Bengt-Alfreds Tankesmedja

Alla inlägg under februari 2008

Av Bengt - 20 februari 2008 12:15



Wien


Brukar se på ”Packat och klart” Men blir för det mesta besviken på det.Som den gång de visade Warzava och många andra som ex. Maracech och nu i går när de visade Wien.

Inte får de som reser för att uppleva något vesenligt kännslan att dit måste jag resa.

Att få se Domen invändigt, Schönbrunn (slottet) med sin trädgård.Rum med de vackraste möbler, kakelugnar och konstverk. I ett av rummen kan man se restarering av takmålningarna. Där hade en bomb fastnat och som tr var inte kreverat.

 Få roa sig på Pratern,Sitta och prata med och sjunga med olika nationella turister vid Grinsing, Gå och se en opporett. Det är något helt annat än se det på TV.

Sitta högt upp i tornet medan man ser ut genom fönstret och ser hela Wien medan man snurrar runt varv efter var medan man äter en underbar måltid. Vandra i de vackra parkerna fram och in i parlamentet.

 Följa Wiens kanaler och floden Donau.

Åka runt med häst och vagn och se Wiens sevärdigheter.

 Åka upp på terpentinvägar upp på Karls Berg.Med mycket mycket annat som jag skulle visa om jag fick göra ”packat och klart”

Då skulle det skapa längtan att resa till Österrike och dess huvdstad varav Österikes 8 milj. Invånare bor över 1,6 milj. I Wien. Wien mina drömmars stadDär jag varit åtskiliga gånger.  Från Wien gjorde jag mina utflykter till MelkLins och många  många andra platser.  Besökte Saltsburg. Saltgrotter, Isgrottor sjögrotter,Följde Donau till denlilla underbara gränsstaden Pasau när man är på väg hem igen. Ta ett bad i schön blau Danau!


Nu börjar en spånnande DDR- resa. Klicka här!


 Så är det dags för simning igen. Sitta och njuta i bastun och tänka på er bloggvänner att ni har det lika skönt och trevligt som jag. Kram!

ANNONS
Av Bengt - 19 februari 2008 12:36



Tänk om man kunde något som är så beundrandsvärt som vissa kan!De finns så många människor som är helt fantastiska.  För någon vecka sen visade jag Julius Beever i dag vill jag visa en annan som kan göra det mestfantastiska med spelkort. Man blir stum och vet inte vad man ska säga.


 Därför har jag nu bara detta att säga denna gång:  Ha en underbar fortsatt dag och gör denna vardagskväll till en festafton om så bara med en Wienerkorv och därtill ett glas med vad som helst i,  tänd så även ett litet stearinljus. Njut! Kram!

ANNONS
Av Bengt - 18 februari 2008 15:47

  

Pojken som inte var snäll mot djur. 


Han satt mitt i den mörka skog. Han satt på rn mossig sten och torkade kind och  ögon med skjort arme medan han snyftade och tårarna rann nerefter kinden.Det var 4 åriga Pelle. För några timmar sen hade han varit med sin mor och stora-syster och plockat Blåbär. Det  hade varit en  sådan där solig sommardag och blåbären precis hade blivit mogna. Pelle hade fått annat för sig än att plocka blåbär då jan sett en ekorre hoppa från gren till gren. Då hade Pelle tagit en pinne och kastat efter  ekorren. Efter hand som ekorren hoppade vidare så följde Pelle efter den ända tills han inte kunde se den mer.

 Ekorren hade plötsligt försvunnit. Pelle skulle så gå tillbaka till mor och systern men hur han än gick så kom han inte tillbaka dit han hade börjat jaga ekorren och där mor och systern skulle befina sig. Nu hade han gått och gått och till sist satt sig på den mossiga stenen. 

-Ha ha nu lurade jag allt in dig i den mörka skogen! Sa ekorren som nu satt framför Pelle. - Där kan du sitta din elaka pojke som jagat mig med pinnnar. Så hoppade ekorren vidare.

 Efter en stund kom det en humla surrarnde.Surrrr,surrr – Där sitter ju den elaka pojken som ryckte av vingarna på min syster. Där kan du få sitta tills du ruttnar. Så flög humlan flera varv runt pelles huvud  innan den flög vidare.

Plötsigt satt det en duva på en mindre sten framför Pelle.Kurr,kurrr

- Se där sitter den elaka pojken som kastade stenar på oss. Där kan du få sitta till domedag. Därefter flög duvan sin iväg igen.

Så fick Pelle se en myra varmed han kom ihåg hur han förstört en myrstack.Med tanke på det blev han riktig rädd och gråt ännu mer.

Mjiau -Här sitter stygga Pelle och gråter. Det var grannens svartvita katt Mia. Mia som Pell så ofta dragit i svansen. -Jaha du Pelle vi alla djur vet att Ekorren

lurade in dig djupt i skogen. Till och med maskarna du dragit mitt itu.


 Pelles mor hade plötsligt märkt att Pelle inte var synlig mer. Mor och systern hade då börjat leta och ropa efter Pelle.  Men det blev utan resultat. De letade i timmartills de beslutade sig för att gå hem och då hjälp med sökandet. De var väldigt ångerfyllda över att de inte sett efter Pelle bättre och väldigt oroliga över vad som kunde hänt lille Pelle. 


Katten Mia hade ofta fått grädde och sill av Pelles mor och syster. Så Mia sa därför till Pelle:

-Om du lovar att aldrig dra mig i svansen mer, inte dela maskar mitt itu, inteskada myrornas bo, inte dra vingar av på humlor, inte kasta sten på fåglar,inte jaga ekorrar med pinnar. Utan vara snäll mot alla djur ska för din mor och syster är så snälla och saknar dig, visa dig vägen hem.

Pelle lovade att aldig mer vara stygg mot djur mer.  Så Mia visade honom vägen hem. De hade så kommit till den porlande bäcken som de kunde följa för den gick precis förbi i stugan de bodde i.

Precis som de kom hem mötte pelle sin mor och syster som var på väg hem för att tillkalla hjäp. Alla tre blev mycket glada och det kramades och pussades.Ock kan ni tro Pelle blev verkligen snäll mot alla djur. Så när han hade blivit stor karl hade han  också blivit djurdoktor! 


Nu blir det inga fler egna sagor det överlämnar jag till riktiga sagoförfattare som kan skriva riktiga sagor!Men när inspirationen kommer tillbaka ska jag fortsätta att berätta ur verkligheten. Som min livshistoria där jag slutade sist som tomte. 


   Nu har åter en ny vecka börjat. Hoppas ni hade förra veckan och helgen så bra som jag önskade er och det bara fortsätter denna veckan också—KRAM

Av Bengt - 16 februari 2008 11:39



Eftersom det finns de som har de höga tankarna om mig att jag skulle kunna skriva en saga själv, så ska jag skriva en liten kort sagorysare. Sen har jag väl tagit bort den villfarelsen att jag skulle vara någon bra sagoförfattare!


 Luffarna och det konstiga ljudet!


Det var två luffare, Karl och Johan, som kom trasskande ut efter landsvägen. Det var vinter och mycket kallt. Snön gnistrade i fullmånens sken. På himlen blinkade stjärnorna. Träd och buskar lämnade långa mörka skuggor.

-Uch vad kallt det är sa karl och inte ett ställe har vi funnnit att kunna krypa in att sova på.

-Nej det är kallare än året nittonhundrafrösihjäl. Svarade Johan.

- Var det inte det året blåsorkestern spelade på torget?

- Vist och tonerna frös och de hördes inte förrän frosten släppte!

-Oh,  vad långt vi har fått vandra i dag. Sa Karl.

- Jo och vägen är ju dubbelt så lång än vad den var åt andra hållet. Tillade Johan.

Bägge var både hungriga och mycket trötta.Kläderna de hade på sig hade nog sett bättre dagar. Skorna var det tidningspapper som fick skydda att kylan inte kom in genom slithålen.

Knarr, knarr,  knarr, knarr lät det där de vandrade fram i snön.Plötsligt fick de sen en gammal enslig stuga. Den såg rent fallfärdig utoch vara från 1700-talet.Där kunde säkert inte bo någon i den stugan inte.

 Ingen rök från skorstenen.Inte det minsta ljud av hund eller annat djur och helt möklagt var det.Det syntes ej heller några spår på väg och gång att någon gått där sen snön som föll för fyra dagar sen och nu låg där orörd.

Johan kände på dörrhandtaget och dörren gick och öppna. Men det var fruktansvärt vad den gnisslade. Det var en väldigt liten stuga som bestod bara av ett rum och kök.

Karl tände en tändsticka och där kunde de se att det fans en gammal utdragssoffa. Förutom soffan fans det ett bord och två pinstolar.

Sofflocket lyftes av. Tänka sig där låg både madrasser och bålstar i soffan. Visserligen smuttsiga så de kunde nästan stå för sig själva. Trasiga med hålsom råttor hade gnagt.

-Vilken tur sa Karl.

- Ja här ska vi kunna få sova och vila våra trötta ben. Fylde johan i med.

De hjälptes åt att dra ut soffan och bädda. Sen la de sig med kläderna påoch somnade rätt snart. Dertas kläder och sängbehöret skyddade bra mot kylan.

Så vaknade Johan av ett konstigt ljud och väckte Karl.

- Hör Karl! Vad kan det vara för ljud som hörs därifrån som måste vara i köket?

Karl han lyssnade och hörde också det konstiga ljudet.

Psssviiiis, Psssviiiis, psvist, Psssviiiis, Psssviiiis, Psssviiiis, psivt, Psssviiiis!

Det lät väldigt läskiskt och otäckt.Så sa Karl till Johan att han fick gå och se efter vad det kunde vara.

- Nej det får du göra sa Johan! Så fortsatte de och bråka om vem som måste gå och se efter vad det kunde vara.

Det blev Karl som fick gå och se efter. När han kommit ut i köket och tänt en tändsticka såg han inget annat än en gammal diskbänk med en tvättbalja stående på den. Nu var det helt tyst igen. Karl gick tillbaka till Johan.

-Det syntes inget konstigt där! Sa Karl och kröp ner under täcket.Men så hördes det igen.

Psssviiiis, Psssviiiis, psvist, Psssviiiis, Psssviiiis, Psssviiiis, psivt, Psssviiiis!

-Nu får du gå och se efter Johan!  Vilken Johan blev tvungen att göra denna gång. Men innan han kom till köket så var det tyst igen. Inne i köket såg Johan inget mer än vad Karl sett. Alltså inget annat än en tvättbalja på en smutsig diskbänk.Så han gick tillbaka till Johan men han han inte mer än stänga dörren förän samma ljud hördes igen från köket.

Nu beslöt de att de skulle gå tillsammans och verkligen ta reda på vad det var som orsakade det konstiga ljudet.

Psssviiiis, Psssviiiis, psvist,Psssviiiis, Psssviiiis, Psssviiiis, psivt,Psssviiiis!

Ljudet kom borta från tvättbaljan.Vad var det Karl och Johan då fick se i tändsticksflammesken nere i baljan? Jo i baljan fanns bara fruset vatten och--

  Psssviiiis, Psssviiiis, Psssviiiis, Där åkte fyra möss skridskor på sina bakben!

 Snipp snapp så var sagan slut men ack så snöpligt!


Till slut får jag önska er en fortsatt underbar helg! Vidare så får vi se vad jag kan komma med på måndag! Kram på er!

Av Bengt - 15 februari 2008 11:05


 Från sagans början –klicka här!



 Ett sånt trollkyssande det blev!


Storsnuta och Långkuta bligade snopna och bedrövade på Inga när hon dagen därpå sa dem att hon inte kunde välja någon av dem till man, för hon passade inte för så fint gifte.  Men hon visste i stället två andra flickor som passade alldeles utmärkt och var mycket vackrare än hon. 

 Trollflickorna kom fram med eldröda näsor hand i hand och svansarna förläget släpande efter sig. Oj, vad de var granna.  Håret stod som en guldkvast om huvudet på dem och gnistrade i solen.  Och resten av guldklimparna bar de som medaljonger på magen.

 - Titta, sa Inga.  Har ni sett vackrare flickor?  Min näsa är skär, men deras är röd som den vackraste solnedgång.  Mitt hår är solljust, men deras är rena guldet. 

 Ungkarlstrollen bligade och gapade.  De tittade från trolltöserna till Inga och tillbaka igen.  Och de ljusnade mer och mer. Ähm, sa de och strök sig betänksamt om hakan och tog ett steg närmare.  Och plötsligt höll de var sin trolltös om halsen och fingrade betaget på deras lysande hårkvast.

 - Hi, lilla gullet, sa Storsnuta och gav Jompa en kyss.  Det lät som ett sprängskott. 

-   Åck, ack, ack, lilla sötnos, sa Långkuta och gav Dompa en lika duktig kyss.  Och så tog han ett glädjeskutt över en storgran i närheten.  Dompa höll han i handen och hon följde med av bara farten och tjöt som ett lokomotiv.       

- Lycka till, ropade Inga och vinkade.  De vinkadetillbaka alla fyra, och försvann med glada skutt.

-Lika barn leker bäst, sa Inga och skrattade så det klingade i skogen.  Hon vände sig om för att gå men stannade tvärt. 

Inte två steg från henne stod Petter och tittade på henne, retsamt leende som alltid, men hans ögon blev hon inte riktigt klok på.

- Där gick dina två rika friare, sa han.  Vem är det du tycker om och inte kan få?       

 Inga satte sin lilla näsa i vädret, stram som en eldgaffel.  - Du tycker förstås att de där två skulle passat mig, sa hon.  Vem jag tycker om har du inte med att göra!

 - Har inte jag, sa han.  När jag är den tredje friaren.  Så nu   har du fått en till ändå.

Inga ville gråta.  Varför skulle han alltid retas och driva med henne.  Men hon skrattade i stället högt och gäckande. Då fångade han henne plötsligt och med ett kraftigt grabbtag i hennes nackhår sa han förgrymmad:

- De andra må du skratta åt, men mig skrattar du inte åt.  Förresten vet jag vem du tycker om, så säg nu ja tvärt på fläcken du lilla söta argbigga.  Så slipper jag längre förarga mig över att jag längtar efter dig så förskräckligt mycket.   

- Ja, jag vågar väl inte annat än säja ja, sa Inga med glittrande ögon.  Annars river du väl av mig så mycket hår jag har. 

- Då gifter vi oss om tre veckor sa Petter, och det ska jag lova dig, att nog ska vårt bröllop bli lika präktigt som trollens.  Men jag kan ju inte lova dig att skutta lika högt när vi dansar bröllopsdansen.

 På kvällen när Inga kom ur ladugården, kom Jompa och  Dompa tassande bakom knuten.  De bjöd Inga på bröllop i trollberget nästa kväll.  De var så glada.  Ingen sa något om deras näsor mer.  För nu skulle de bli de rikaste trollfruarna i hela skogen.

  Inga neg och tackade, men hon kunde nog inte komma, sa hon, för mor var lite krasslig.

- Nog hade det varit roligt att se hur tronen firar bröllop, sa hon sen till Petter.  Men troll är ändå troll, hur snälla och beskedliga de än är.  Bäst är nog att inte ha för mycket med dem att göra.

 Det höll Petter med om.

 -   Nog är det säkrast att du inte går dit, sa han.  För tänk om du måste dansa med Långkuta.


 Så är sagan och veckan slut och jag får önska er en riktigt underbar helg. Kram

Av Bengt - 14 februari 2008 12:47






 Stackars trolltöser!


Inga såg de blänkande guldklimparna, stora som kålhuvuden vid sina fötter.  Men hon rörde dem inte.- Trollguld är det ingen välsignelse med, tänkte hon.  När tronen försvunnit gled hon ner från stenen och skrattade.  Det lät som en fågeldrill i tystnaden.

-Jaha, sa hon för sig själv.  Där går dina två rika friare.  Några fler lär du väl aldrig få, du fattig-Inga.  Men så är det här i livet.  När det regnar välling så har den fattige ingen slev.  Ogift lär jag väl få bli i alla mina dar.

  Alla tronen var försvunna runt gläntan, men nu hörde hon suckar och snyftningar från närmaste snår.  Där satt två trolltöser och grät och gned sina knoppar till näsor alldeles mörkröda.

Inga hade ett gott hjärta.  Hon satte sig strax i gräset framför dem och frågade med sin vänligaste röst hur det var fatt.

Trolltöserna stirrade skygga och skrämda på den ljusa människoflickan, som de nu fick se på nära håll.  Men de lugnade sig snart, för hon log så rart mot dem.  De kom åter till sina egna bekymmer. 

- Storsnuta, suckade Jompa.  Långkuta, snyftade Dompa.  Nu förstod Inga, men hon skrattade inte utan sa i stället:

- Stackars ni, jag vet nog hur det känns att tycka om någon man inte kan få.  Men nu ska ni inte vara ledsna.  Jag ska ge dem korgen bägge två.  Sen friar de nog i stället till er. Ni passar ju så mycket bättre än jag.  Trollflickorna slutade att gråta. 

- Ja det tycker nog vi också, sa Jompa och snöt sig kraftigt i sin skinnkjortel Men de vill ha dig, för du har gullhår och skinn som rosenmoln.

 - Låt oss nu fundera, sa Inga tröstande. Är min näsa skär, så är ju era näsor röda som den grannaste solnedgång.

- Men de är så små, suckade Jompa.  Storsnuta har den största och vackraste näsan i hela trollskogen.

- Och Långkuta, han dansar bäst av alla på trolldanserna, sa Dompa.  Han tar skutt över huvudet på allesammans och slår svansen i taket. Å, du skulle se.

 - Trösta er nu, sa Inga.  Min näsa är lika liten och den tycker de ju om.  Och gullhår... Hon hämtade kvickt guldklimparna.

 - Nu ska ni göra som jag säger, så ska ni få se.  Krossa hälften av dessa riktigt väl, våt håret och gnid in guldstoftet ordentligt.  Var här i morgon också och kom fram när jag kallar på er.  Jag tänkte först inte komma i morgon, men nu ska jag hjälpa er.

När trollflickorna försvunnit gled en lång skugga över den soliga gläntan.  Men den sågs bara av en ekorre.


forts. Klicka här!


 I dag torsdag, då är det bara fredag kvar innan helg. Hoppas ni har det bra även så här i slutet av veckan och orkar med även morgondagen. Kram!  Rulla ner lite mer!

Av Bengt - 14 februari 2008 12:41


Ha en fin alla hjärtans dag!


Av Bengt - 13 februari 2008 12:29







Inte lätt för Inga att välja. 


 Det var senvår i skogen.  Fåglarna sjöng och byggde bo.  Insekter tumlade våryra omkring i solen som glittrade och sken.  Bäckarna skrattade över stenar och rötter.  Träd och buskar sköt nya skott och gräs och blommor växte allt vad de orkade.  Skogen var full av våryra, dofter och solsken.  Det var väl vårens skull att de gamla tronen råkat så illa ut.Hela trollfolket riktigt puttrade av skratt. 

 Fastän nog var det också förargligt.

- De borde stängas inne, som de bär sig åt, sade trollfar.  Fanns det inte minst tjugo vackra trollflickor att välja på.  Han hade själv sju stycken.  Nå de två yngsta var ju mest att skämmas för.  Istället för stora präktiga näsor hade de bara en liten röd knopp till näsa, till på köpet alldeles hårlös.  Annars var de ju som troll ska vara, men vad hjälpte det med den bedrövliga näsan? 

Jämt fick han förargelse av de andra tronen för Jompa och Dompa.De båda trollflickorna höll sig undan slängar och hån, så gott de kunde.  Som de brukade smög de hand i hand för sig själva och kikade, de också, lika nyfiket på Inga och hennes beundrare. 

 Fastän de nu var bortglömda och slapp hån och försmädelser, var de inte glada.  Se, Jompa och Dompa tyckte att ingen av tronen var vackrare och präktigare än Storsnuta och Långkuta.  Så nära de vågade, satt trollflickorna i ett snår och kikade.Storsnuta och Långkuta blev allt djärvare.  Och en dag när Inga satt på en hög sten, stod de där mitt i solen alldeles intill henne. 

 De smilade med huvudet på sned och gjorde sig så söta och rara de nånsin kunde.  De såg så snälla och dumma ut att Inga måste le.  Då kom de ännu närmare.Storsnuta nöp så nätt i en länk av hennes guldhår och höll den upp mot dagern.

 - Rosenmoln, rosenmoln - ock, ock, ock, skrockade han.Ur en säck tog de fram var sin guldklimp och släppte dem i gräset framför hennes fötter.  Så blängde de litet på varandra, och så sa Storsnuta:

 -Nu ska lilla gullhåret välja en av oss till man.  Vi har alltid varit vänner, därför frågar vi på en gång, vem av oss du vill ha.  Jag har tjugofyra säckar guld och hela min kammare klädd med smycken och skatter.  Du ska få det så rart när du blir min fru.

- Ta du mig i stället, sa Långkuta.  Jag är lika rik som han.

Inga ville inte skratta.  För hur tokigt och löjligt det var, fanns det allvar och god mening bakom.  Om det kändes lite kusligt med de stora tronen så nära visade hon det inte. 

 Det var väl bäst att inte säga tvärt nej, för då kanske de rövade bort henne, tänkte hon, och så sa hon allvarligt och artigt:

-Ett så hedersamt och rikt gifte är alldeles för fint för en fattig flicka som jag.  Det är svårt att välja.  Ni ska få mitt svar i morgon vid samma tid.  Trollen lufsade belåtna bort med sina guldsäckar.


 Forts. följer! Klicka här!




 Så är det onsdag och det är dags igen för simning.Svettas ett slag i bastun och tänker på att ni har det bra och livet ler. Kram!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se