Sitter och ser ner på lekplatsen under kaffefikat.
Vid gungorna befinner sig två pojkar i åtta, tioårsåldern slickande och sugande på varsin glasspinne.
Jaha tänker jag då blir det slängt skräp igen som andra ska få plocka upp.
Jag har sett allt för många gånger hur de bara kastar sitt skräp precis där de står.(Ja även vuxna!)
Jag har sett allt för många gånger hur ungdomar har sönder bänkar, bord och annat.
Tyvärr finns det ingen papperskorg där vid lekplatsen. Det är bra bit från dessa gungor.
Jag väntar på att de ska kasta pappret som satt runt glassen och den avslickade pinnen.
Men innan dess försvinner de bort från gungorna.
Vad får jag då se? Jo de är på väg mot papperskorgen och där slänger de pappret och pinnen.
Vad snopet men vilken glädje!
Ja jag blev så glad för att jag fick se detta, så när pojkarna kom tillbaka till gungorna gick jag och hämtade tjugo kronor och gav dem som tack för vad de hade gjort.
Kommer då tänka på att ha sett ungar kasta sten på fåglar och ekorrar. Sett barn som matar djur och offrar nästan hela sin goda kaka för dem.
Sen fortsätter jag med min fika och funderar på vems fel kontra förtjänst är det att barn och ungdomar blir som de blir? Busar eller barn och ungdomar av helt annat slag!
Kram på er och hoppas ni har det riktigt bra!
Bengt
31 juli 2015 18:07
Jo och det är inte klokt hur en dcel vuxna bär sig åt.
Ta b ara det med fimpar! Kram
Margita
30 juli 2015 22:04
Bra att du uppmuntrar rätt beteende! :)
Stora frågor du funderar kring...inte lätt det där. Vanligt är väl att man skyller på uppfostran och familj men det stämmer inte alltid. Sen har vi ju de som har diagnos...de kan man inte uppfostra på samma sätt som "vanliga" barn. Men mycket finns att säga om hur vuxna beter sig tycker jag och barn tar ju efter vuxna.
Härligt att du tog hand om en katt och att de beter sig hundlikt är nog inte så ovanligt faktiskt. Men de är personligheter och så olika. Jag har ägt 4 katter och fött upp 3 kullar och varje katt har sin egen personlighet redan från början. Numer har jag bara en katt kvar och hon är hundlik på så sätt att hon kräver uppmärksamhet och sällskap. En riktig knäkatt! :)
http://sengas.bloggplatsen.se
Bengt
31 juli 2015 18:05
Jo det är vi vuxna som bär ansvaret!
skogsfrun på dal
31 juli 2015 06:41
En solskenshistoria mitt i allt regnandet, det tackar man för.
Visst är det uppväxten och föräldraskapet som präglar barnen. När jag var barn hade vi en magister som var vansinnig på att folk kastade skräp, han offrade en halv dag på att ta oss med ut i närmaste omgivningen utrustade med käppar med spik i änden (obs! inte i ändan) Minns inte om det var regel för andra klasser också men ganska troligt. Sådant sitter i och ger nog goda vanor. Inga barn föds nog elaka utan formas av sina erfarenheter. Om föräldrar säger usch och akta dig vid möten med djur kanske barnet tror det är okej att kasta sten på dom.
Kram och ha det gott på balkongen.
http://barasaras.bloggplatsen.se
Bengt
31 juli 2015 18:04
Jag själv var väl en riktig busunge som liten! men det var lite annorlunda vad det gällde bus. Som exempel lura folk med plånbok och dra i ett snöre o.sv Det var mer likt Anderssons Kalle. Kram!
Ruth
31 juli 2015 23:13
Kloka föräldrar som fostrar sina barn så dem inte skräpar ner, hoppas dem fortsätter så även i högre ålder. Mysigt du har det på din balkong.
Nattkramen till dig.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Bengt
31 juli 2015 23:55
Hoppsa jag också! Kram