Bild från Praag.

 En bedrivt i en av mina resor.

Färden gick som oftast vart jag än styrde kosan ut i Europa genom DDR (Östtyskland).  Detta främst för den billiga bensinen och allt som var billigt där.

Som svensk levde man där som en miljonär. Än billigare var det i andra östländer som Sovjet styrde över.

En sommar fick jag möjligheten att kunna få ta mina barn med mig på en sådan färd. Då tänkte jag de skulle få komma till Wien där även derar mor hade varit.

Med husvagnen kopplad for vi, jag och min dåvarande sambo från Borås. Hämtade  mina barn i Mjöbäck.

 Till Danmark och båt över till DDR.  Färden söderut brukade alltid gå mot Mynchen varmed om man skulle till Wien var en lång omväg runt Chekoslovakien när man såg på kartan.

Varför inte ta vägen över Praag som jag en gång försökt komma till men hindrad från. (Se DDR –resa). Så blev bestämt. Tog fram kartan och fann en lämplig väg som såg bra ut på kartan. Alla vägar såg ju bra ut på kartan.

Vi nådde Chekolovakiska gränsen där det såg ut att vara nästan raka vägen rakt över  till Wien. Hade ju tänkt att vi skulle kunna få ett visum för att färdas genom Chekoslovakien här vid gränsen .

Men ack nej sådant skulle vara sökt hemma i Sverige. Men nu var det så att detta var mitt i natten när vi kommit så långt. Att vända och köra runt hela Chekoslovakien syntes rent förfärligt. Dessutomhade vi bara trasitvisum genom DDR vilket innebar att vi fick inte vistas hur länge som helst i DDR. En tid vi med råg redan överstigit.

Som sagt var så var det stopp där. Men om ni viste något om Bengts envishetså skulle ni redan nu kunna räkna ut hur det skulle gå.

Bengt snackade, visade två trötta barn och förklarade hur omöjligt det skulle vara att vända och köra runt hela Chekoslovakien. Vakterna tyckte till sistsynd om oss.

De ringde och väckte någon myndighet i Praag och Bengt babblade chektiskulerade medan vakten pratade i telefonen. (Kan ni se det?)

Telefonen lades på, Vakten skakade på huvudet från ena sidan till den andra.Men med ett brett leende.  Jo vi skulle få köra genom Chekoslovakien, men utan uppehåll och utan visum.

Men vilken väg. Smal och krokig, krokigare än den krokiskaste Svenska bäck.

Ända fram till Praag var den asfalterad men i vilket skick sen då. Det hade klagats på DDR:s vägar men mot dessa var DDR:s rena autostraderna.

Solen sken högt upp på himlen när vi körde över bron i Praag varifrån vi kundese ut över Praag. Vilken vacker syn.  En syn som fick en att längta till att någon gång få besöka denna stad.

Vidar från från Praag var vägen ännu värre för då var den ofta inte ens alfalterad och gich upp och ner över berg. Då var jag rätt trött på att ha husvagnen hängande efter oss.

Till sist nådde vi sent om sider Wien där jag fick vila ut och ha en underbar semester med mina barn!

 Jag skrev en bedrift. Den största var som jag inte tror någon annan klarat.

Nämligen den att få köra igenom Chekoslovakien i kalla krigets dagar utan visum!

Nya problem i DDR klicka här!

Som vanligt  så var det dags för slutorden.