Öar utanför Zadar.

  Båten hade inte lämnat hamn och klockan är sex!

Där stod vi med våra biljetter.  Klockan var inte mer än sju på morgonen. Vad var att göra?

Faktiskt tyckte vi ändå att det var skönt att vi inte kom med den första färjan. Det hade blivit så stressigt. Leta upp bilen och komma till stället där vi skulle köra ombord.

Dessutom kunde vi nu i lugn och ro få bese lite av Zadar i stället. Vi hade ju bara kört igenom den tidigare och då inte sett så mycket av staden. Det var en vacker och njutbar stad. Där vi strosade runt slapp vi alla de hispiga människorna som fanns nere vid hamnen.

Det första vi gjorde var att äta en rejäl frukost på ett fik. Efter några timmar åt vi också en middag.  Strax före klockan tre gick vi ner och hämtade vårt ekipage.

En halvtimme före det var dags att få köra på färjan hade vi ställt oss  i bilkön och väntade!

När bilkön så började att  köra på gick det fort och det tog inte lång tid förrän vi kunde få komma upp på däck.

hade köpt en hytt så gick genast och tog en dusch varefter vi la oss i ett par vilstolar på däck och njöt av solen. Vi gick växelvis och hämtade kaffe och dopp då vi inte ville förlora våra vilstolar mens solen stod högt och som vi lyckats få tag på för det kom nu många som också ville ha sådana.

Klockan blev fem, klockan blev sex och fortfarande var vi kvar i Zadars hamn.

Någon gång medan vi låg och njöt började färjan att röra på sig varefter den så började stäva ut från hamnen mot Italien.  Nu kändes vi riktigt tillfredställda och vid gott mod. Men nog var det synd alltid att vi inte fick se det underbart vackra Jugoslavien som var planerat. Italien kunde vi ju ha tagit en annan gång.

Det var inte en seglats som gick raka vägen över Adriatiska havet till Italien. Nej det var ett kryssande runt och mellan både stora och små öar innan färjan kunde sätt sin kurs rakt över.

Men inte gjorde detta oss något, utan tvärt om för det var väldigt vackert och njutbart att få uppleva detta. Solen hann faktiskt gå ner innan vi kommit ut på öppet hav.

Men fortfarande medan solen sken vem fick vi då inte se komma ut där på det öppna däcket?

Jo Österrikarna som tydligen ändå inte kom med den första färjan.

Deras ansikten var fyllda av skam när de såg oss och försvann fort från vårt synfält och visade sig inte mer där på däcket.

Vi tog en rundtur på båten. Det fans ingen underhållning eller dans som annars är brukligt när man åker färja på kvällen. När vi strosade omkring  på färjan

När det inte gick och se något mer på sjön då det blivit mörkt gick vi så till vår hytt. Vi hade stigit upp tidigt, stått i en stressande kö. Traskat runt i Zadar. Varit på däck ända tills det blev mörkt  och beundrat utsikten.  Således var vi oerhört trött båda två så vi stöp ner i våra slafar och hann inte uppfatta något mer förrän vi drog våra timmerstockar.

Forts följer. Klicka här!

Nu när det fina vädret ej ska bestå

i era hjärtan ändå lycka och glädje ni ska få!

 Dagens önskan. Kram!