Sitter och ser ner på lekplatsen under kaffefikat.

Vid gungorna befinner sig två pojkar i åtta, tioårsåldern slickande och sugande på varsin glasspinne.

Jaha tänker jag då blir det slängt skräp igen som andra ska få plocka upp.

Jag har sett allt för många gånger hur de bara kastar sitt skräp precis där de står.(Ja även vuxna!)

Jag har sett allt för många gånger hur ungdomar har sönder bänkar, bord och annat.

Tyvärr finns det ingen papperskorg där vid lekplatsen. Det är bra bit från dessa gungor.

Jag väntar på att de ska kasta pappret som satt runt glassen och den avslickade pinnen.

Men innan dess försvinner de bort från gungorna.   

Vad får jag då se? Jo de är på väg mot papperskorgen och där slänger de pappret och pinnen.

Vad snopet men vilken glädje!

Ja jag blev så glad för att jag fick se detta, så när pojkarna kom tillbaka till gungorna gick jag och hämtade tjugo kronor och gav dem som tack för vad de hade gjort.

Kommer då  tänka på att ha sett ungar kasta sten på fåglar och ekorrar. Sett barn som matar djur och offrar nästan hela sin goda kaka för dem.

Sen fortsätter jag med min fika och funderar på vems fel kontra förtjänst är det att barn och ungdomar blir som de blir? Busar eller barn och ungdomar av helt annat slag!   

Kram på er och hoppas ni har det riktigt bra!