I dag går mina tankar över Atlanten!

Tankarna går till Annika som sitter kvar i ett fängelse. Det är nu sagt att hon ska

få komma hem till Sverige efter 27 års i USA-fängelse och fortsätta sitt straff här.

Det jag nu tänker och är rädd för är så inte blir till sist. Om så inte skulle ske skulle vara så grymt så grymt både för henne och hennes mor. Det är då ett högre straff, ja ren tortyr, än ett dödsstraff.

I dag är min innerliga önskan och hopp att det inte strular till sig utan i nästa nyhetssändning få höra att hon sitter på ett plan hem till Sverige.

Denna önskan och hopp hoppas jag ni delar med mig!

I min smedja tänder jag så ett ljus för Annika!

Vad har jag mer att säga än att jag många gånger kritiserat svenskt rättsväsen. Men bevara mig från USA:s

Men jag har ändå önskan att ni mår bra och har det så bra det går att ha, Kram!