Berättelsen börjar här, klicka!

  Man får akta sig för vad man filmar!

I Agadir fans det en stor marknad som rekommenderades för turister. Men det var inget mot den som vi letade upp och låg avsides från Agadir. Där var inga turister. Vi hade blivit bekant med en dansk yngre kille genom att jag hade hjälpt hans far att komma under läkarvård efter att ha fått ett hjärtstillestånd som jag lyckades få hävt.

Denna kille vilje gärna följa med oss på våra utflykter, så han följde med till denna marknad. Där fans allt i matväg höns, oxkött och lamm hängande som flugorna surrade runt, kökstillbehör mesta dels i koppar. Vilka grönsaksstånd sen? Det var rovor morötter, bönor, potatis, ja allt man kunde tänka sig i grönsaksväg. Men de var inte hur många sorter som var fascinerande. Det var hur höga pyramider de låg i. Liksom allahanda frukt, dadlar meloner, o.s.v Allt detta fick jag på film.

Men nu är det så att religionen förbjuder avbildning, varför man får inte ha fotografier på människor. Fast kung Hassan själv höll inte alls på detta. Han fans på bild både här och där.

Jag hade riktat min kamera för att filma och just då hade en svartklädd beslöjad kvinna kommit framför kameran. Hon skrek ilsket på mig och hytte åt mig innan hon raskt kilade därifrån. Där fans tenn, koppar och andra hantverkare också. Under ett uppspänt tygtak  stod en barberare ute i det fria och rakade en annan man. Jag frågade om jag fick filma dem. Jodå det gick bra men måste lägga en slant i deras händer. Det var en marknad det.

Tiden gick, det var bad, det var utflykter, det var besök i moskéer och mycket annat.

En dag for vi till Marrakech. Dansken fick följa med oss dit. Marrakech kallas får den röda staden. Muren runt den är röd och mycket är byggt med cement av röd sand. Vilka palats där var. Det var som att komma in i ett sagoland hämtat ut tusen och en natt. Där fans ett stort torg som det fans allahanda uppträdanden av Akrobater och sagoberättare o.d Där gick män med en massa kärl som hängde på dem.  Dessa kallades för vattenmän. Mins inte riktigt hur berättelsen var om dem. Men det var män som hade vatten att ge eller sälja. (Se bild)

Vid ena hörnet av torget kom man in i trånga gränder, oftast täckta med tak. Det var väldigt rörigt där. Det var lätt att gå bort sig där. Det fans alla möjliga stånd och små affärer. Läderaffärer, mattor, tyger och en massa krimskrams, men det som det fans väldigt mycket av så var det allahanda kryddor och sådant man använder till parfym. Man kunde köpa ex. saffran och vaniljstänger billigt där. Ja det var en stad som måste besökas om man är i Marocko.

Dag efter dag gick och den ena var inte lik den andra. Något som var förbjudit i Marocko var porrtidningar. Det var stränga straff om man smugglade in sådana.  Mins vid ankomsten hur noggrant tullarna sökte efter sådant.

Det var kanske därför det fanns människor som betedde sig väldigt besynnerligt. Något jag till sist berättar om.

Bakom en av de stora sandkullarna hade vi funnit lite växtlighet och lagt oss där på vår filt och fått skugga av några palmer.  Då vandrar en man runt, runt oss  20 meter bort samtidigt onanerande och ger tecken åt oss som vi tolkade att han ville vi skulle älska för honom. Han höll på väldigt länge innan han försvann.

En annan dag när vi låg uppe på en sådan kulle kom en färjad man till oss och satte sig vid oss utan att säga något men ville vi skulle älska.

Därmed slutar jag så denna berättelse om min resa till Marocko!

Nästa resa blir Polen. Klicka här!

Så får jag se vad det blir på nationaldagen!

Slänger väl alltid in något.

Nu när det är sommar och sol och koskit i hagen!

Då önskar jag er lycka och glädje hela dagen. Kram!