Ska väl försöka orka fortsätta med sagan för dem som väntar på slutet av den.. 

Än en gång tack för era kommentarer !

 

Här kommer forts. på sagan som slutade med att  Kalle fick bröd, korv och spegel av häxan!!

  

Han tog fram spegeln och vände den fundersamt mellan händerna. Det syntes att det inte var en vanlig spegel, för den fångade solljuset, lyste och blixtrade så att han måste blunda.

När solen gick ned var han framme vid berget, och som han inte hörde ett knyst därinifrån, lade han sig att sova i en rämna. Om morgonen vaknade han vid att en frisk vind spelade över hans ansikte, och när han kröp ur sin obekväma nattstuga fick han se något som han ej sett på länge.

I den blå rymden kom några väldiga regnmoln sakta seglande hän mot berget. Som han stod där och tittade fick han mer att se på. En klippdörr öppnades plötsligt och en jätte stack ut sitt väldiga huvud och tittade upp mot himlen, När han fick se molnen lät han höra ett belåtet grymtande och drog tillbaka sitt huvud. Strax därefter kom han klampande ut ur berget sa att det dånade i jorden. Han var så stor så pojken var inte större än hans hand var lång. Under armen hade han en väldig säck och i handen en håv med ett ändlöst långt skaft, och så stor att väl femtio kyrkor kunde få rum i den på en gång. Han höjde den i luften och fångade molnen däri just som man fångar flugor. Så öppnade han säcken och ruskade ner molnen där och satte sig på huk och band till öppningen.

Nu tyckte Kalle att hans stund var kommen och klev fram med mössan i handen.

-God dag Jättefar. Vackert vader idag, sade han och bockade sig djupt.

 

-öh,  sa  jätten   och   glodde  på   pojken  med   ögon  stora och trinda som kvarnhjul. Vad är du för en? Det var längesen jag såg ett sant kryp. Dig måste jag titta lite närmare på.

Han tog pojken i sin väldiga hand och reste sig för att riktigt kunna se på honom. Pojken kom så högt till väders att ban nästan hissnade men han tappade inte koncepterna för det. Nu gällde det att visa sig riktigt kavat tänkte han.

-Jo jag är Kalle på Torpet, sa han. Men vad ska I ha de där molnen till som I samlar på?-Det kan  du få veta,  tyckte jätten.  Bror min som bor längre bort i berget har fått för sig att han ska ha en molnbolster i sin gullsäng istället för dun, liksom inte det skulle duga åt honom när det duger åt mig. Men han har kan tänka blivit högfärdig på gamla dar.  Och nu ska jag samla moln till en riktigt stor bolster och istället ska han ta ner en bit  av  solen  till  mig.  För se det har jag alltid önskat mig.  Så får jag lika ljust inne hos mig som utanför och käringen min
slipper att stöpa ljus för hon ar liksom lite lat av sig.  Nu har jag fått tillrackligt med moln och i morgon ska han ta ner solbiten åt mig.

Nu var Kalle klar över hela saken.

- Aha Jättefar, sa han morskt. Då blir I allt lurad på konfekten. Den där biten knep jag just i går för egen räkning.

Och därmed tog han fram spegeln och riktade dess strålar mot jättens ansikte. Jätten glodde, blinkade och gapade av förtjusning och frågade strax om han ville sälja den.

Hm sa pojken och låtsades att han funderade ett slag, .Jag gör det inte så gärna - (det var väl bäst att inte visa sig för angelägen, tänkte han).

  Forts. följer!  

  Om det inte finns något regn i sagan så finns det då här, men det är väl bara till för

 min önskan att det vattnar er lycka som vatten ger blomman näring. Kram!