Fått en del undringar om det är HC Andersson. Nej han skrev ju inga barnsagor!Men vem som skrivit denna vet jag inte!  

 Efter att kalle tyckte han funderat färdigt på jättens önskan att få köpa solbiten så fortsätter sagan nu här ! 

- Men när det gäller Er jättefar, så är det svårt att neka. Vi kan ju säga samma pris som I ämnat ge bror eran.

Ja det var jätten strax med på och skyndade in i berget efter alla moln han samlat och stoppade dem i säcken. Den blev trind och tjock som en ballong och gungade i luften. Och jätten som var utom sig av förtjusning över sin solbit lärde pojken på köpet en trollformel varmed han kunde styra säcken efter behag. Pojken satte sig tillrätta på säcken, uttalade trollformeln och seglade iväg med god fart, medan jätten stod kvar och blinkade mot sin solbit. Och eftersom det var en trollspegel behöll den de fångade solstrålarna och lyste lika bra inne i berget.

Men Kalle tänkte, medan han satt på sitt mjuka gungande åkdon och seglade över det öde berglandet som han med så många mödor travat igenom, att han hade haft bra tur med sin resa. Det var nog inte alla som hade tur att råka ut för så beskedliga troll som han gjort. Och det hade han nog rätt i att det inte är alla som har sån tur, att de får segla på en molnsäck över jorden, med en prinsessa och ett halvt kungarike som slutkläm på åkturen.

I god fart satte han kurs på huvudstaden, men kunde inte låta bli att göra en liten avstickare hemåt för att tala om hur det gått för honom. Man kunde första att det blev en glädje i Torpet och pojken skar ner väldiga skivor av sin matsäck så att de skulle ha det gott och ge de hungriga grannarna. Så seglade han iväg och var han for fram regnade det bröd och korv över stugorna. Folket tittade, gapade och undrade över de oväntade gåvorna och det blev ett väldigt jubel när de fick veta hur det förhöll sig med alltsammans. I stora skaror skyndade de till huvudstaden. Alla ville se det märkvärdiga undret när pojken släppte lös regnet.I det kungliga slottet hade man just spisat middag, vilken bestod av en liten bit fisk, för kungen tyckte att när folket svalt skulle inte han ha det bättre. Nar pojken kom seglande på sin molnsäck följd av en väldig folkskara som mumsade på bröd och korv och hurrade mellan varenda tugga.

Vad i alla dar ska det här betyda?  Undrade kungen och vart så nyfiken att han skyndade ut ur slottet följd av hela sitt hov.Med en elegant sväng landade pojken på slottsbacken framför kungen och hoppade av.

- God dag Ers Majestät, hälsade pojken och bockade djupt.  Nu ar jag har med regnet, och om Ers majestät behagar så släpper vi det löst nu.- God dag igen, och mycket välkommen, sa kungen. Jaså, du har äntligen fått tag i regnet.  Ja, jag kunde väl tänka att det skulle finnas någonstans. 

- Men du får allt tala om hur du fått tag i det.Pojken började berätta. Nar han kom till stället med brödkakan och korven, såg sig kungen omkring på den ätande folkskaran  som stod i en halvcirkel omkring dem och gned sig på magen.

- Å, snälla du, sa han. Ge mig lite med.Det fick han på ögonblicket, och pojken som alltid tänkte på andra, bad om en mängd korgar som han fyllde och skickade ut till folket.Det blev ett mumsande och ett jubel i staden och pojken skar och skar. Han var nu sa van att kniven flög som en blixt genom brödet och korven, och medan han skar berättade han vidare. - Ja, det var en bra historia, sa kungen, och låt oss nu få regnet, det kommer minsann inte för tidigt.

Pojken löste snöret och ur den väldiga säcken steg en oupphörlig ström av moln, sa fyllda av regn att det riktigt drop av dem. de packade sig samman till ett tjockt molntäcke som blev allt större och till slut övertäckte himlen över hela landet och när det sista molnet glidit ur säcken, började det plötsligt stortregna så det plaskade i backen. 

Nästa avsnitt blir ett oväntat slut på sagan! 

Så drar jag upp ur min säck en önskan att ni mår bra och har det underbart. Kram