Inte lätt för Inga att välja. 

 Det var senvår i skogen.  Fåglarna sjöng och byggde bo.  Insekter tumlade våryra omkring i solen som glittrade och sken.  Bäckarna skrattade över stenar och rötter.  Träd och buskar sköt nya skott och gräs och blommor växte allt vad de orkade.  Skogen var full av våryra, dofter och solsken.  Det var väl vårens skull att de gamla tronen råkat så illa ut.Hela trollfolket riktigt puttrade av skratt. 

 Fastän nog var det också förargligt.

- De borde stängas inne, som de bär sig åt, sade trollfar.  Fanns det inte minst tjugo vackra trollflickor att välja på.  Han hade själv sju stycken.  Nå de två yngsta var ju mest att skämmas för.  Istället för stora präktiga näsor hade de bara en liten röd knopp till näsa, till på köpet alldeles hårlös.  Annars var de ju som troll ska vara, men vad hjälpte det med den bedrövliga näsan? 

Jämt fick han förargelse av de andra tronen för Jompa och Dompa.De båda trollflickorna höll sig undan slängar och hån, så gott de kunde.  Som de brukade smög de hand i hand för sig själva och kikade, de också, lika nyfiket på Inga och hennes beundrare. 

 Fastän de nu var bortglömda och slapp hån och försmädelser, var de inte glada.  Se, Jompa och Dompa tyckte att ingen av tronen var vackrare och präktigare än Storsnuta och Långkuta.  Så nära de vågade, satt trollflickorna i ett snår och kikade.Storsnuta och Långkuta blev allt djärvare.  Och en dag när Inga satt på en hög sten, stod de där mitt i solen alldeles intill henne. 

 De smilade med huvudet på sned och gjorde sig så söta och rara de nånsin kunde.  De såg så snälla och dumma ut att Inga måste le.  Då kom de ännu närmare.Storsnuta nöp så nätt i en länk av hennes guldhår och höll den upp mot dagern.

 - Rosenmoln, rosenmoln - ock, ock, ock, skrockade han.Ur en säck tog de fram var sin guldklimp och släppte dem i gräset framför hennes fötter.  Så blängde de litet på varandra, och så sa Storsnuta:

 -Nu ska lilla gullhåret välja en av oss till man.  Vi har alltid varit vänner, därför frågar vi på en gång, vem av oss du vill ha.  Jag har tjugofyra säckar guld och hela min kammare klädd med smycken och skatter.  Du ska få det så rart när du blir min fru.

- Ta du mig i stället, sa Långkuta.  Jag är lika rik som han.

Inga ville inte skratta.  För hur tokigt och löjligt det var, fanns det allvar och god mening bakom.  Om det kändes lite kusligt med de stora tronen så nära visade hon det inte. 

 Det var väl bäst att inte säga tvärt nej, för då kanske de rövade bort henne, tänkte hon, och så sa hon allvarligt och artigt:

-Ett så hedersamt och rikt gifte är alldeles för fint för en fattig flicka som jag.  Det är svårt att välja.  Ni ska få mitt svar i morgon vid samma tid.  Trollen lufsade belåtna bort med sina guldsäckar.

 Forts. följer! Klicka här!

 Så är det onsdag och det är dags igen för simning.Svettas ett slag i bastun och tänker på att ni har det bra och livet ler. Kram!