Det var en katt som just hade blivit överkörd av en bil och dött men hon hade strax innan fött killingar.

Då tog jag hand om en av dem som annars skulle avlivas.

Den var så liten att jag fick mata den med nappflaska.

Jag gav den namnet Mia och snart hade hon vuxit till sig.

Mia gav mig ett underbart trevligt sällskap på Hökåsen och den jag senare levde med. Men just när jag tog denna killing levde jag ensam på Hökåsen en tid.

Mia var en mycket sällskaplig katt och hon uppförde sig mer som en hund i lekar m.m än en katt.

Men det hon visade sig vara en riktig katt med var att hon var en väldigt duktig musfångare och kom stolt och visade upp dem för mig.   

Hökåsen hade ju flera våningar och mestadels satt vi på övervåningen i den ändan som var längst bort från trappan ner.

Därifrån kastade jag en liten boll som alltid rullade ner för trappan. Mia kutade efter bollen och kom gång på gång tillbaka med bollen och ville jag skulle kasta den igen.

Vi brukade gå genom skogen på stigar och riktigt gamla vägar bort till affären i Dannike. Tillbaka hem gick vi på stora landsvägen. Det var en runda på en och halv mil. Men stora vägen var sträckan bara en halv mil.

På stora vägen följde den mig som en hund som går fot men i skogen hoppade den runt medan den då och då jamade så jag fick höra att hon var i närheten

Att Mia var en äkta bondkatt viste jag inte. Detta fick jag reda på senare när en av hennes killingar som vi gett bort fick första pris på utställning!

Nästa smide om mina djurvänner blir om min kära hund Tekilla!

 Ha det bra och kram på er!