Nu har jag också suttit på en kamel!

Nästa dag tog vi och traskade upp på ett berg. Därifrån kunde vi se hela Agadir. Nedanför såg vi hamnen där fiskebåtarna just kommit in och höll på att få iland sin fångst.  Fångsten östes upp i korgar som andra tog hand om för att sälja. Det hände att en del fisk hamnade på marken. Men den fisken fick inte tas upp utan den skulle tas han om de fattiga fick vi reda på. Om det var lag eller tradition vet jag inte.

Uppe på berget fans också småpojkar som hade små lamm som de ville att man skulle ta i famnen för att vi så skulle kunna ta bilder på oss med ett lamm i famnen. Pojkarna var rätt påtvingande och var inte så trevliga när man nekade. De ville ju ha betalt för att vi tog fotografier med deras lamm.

Från berget vandrade vi så ner till hamnen för att se närmare på fiskebåtarna. Strax intill hamnen så vi en plats där de höll på med fisk och intill där var en stor hall som vi gick in i.

Där fans fult av stora bord som var fulla av fisk. Har aldrig sätt så många olika slags fisk någon gång. Där kunde vi också se olika sorters bläckfisk. Syntes fisk i alla dess färger och former.

Sen gick vi och åt middag ute då vi var för lata att laga mat hemma. Sen var det dags igen att njuta av strand och vatten igen. På stranden träffade vi på en kamelhållare som mot betalning lät oss rida på kameler en liten tur ut efter stranden. Medan mannen ledde kamelerna.. Att fara ut med kamelkaravan i öknen förekom inte alls under vår tid i Marocko Det fick jag uppleva först på en annan resa som då gick till Tunisien.

Det gick nog inte några kamelsafarier för turister eftersom vi inte fick några erbjudande eller såg någon reklam om det. Nu var det så att vi såg mycket bilar med soldater, pansarvagnar m.m som var på väg söderut mot öknen. Marocko låg nämligen i strid med ett ökenfolkslag som ville ha ett eget land och få sköta sig själv och inte tillhöra Marocko. Denna frihetsrörelse kallade sig för Polisario. Det kunde ju vara en orsak till att det inte var några ökensafarier från Agadir.

Så fick jag lära mig där i Agadir om Fatima. Hon som skrev ner Koranen efter Mohameds berättelse. Som minne köpte jag så en liten hand som skulle föreställa Fatimas hand.

Det blev berättat för oss att ca en till en och en halv mil bort ut efter stranden skulle det finnas ett delta med flamingos.

Kanske någon undrar hur vi kan få reda på så mycket i länder där det antingen förutom sit modersmål talar ryska, tyska eller franska.  Det går utmärkt att tala med folk. Man använder händer och symboler pekar och ritar med mycket mera, några ord av alla språk man kan något ord av. Det tar längre tid, men går utmärkt om tar sig tid och är öppen för kroppsspråket!

Vi bestämde oss så att i morgon skulle vi vandra till deltat!

Forts. följer. Klicka här!

Värme och sol nu trivs jag och önskar ni också trivs lika mycket därtill