Kunde Ruth varför skulle inte jag också prova på?

Så satte jag mig ner med sonett.

Inte svårt nej det var lätt.

Detta nedan blev alltså min  diktning då:

Så är man en som man kan pensionera

Man undrar vad ens hjärna kan förmå

Det är alls inte tid än för ridå

Man har en lya där man kan kampera

 Vem är det där som vill fotografera?

Hallå där, värld! Nu kommer jag, pass på!

Och alla dumma töntar ska man klå

Man leker doktor och får operera 

Kan någon enda människa förklara!

Än finns det plats för vin och romantik

Det är ens öde, att man dömts att vara 

Ens barn och barnbarn känner lätt panik

Man hävdar att man luffat i Sahara

Man tvingas hålla ut tills man blir lik.

Kanske ska jag bytta namn till Poeten Bengt?

Nu åker jag och handlar, så jag kommenterar senare!

Ha en fortsatt underbar dag--KRAM!