I dag står det helt still i huvudet vad jag ska smida.

Det är ju tråkigt när ni hälsar på i smedjan och den står tom. Då finns det inget annat för mig att göra, så ni inte blir allt för besvikna, än att ta till det där med en liten historia. 

Då bjuder jag på denna i dag: 

Trånga stövlar.

 Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut i kylan. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget. När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar:

- De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar om med en super ansträngning för att sätta på dem igen.. Då säger Oscar:

-Det är inte mina stövlar!

 Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

- Ok, säger hon, vi tar av dem då!

Och sätter igång med samma träning som tidigare.

- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar. Oscar svarar då:

- Det är inte mina stövlar, de är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!

Fröken börjar gråta och, mycket behärskad fast bestämd, sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter jackan på honom, halsduk och frågar:

- Var är dina vantar?

- Jag la dom i stövlarna!

 Så var det de där avsltade raderna. Alltså mina tankar om att ni ska må bra och min önskan att det blir en dag och kväll av trevnad och behag.