Slut på denna vecka så:

Får jag lov att bjuda upp till en dans?

Jag tackar!

Så låt oss förflyttas till fantasins och drömmarnas land till en vacker stilla dans där vi svävar över dansgolvet till ljuva toner (även om skivan här råkar vara lite raspig).

Så har ni tagit på er den vida aftonklänningen och ser ut över det spegelblanka golvet.

Så står jag där och bugar och ber att få bjuda er till dansen. Fatta varligt er hand , bjuder er min arm tillsammans träder vi upp på balgolvet och då ljuder orkesterns toner.

 Jag för er med hållande er högra hand med min vänstra medan ni mjukt lagt er vänstra hand på min axel och jag slagit min högra arm runt er midja. Kinderna snuddande intill varandra utan att skava mot varan. Så har dansen börjat. Ett två tre, ett två tre etc, så dess emellan svävande snabba snoor med två varv. Så vänder vi och snurrar runt åt motsatt håll en stund. Ett, två, tre, ett, två ,tre-------Andra hållet igen.

Lyssnar på den mjuka musiken och dess underbara takt.

Blunda och bara njut medan jag för er svävande runt över golvet.

Känn vilken atmosfär, känn lyckan och njutningen som  dansen kan ge!

Så de sista takterna vi avslutar i ett varvs snoa varefter ni gör en piruett  varmed ni i sista takten gör en vacker pose där ni vilar ryggen böjd i brygga över mitt högra lår.

Så bugar och tackar jag för denna ljuvliga dans jag fått föra er i!

Så är det veckoslut igen med en helg framför igen. Vad kan då denna helg då bjuda på?

I min dröm och fantasi vill jag se att ni har det bra på alla de sätt och är lyckliga av skilda skäl. Så ses vi förhoppningsvis på måndag igen!

Blunda och dröm!

Så här nedan kommer musiken som vi då dansar till:

Ang. kommentarerna till ”uppe med tuppen”

Håller med ville hellre ha Harry Bellafonte i bild. Fann honom bara med Mupparna.

Men Mupparna södertrasade den fina sången. Annars inget emot Mupparna.

Världens vackraste man?  För mig tillhör han dem. Men jag finner andra som man kan säga det samma om. Hade om inte annat kommit emellan redan haft smidet om ett par jag för en vecka sen träffade under simningen.

Det var en ung man i 25 års ålder från Västindien. Vilken fin hudfärg av brunt, vilken kropp, vältränad och smidig men ingen av slaget kroppsbyggare, vackra ögon och

fina anletsdrag med ett vackert mjukt leende så vita tänder skymtade fram. Sen rörde han sig dessutom manligt men ändå graciöst.

Men han hade också en lika vacker kvinna.

Får väl vara ärlig och säga att det var henne jag från början fäste mina blickar på. Hon var från Gambia men hennes mor var en vit kvinna från Finland.

Tydligen en kombination som kunde skapa en underbart vacker kvinna.

Hade jag haft min kamera med hade jag frågat om jag fick ta en bild och använda i min smedja. Så fantastiska av skönhet tyckte jag dem var. Men här vill jag också säga detta:

Att deras uppträdande och bemötande mot mig gjorde att jag i sinnet kan bevara deras skönhet.

För jag har mött vackra människor som sen all det vackra försvunnit helt ur min syn när det visat hur de är som människor!

Så blev det ett smide i dag tack vare era kommentarer i går och så bjuder jag på musik i dag också!

 På en del vänner regnar det, en del skiner solen, några faller det snö på. Men hur vädret än är.

Är min önskan att inne i sinnet och era upplevelser denna dag det lyser en jättestor skön sol hos er!

Ljuset brinner även i dag!

Ur led är tiden helt för mig.

Jag som har så svårt att komma upp om mornarna, har i dag fått stiga upp redan klockan tre.  Då var det fortfarande mörkt. Varför så tidigt?

Jo jag var tvungen att köra en dam till Skafta flygplats så hon kunde flyga hem.  Det är över tio mil dit härifrån jag befinner mig.

När jag kom hem igen tittade solen fram. Då la jag mig givetvis att sova igen.

Nu sitter jag här efter frukost med kaffe och försöker få huvudet någorlunda klart.

Så klart att det kan bli ett litet smide även i dag.

Detta blir ju resultatet av det försöket vilket då bevisar att det är nog rätt rörigt och dimmigt där uppe i knoppen.

Hur ska jag klara simningen i dag tro. Kanske den kalla duschavrivningen efter bastun gör det lite klarare i huvudet.

 Nu är det bara två dagar kvar så är det helg igen och inte har jag mycket att bjuda på denna vecka vist.

Jag tror att det får bli en vecka i musikens och sångens tecken, så även i dag och liksom veckans övriga dagar ska jag bjuda på dylikt.

Kanske inte smak för alla bloggvänner, Men det ger ju inblick av vad jag kan njuta avi den vägen.

Så är smidet slut för i dag!

I  mina dimmiga tankar i dag skönjer jag dock en klar tanke. Tanken på att

Ni mina vänner har det riktigt bra, är lyckliga och får njuta av denna dag. Kram!

Efter bröllopet

Nu har jag precis vaknat efter  några timmars sömn. Det har varit blommor, det har varit mat.

Det har var dryck det har varit tal. Pussande och kramande. Det har varit dans och det ena med det andra. Vacker och roligt har det varit!

Men varken ben  och huvud eller kondis är som det en gång var. Förr kunde jag hålla i gång flera dygn. Här gick en dag och en natt och jag tog slut.

Så slut att jag knappt kan smida detta. Allt jag nu bjuder på i smedjan är lite sång och musik.

Sång och musik som faller mig i smaken och hoppas ni också får njuta av.

Var just hos Birgitta. Hämtade där ett ljus tänt för lilla Engla och föräldrarna. Hämtat för att dess låga även ska brinna även i smedjan. Tag gärna ni också med er det!

Livet självt har varit en stor tur!

Vännen Ruth vill jag ska smida om de tillfällen jag  inte haft tur. Mycket har väl varit otur.

Jag har suget på det i natt. Men i hela mitt liv har jag väl trotts allt hittills haft i slutändan haft tur. Vist  i min levnadsberättelse funnits och kommer vara många misslyckanden liksom otur men i slutändan ändå haft tur. Eller som det sägs tur i oturen. Allt har ju heller inte gått bra och som man velat i livet. Finns det någon som kan säga att det varit så för någon.

Otur har man ju haft när man hamnat på sjukhus på grund av oförstånd, slarv o.sv och sådana tillfällen har ju funnits. Kört i krock. Fått sparken från jobb etc. etc.

 Men jag hade ju inte kunnat suttit här nöjd med livet och kunna smida vad jag smider i min smedja om jag trotts allt inte haft en himla tur i allt vad jag råkat ut för. Antingen på grund av otur eller självförvållat. Vilket det senare väl varit största orsaken.

Alltså i  mina smiden av mina upplevelser har väl ändå varit en massa misslyckanden och otur men i sista änden slutat med tur. Bara en sådan sak att här sitter jag trots allt och smider detta. Vilken TUR!

Helgen blir som oftast smedjan stängd. Och måndagen blir mycket jäktig så då vet jag inte

hur det blir med smedjan. På måndag är jag bjuden till bröllop! Men vi syns igen även om det inte blir föränn tisdag! ??

Så den där avslutningen i smidet:  Nu hoppas jag på en verklig stor tur. Nämligen att det blir en helg att minnas av lärdom, trevnad och lycka för er. Kram!

Det blev en hastig inbromsning!

Det var så när att jag hade kört på någon av bilarna eller polis som stod där med sina stopskyltar.

 Det står nu inte mindre än fyra polisbilar runt mig. Nu är det definitivt kört för min del i DDR.

 Får visa pass och körkort. Det skulle kosta mig massa  mark i böter. Men inte i  Östtyska utan i västmark. Det skulle också gå att betala i svenska kronor eller dollar.

Jag hade bara några få östtyska mark  men jag hade resetjecker  på västmark. Det berättade jag för poliserna.

Men de ville de inte ta emot. Detta för att Östtyskarna kunde inte växla in tjecker med västvaluta.

Där stod vi och kunde inte betala några fortkörningsböter. Poliserna samtalade sins emellan och

ringde flera samtal som vi såg där vi satt i bilen. Vad skulle hända nu då?

Så efter väldigt lång stund kom en av poliserna tillbaka till vår bil och sa till mig att jag  skulle ge mig iväg. Phu vi släpptes i väg! Men var säkra på!Vi höll resten av vägen hem genom DDR i laglig hastighet!

Vi kom hem och jag tänkte nu har DDR myndigheterna allt för mycket koll på mig med insamlade uppgifter om mig så nu vågade jag inte nästa år ta vägen genom DDR. Kanse de skulle kräva böterna på nytt när jag beträtt DDR- gränsen. Kanske redan på färjan.

Men nästa sommar var muren borta och DDR fanns inte mer.

Nu var det inte så billigt längre att turista med bil i Tyskland och det har bara blivit dyrare och dyrare i hela Europa så nu blir det inte längre något farande än hit och  än dit.

Men det fans flera länder som tillhört öst som man några år framåt efter murens fall man fortfarande kunde semestra i billigt.

Det fick bli de gamla östländerna i fortsättningen om man över huvud taget skulle ha råd att fara runt i Europa.

Året efter blev åter Tyskland då DDR inte fans längre. Kunde  åka runt i Berlin utan att att det fans en mur som förhindrade besök på ena eller andra sidan  av Branden Tor. Det blev också Tjekoslovakien och inte bara en hastig genomresa som förra gången.

Nästa äventyr. Jugoslavienresa. Klicka här!

I går regnade det hela dagen i dag gläntar solen fram mellan molnen. Får hoppas

ert sinne är som solens klara sken och skulle det regnar på er så är det säkert bara en vattning som får lyckan att gro!  Kraam! 

DDR igen!Nr. 2

Så hade jag en sommar igen farit runt i Europa. Än en gång kom jag via München söderifrån in i DDR. Körde in i liten by och satte mig på ett cafe´ och fikade.

En skön ja rättare sagt två sköna damer satt också där vid ett annat bord.

 Bengt kunde givetvis inte bara nöja sig med ögonfröjd utan måste ju få skåda dem lite närmare in i ögonen. Så det var bara att ställa frågan om man fick slå sig ner vid deras bord. Jo det gick utmärkt och som svensk var de givetvis intresserade av vad jag hade att kunna berätta om Sverige.  Jag blev väldigt (som de säger) tänd på ena damen.

Till min lycka besvarade hon mina känslor. Vilket kunde bli en olycka.

När  det gäller känslor .Så kan man säga som om spriten. Där känslor går in går vettet ut. Jag hamnade till slut i hennes lägenhet och stannade över natten. Sen var jag dessutom dum nog att stanna en natt till. Men underbart var det!

Det var på ett hår jag höll på att stanna kvar ännu längre, men jag förmådde mig att tacka nej och fara vidare hemåt.

Kommen till Rostock för att ta färjan över till Danmark. Då var det ett sabla liv på tullarna.

Var har du varit och hållit på med. Av någon anledning så ljög jag och sa att jag fått ett fel på bilen. Det hade tagit en hel natt att få det lagat. Var hade den blivit lagad. Det mindes jag ju inte. Jo men andra natten då? Jo bilen hade stannat igen och det var fortfarande fel på den.

Hade fått den bogserad till en verkstad igen som jag inte heller kunde redogöra för var det var för verkstad. Den färja som skulle gå närmaste tiden. Den kom jag inte med. Mina packningar ägodelar och bilen gick igenom i minsta detalj. Till sist släpptes jag och kom lyckligt hem.

Så var det sista gången innan muren föll. Hade varit med min dåvarande sambo varit i Schweiz .Kommer som vanligt söderifrån. Som ni vet så ä det ingen hastighetbegränsning

på kontinentens motorvägar. Det är bara full ös på dem. Men i DDR 100 begränsat.

Något man lätt glömmer när man passerat gränsen och hållit en bra fart.

Jag höll en hasighet på 150 km/h. Då plötsligt polisen dyker upp framför mig och jag blir stoppad.

Forts. följer. Klicka här!

Så åker jag snart och simmar även denna onsdag.

Tiden går så fort så fort, jag hinner inte med. Men en sak måste jag hinna: Göra min avslutning med att tänka och önska ni får en underbar fortsatt dag med kväll.

DDR igen!

I tidigare smiden har jag berättat om resor genom DDR. En gång då jag fick eskort av polis för försök att ta mig till Prag en annan gång då jag lyckades få tjeckiska myndigheter tillåta mig utan visum passera Tjeckoslovakien  vid ett ställe jag inte hade transvit till i DDR.

Nästa gång som jag levde farligt i DDR var den gång jag hade turistvisum och inom vissa gränser kunde köra och kampa vart jag ville. Men givetvis ville jag se annat än vad de DDR myndigheterna bestämde vad jag skulle få se. Så givetvis tog polisen mig när jag var där jag inte skulle få vara. Ja det var ju inte så farligt fick ju förklara mig under förhör och så var det bra med det.

Men jag var en olydig turist då jag inom ett militärområde bevittnade en militär övning.

Under detta bevittnande hann det bli mörkt. Så när jag skulle köra där ifrån small det till

 framtill på bilen. Oj, oj hade jag blivit träffad tro. Stannade och gick ut för att se vad som hänt. Vid framskärmen som fått en stor buckla låg en mopedist och en moped. Mopedisten

var så berusad att han inte kunde stå på benen. Givetvis drog detta till sig folk alltså militärer.

Ja så var det klart igen med förhör. Hur hade jag kommit dit, varför var jag där och vad gjorde jag där? Det blev en hel natts förhör och sen utvisning från DDR och mitt turistvisum gällde inte längre!

Men jag fortsatte att året efter färdas genom DDR på transitvisum .  Jag tog alltid längre tid än vad som var normalt när jag for igenom DDR. Satt och pratade länge med folk på cafeerna och rastplatser. Tog små avstickare och besåg de små vackra pittoreska små städerna som var längs vägen söderut.

De undrade alltid vid gränsen varför det tagit så lång tid för mig. Men mina förklaringar om en det ena än om det andra gick hem tydligen.

Forts. följer. Klicka här!

I dag tisdag, en dag närmare sommaren, även denna dag önskar jag er en förträfflig

och härlig dag. Kram på er!