. Inget ljus och ingen aning om att det fanns ett dike dit jag var på väg.
Där låg jag i gräset på andra sidan diket medan motorcykeln hamnade ovanpå mig och träffade huvudet. Det var en regel smäll jag hade fått för jag kunde inte gå själv. Två av kompisarna ledde mig halvt bärande, medan han som hade motorcykeln som nu inte fungerade, gick och gnällde för att jag förstört den. Nu var jag inte tokig på grund av fylla, men lika tokig som på hotellet i Bremen. ” Vad är det för en som går där och pratar? Honom gillar vi ju inte, ska mörda honom? Hävde jag ur mig!  Framme där vakten fanns, bad mina kompisar honom ringa efter ambulansen. Mig hade de lagt ner i gräset. Där låg jag och trodde jag var död vilket föranledde mig att ropa på mina kompisar. ”Kom hit killar och dö med mig
för det är jätteskönt att vara död!”
Istället för att ringa efter ambulans skaffades fram en bil som då körde mig och min första barndomskamrat till lasarettet.
För att komma dit måste vi köra förbi mitt hem. Min kompis frågade mig om vi skulle stanna där men han fick till svar att där hade vi väl inget att göra. Framme vid lasarettsporten kom två ambullansmän och la mig på en bår. ”Dom där är farliga, hjälp mig rädda mig” ropade jag till min kompis. Men han lyckades övertala mig att de inte alls var farliga.
På väg till läkare så frågade jag min kompis om jag skulle sjunga. Dumt nog svarade han ja på det!  Den vackra sångröst jag har kan skämma i väg vem som helst. Men jag har en röst som hörs så hela sjukhuset fick lyssna på denna skönsång som var näst intill omöjlig att stoppa.
Hur som helst så somnade jag bort. Efter några dagar var jag så återställd att jag kände lusten att få gå och dansa. Detta var en onsdag men doktorn ville ha mig kvar ett par veckor till. Men jag tjatade mig till att få komma hem på lördagen vilket jag på kvällen trädde upp på dansbanan. Det var inte många danssteg jag fick ta innan jag somnade bort och vaknade på sjukhuset igen.
Sen den gången har jag ju alltid förblivit lite tokig om jag nu inte är född lite tokig och det bara blev en påspädning!


Hur som helst blev jag till sist utskriven från sjukhuset. Innan jag for ut på sjön hade jag träffat en flicka som bodde utanför Uppsala. Då jag var lite förtjust i henne beslöt jag mig för att fara till henne. Jag hade kvar min biljett från Bremen till Göteborg och med den och mina kockskolbetyg satte jag mig på tåget till Göteborg. Biljetten var ju inte giltig efter så lång tid men det gick bra ändå enda fram. Kommen till Göteborg led det mot kväll varför jag gick till närmaste polisstation och frågade om de hade någon fyllecell ledig jag kunde ligga i. Det var inte första gång jag gjort det. De hade ingen plats men de ringde runt och på Långedrag fans det plats. Dit är det en spårvägsresa på åtskilliga kilometer.  Spårvagnen hade en öppen platts och där stod jag.

Då var det en snuskig karl som började tafsa på mig och brydde sig inte om att jag protesterade. Rätt som det var så gav jag honom en knuff så han åkte av spårvagnen.
Just då gick som tur var vagnen ganska sakta. Men var gång jag nu är i närheten där så tänker jag på honom.
Jag sov gott på stationen och efter ha blivit bjuden på morgonkaffe och smörgåsar liftade jag vidare. Borås, Ulricehamn, Jönköping, Gränna, Mjölby, Lindköping, Norrköping, Låg över i en höstack utanför Nyköping. Så vidare Södertälje, Stockholm och så var jag framme i Uppsala. Sökte arbete som kock på statshotellet och fick en anställning där.
Så har vi äntligen kommit fram till min första kockplats på en restaurant!
Flickan då? Jo jag kom nog lite för oväntat så henne glömmer vi. Men vad gjorde det i Uppsala fans det flickor tillräckligt som räckte ordentligt även för mig! När köksmästaren flyttade till Landskrona på hösten så följde jag med honom!

Forts. Klicka här!

Av Bengt - 4 juni 2007 20:33

Så var jag färdig med kockskolan och gick ut som andre kock på en tankbåt. Då var jag 16 och ett halvt  år. Det var ett fartyg som det bara var fyra svenskar på och resten en massa olika nationaliteter, som kineser , afrikaner m.fl

Men det blev bara en resa. På den tiden var man ung och dum! Då skulle man vara en riktig karl och hänga med de riktiga sjömännen som hade en flicka i varje hamn och kunde ta sina krogrunder.
Det uppstod motorfel på skeppet så den fick läggas i docka nere i Bremen. Besättningen blev utplacerade i väntan på olika hotell. Jag hamnade ensam på ett hotell som hette Block.
Nere i baren på hotellet var två vackra flickor som jag flörtade med hej vilt. Klart jag skulle vara en riktig sjöman som  också kunde ta sig några supar. Det bar sig inte bättre än att de blev intresserade av mig. Jag var en del yngre än dem. Jag kunde varken tyska eller engelska, men vi förstod varandra väldigt bra ändå, som det lilla jag ändå lärt mig så har sjömän en sorts engelska som man klarar sig bra med. Jag hade mitt rum på fjärde våningen och flickorna bodde på  ett vindsrum ovanför mig som det var en lång brant trätrappa upp till. Vi kom överens om att vi skulle festa tillsammans och lite mer på deras rum när de slutat sitt arbete.
De snapsar jag redan tagit hade gjort mig ganska yr. Flickorna hade sprit med sig upp på rummet och vi drack där och så sen skulle vi ha det lite älskog. Men den sturske charmören hade blivit riktigt full och oregerlig varför flickorna inte hade "någon nytta" av mig utan jag var bara till besvär. Dom kastade helt enkelt ut mig och jag rullade ner för trätrappan. Men jag ville vara hos flickorna och tänkte gå upp till dem igen. Men hur jag än försökte lyckades jag aldrig ta mig upp för den där trappan. Efter många försök så tröttnade jag till sist och jag tog mig in på mitt eget rum. Ni kan tro det slog slint helt i huvudet när jag kom in på rummet. Jag  upplevde att jag var ombord på ett bombflygplan. Rätt som det var ropade kaptenen i högtalarna att vi måste hoppa för vi var träffade och kom till att störta. Fönstret var dörren ut från flygplanet. Jag hade en fallskärm på mig lika säkert som jag har skjortan på mig nu!  Fönstret var öppet och jag ställde mig på fönsterbrädan. Hade sett en hel del amerikanska krigsfilmer ur de hakade på en krok i ett räcke när de skulle hoppa. Så gjorde även jag för att hoppa! Precis i hoppet klämdes jag hårt fast runt armarna av något och åkte baklänges in igen.

 Det var ett par stora händer och starka armar av en stor kraftig man som tagit tag i mig och räddat livet på mig. Hur länge jag stått på fönsterkarmen vet jag inte, men flickorna hade råkat titta ut genom fönstret ovan och  tillkallat hotellpolisen!
Jag blev förd och instängd i ett något som väl var ett pannrum. Där var jag plötsligt en Caruso
och stod på en låda och sjöng. Men rätt som det var förvandlades jag till maskinist. Det fans en massa kranar som jag skruvade på hit och dit.

Dörren öppnades ett par stöddiga karlar kom in och gormade: ”Svedich svin, idiot och så vidare”. Något ilsknare hade jag aldrig sätt tidigare! Jag begrep inte ett dugg varför. Inte ni heller ännu, eller hur?  Hur som helst ledde de mig upp på rummet igen jag sjungande, stöddig och rolig (så rolig man nu är i sådant tillstånd).  In kommen på rummet fick jag vada i vatten, vad det nu kommit ifrån. Jag var ganska stöddig och inte rädd för de där karlarna. Men så kom där en liten man med glasögon, en man som man skulle kunna säga såg ynklig ut. Han röt på tyska som jag inte kunde, men jag förstod att det han sa var: ”Gå genast och lägg dig!”  och pekade på sängen! Jag vet inte varför jag blev så väldigt rädd för honom,Jag som vid tillfället inte var rädd för någon annan. Men jag kröp upp i sängen och somnade ganska fort.
Men vad var det som hade gjort dem så väldigt rent av förbannande? Jo, med skruvandet på alla kranar så hade jag råkat få igång  sprinklersystemet vid eld och det var därför det var vatten på golvet.
Senare strax innan vi skulle segla iväg igen stod jag i byssan och kokade mat. Då kom kaptenen och hälsade på mig med dessa ord. ” Konsuln kommer hit innan vi kastar loss, och du får faktiskt följa med honom och få en biljett hem!"  Så skedde jag fick en biljett.
Men resan gick inte direkt hem, av någon anledning blev jag kvar i Hamburg en tid. Något jag inte ska berätta varför nu här.
Så småningom kom jag så hem och där gick historier redan om att jag öppnat ventilerna på skeppet vilket därmed sjunkit.
Där var det slut med mitt kockande som sjöman! Fast inte handlade det mkt om mig som kock. Men det hör till historien som sådan.

Sen blev det kock i land på restaurang!

Forts. Klicka här!

Av Bengt - 1 juni 2007 15:18



När jag gick i skolan så fick jag lära mig att jag var dum i huvudet. Det enda som jag fick bra betyg i var två ämne vilket det ena var trädgårdsskötsel, som jag inte kunde ett enda uns av, men läraren tyckte om mig. Gymnastik var jag bra i och främst för att jag var med och tävlade i simning och simhopp fick jag bra betyg i det!  I skolköket tyckte jag det var roligt att laga mat och baka så jag fick ett intresse för det. Det var ett ämne som inte gavs betyg i!

Men som sagt dåliga och en del underkända betyg som jag fick av en viss anledning som jag kanske kommer att ta upp någon gång i framtiden. OK svenska var ett rättvist underkännande, liksom historia om det gällde att komma ihåg namn och årtal vilket var viktigt på den tiden!

 Vad fanns då att satsa på för en oduglig 15- åring med dåliga betyg när han slutat skolan?

Jo, att ge sig ut och trampa durk på de vida sju haven!  Jag fick mönstra på ett fartyg som vars namn var SS Lona ett 4,5 tons dövikt lastfartyg. Jag mönstrade då på som kockelev. Byssan låg midskepps vid bryggan. Som midskeppspersonal hade man en egen koj som allt befäl.

Den dag jag mönstrade på om det inte var full storm, så var det åtminstone  styv kuling.

Natten kom och vilken djävulsk natt! Sjösjuk var lille Bengt och längtade hem till landbacken igen! Efter den natten ville jag förklara mig sjuk och få ligga kvar i slafen! Ånej kocken såg allt till att jag fick kläderna på mig och satt igång att arbeta.

Mitt första arbete bestod i att skala potatis, hacka lök och sådana skitjobb. Det värsta var att rensa hönorna från innanmätet främst för att de var iskalla. Mitt sjå var också att tända och hålla fyr i spisen. Med tiden fick jag steka potatis, röra och passa soppgrytorna. Kocken var min lärare och efterhand fick jag göra lite mer som hade med matlagning att göra. Koka gröt , steka potatis o,s.v.

När jag så fick ett fullständigt eget ansvar så var jag stolt. Det ansvaret bestod i att jag helt och hållet skulle vara ansvarig för kaffet, potatisen och gröten. Det klarade jag med glans och beröm!

När oerfarna sjömän börjad sin bana på sjön skulle det alltid drivas med dem. Det första och enda (för jag hajade galloppen väldigt fort) som jag blev lurad till var att slänga ut slasken i lovart, vilket innebar jag fick allt samman tillbaks i ansiktet. Jag gick inte på att gå och mata kölsvinet. Kölsvinet är det utrymme där propelleraxeln går.

En dag när jag skulle röra i ärtsoppan. Det var en 25 liters gryta så brände jag mig på handloven av ångan när jag lyfte på locket. 1.ste styrman hade på den tiden sjukvårds utbildning. Så han fick pyssla om det rätt otäcka sår jag hade fått. Det är sällan det inte går vågor ute på de stora haven och på ett sådant här litet skepp rullar det alltid.     Grytor och stekpannor fick spännas fast på spisen så de inte åkte i durken. Det fans jack runt hela spisen. Där satta man fast stålskenor som gick runt grytan och stekpannan och spände fast dem.

Det fanns också en mässpojke, honom det drevs en hel del med då han inte kunde förstå när de drev med honom . Ja det var faktiskt synd om honom. Mässpojke är en som dukar och serverar och dukar av åt manskapet. Jag var själv en som var elak och dum mot honom. Bl. annat fick jag honom att gå ner till eldarna att hämta vakuum. Det var många lejdare att klättra ner och upp för!   Allt som hände under min tid som sjöman är något som får vara framtida berättelser. Det var inte så värst lång tid heller jag var sjöman men tillräckligt för att få ha tittat ut i världen.

En dag var det dags att mönstra av då jag kommit in på en kockskola som egentligen var bara för sjömän.

Men med den skolan blev jag så mkt kock så jag också kunde börja på restaurang som lägsta kock.

Vilket jag får berätta vidare om senare för att få lite kortare berättelser, så det inte blir tröttsamt för er som har lust att läsa mina smiderier!

Forts. Klicka här!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skapa flashcards