Vecka efter vecka försvinner.

Här sitter jag efter helgens fröjder och undrar. Jag undrar vad man ska bjuda sina bloggvänner.Även bjuda dem som bara tittar in utan att lämna spår efter sig.

 Man vill ju kunna ge något som antingen gläder, roar eller ger någon upplevelse, intresserar o.s.v

Man känner man måste prestera något för de som gör sig omaket att titta in. Men framför allt vill man ju ge sina

bloggvänner något som de får en behållning av.

Det får ju inte bli som att komma ut från biografen med ånger att man kastat bort tid på en urusel film.

När det då inte vill sig riktigt vad gör man.

Har här börjat på stycken från min sagobok. Nej det blev nog för mycket av det. Börjat på stycken ur den gamla läkedomsboken. Nej det var nog inte så intressant.

Började på att skriva fortsättning på mina resor. Men det blev inte bra i dag.

Sitter och funderar på hur jag ska ta upp min livsberättelse igen. Har ju bara kommit till hälften. Men det vill sig inte riktig att få fart på den. Det låser sig på något vis.

Det händer inget som jag blir så där riktigt upprörd av. Då brukar jag få fart på tangenterna.

Så är läget med smedjan just nu och kan det vara något som kan intressera och ge något?

Men fortsätt ändå att titta in, för en dag sprudlar det av min energi och blir något som kanske kan intressera.

 I alla fall bjuder jag på en bild här ovan i dag! Plus de där avslutande raderna!

Ny vecka, nya stunder, nya upplevelser, nya möjligheter vilka då av mig önskas

bli till fulla belåtenheter för er med lycka och som skänker  glädje. – Kram på er!