Direktlänk till inlägg 28 maj 2008
Bild; Där ligger kanoten istället för i ån!
(Datorn krånglar, så uteblir kommentarer i dag så är det därför!
Nu vankades det härlig köttsoppa!
Det var ingen bra plats vi nu var på. Vi behövde träd att spänna upp vår plast mellan.
Vi hade precis satt oss i kanoten och börjat paddla, när himlen sken upp av blixtar och åskbullret rullade över oss. Samtidigt stod nu regnet som spön i backen. Efter en stunds paddlande kom vi fram till ett ställe där det fans ställningar med uppspända tjock plast.
Dessa var uppställda för kanotister som behövde söka skydd. Vi drog upp kanoten på land.
Skyndade oss med all packning under ett sådant skydd medan regnet öste ner och åskan gick.
Tältet var ju inte att tänka på att försöka sätta upp. Öppnade en burk kåldolmar som vi värmde på det fungerande gasolköket. Oj vad gott det smakade till det fuktiga brödet när vi hörde regnet piska mot plasten. Sen var det så långt gånget att det var dags för att krypa ner i våra sovsäckar. Både ficklampa och gasollampa fungerad konstigt nog.
Vi hade bytt de genomvåta kläderna vi hade på oss innan vi lagade mat. Men de andra var fortfarande fuktiga så riktigt torra var vi inte. Sovsäckarna var också fortfarande fuktiga.
Men det var ändå varmare att krypa ner i sovsäckarna och kändes ändå inte så dumt.
Det gick att somna till åskans knallar och regnets piskande. Blixtarna syntes fastän man blundade tills man somnade.
När vi vaknade så regnade det fortfarande kraftigt. Kaffebryggning igen. Cornflakes var torr var torr som vi hade i en burk. Smakade som kaka. Vi kände oss om fångar under plasten
Och våra ögon föl på kanoten där den låg upp och ner i gräset.
Klockan var nästan tolv på dagen och regnet började avta och en timme senare var det uppehåll och molnen och solen tittade fram bakom molnkanten. Packat hade vi redan gjort.
Nu skulle väl allt bli bra igen och färden skulle gå vidare till Falkenberg.
I med kanoten, i med packningarna, i med oss och så paddlade vi vidare.
Solen försvann, det blev mörkt. Ett stort svart moln syntes nu ha täckt hela himlen.
Åter igen öste regnet ner över oss. Upp på land igen. Spände upp vår plast mellan tre stycken träd. Plasten var så liten så vi fick lämna kvar allt under den upp och nervända kanoten utom
mat, kokkärl och gasolkök. Det var det ända som fick plats under plasten. Själva fick vi sitta utanför med våra regnställ.
Där stod gasolköket med en gryta som var fylld med köttsoppa, Viken syn att se två personer
sittande på huk stirrande på denna gryta medan regnet öste ner på dem.
Tjo vad hände, varför? Gasolen på sina tre ben vippade till och grytan föll i marken och
innehållet rann bort.
Det var soppdroppen som fick det rinna över vår tålmodighet.
Längre bort syntes en lantstuga. Ditt begav vi oss och bad om att få låna telefonen.
Ett telefonsamtal som relaterade till att vi blev hämtade med bil och fick komma hem.
Från Dannike (Hökåsen) till Svenljunga är det på landsvägen tre mil och tolv mil till
Falkenberg. Alltså hade vi kommit en fjärdedels sträcka då vi gav upp.
Inte hann vi få någon nystekt abborre inte vilket var tänkt att kanotfärden skulle bjudit oss på.
Upp med kanoten på biltaket, spänna fast den och så hem till Hökåsen och få lite torrt på sig och MAAAAT!
Det blev aldrig tal mer om att vi skulle ge oss iväg till Falkenberg via Ätran med kanot.
Så går nästa resa till Marocko. Klicka HÄR!
Ni som nu satt er i kanoten för att få följa med på en trevlig kanotfärd får ursäkta. Bara regn och ingen mat! Alla sagor slutar inte bra allra helst inte dom ur verkliga livet! Men det var väl kul att följa med så länge det varade?
I dag är mina slutord: Önskar er dag blir som en vacker saga som slutar lyckligt. Kram!
Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria... Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade. Det är med stor so...