Vill ni följa sagan från början? KLICKA HÄR!

Medan de kivades om munsbitarna så:

Rövar-Jons pojke hoppade ned ur den täta granen och sade:

- Jag vill allt ha ett ord med i laget!

Ulla-Kajsa höll rakt på att inte känna igen honom.  Han hade tvättat sig om både ansikte och händer och håret var klippt och kammat.  Han såg rent grann ut där han stod i sin vargskinnsrock med orrfjädrar i hatten, lång och reslig, smärt om livet och väldig över bröst och skuldror, brun i skinnet av sol och vind och med en glimt i ögat som kom Ulla-Kajsa, att känna sig rent liten.

- Goddag, ärade herrskap, sade han, och bugade sig åt alla håll.  Jag har också fått ett löfte så en bit är min.  Jag hör att herrarna är oense om delningen och nog tycker jag också att det blir lite åt oss var.  Jag vill ha allt eller intet och därför föreslår jag att vi - stora tappra jägare som vi alla är...

- I synnerhet gamle svanslös som slickar honung ur humlebon, grinade en varg halvhögt längst bort i raden.

- Föreslår jag, återtog pojken, att vi slåss om steken och den som vinner får hela bytet.  Först tar jag och brumfar ett nappatag, vi känner varandra sen gammalt, och den av oss som förlorar ger motparten rätten till sin del.  Sen har jag äran att möta herrarna på en gång.

Det var björnen genast med på.  Vargarna strök först ett steg baklänges för de kände för väl  rövar-Jons pojke.  Men de var ju tjugo mot en, och inte heller såg de till den långa, blanka kniven som blixtsnabbt kunde sprätta upp en vargbringa eller skära av en strupe, och vann de fick de ju en stek till.

- Ja kom an bara, brummade björnen och öppnade sin ludna famn.  Dig ska jag snart göra slut på.

- Skryt lagom gammelfar, jag är allt en bra bit starkare än för tre år sen när vi sist hade ett nappatag, sade Grim och rök på björnen.Ulla-Kajsa hade ofta sett de starka bondpojkarna mäta sina krafter, men maken till nappatag hade hon aldrig skådat.  Hon trodde knappt sina ögon när hon såg björnen, halvkvävd av greppet kring strupen och yr i huvudet av de oupphörliga örfilarna av Grims järnhårda näve, tumla baklänges bland tuvorna.  Grim reste sig kvickt.

- Där fick du din stek brumfar, flåsade han skrattande.  Nu är det er tur gråsvansar.  Men vargarna rörde sig inte.  De såg den långa kniven blixtra i hans hand.  Björnen kravlade sig upp, snopen och grundligt på misshumör över nederlaget inför alla vargarna.  Och inte blev humöret bättre när han såg deras försmädliga grin.

- Sitt inte där och grina din tjyvstryker, röt han, och nappade i ilskan till den närmaste vargen som råkade vara kungen för flocken.

- Ska du slå kungen din gamle honungsslickaret Han har begått majestätsbrott!  Hämnd!  Hämnd! tjöt vargarna.  Med gnistrande ögon och rest ragg rök de på björnen och högg och rev och slet.

- Här är inte trivsamt längre, sade Grim, tog Ulla-Kajsa på armen och satte sig i säkerhet på en hög klippa i närheten.  Därifrån såg de hur vargarna i sitt blinda ursinne först gjorde kål på björnen och sen på varandra.

En stund satt pojken och flickan och tittade på varandra.  Så sade Grim: Ja då ger vi väl oss av till prästen då!

- Vi kan väl sitta här och resonera lite först, sade UllaKajsa.

- Jaså du drar dig.  Jag kunde väl tänka det, sade han försmädligt.  Men det är inte sagt att jag är lika dum som i går kväll.

-Nog ska jag stå vid mitt ord, sade Ulla-Kajsa och blev röd, men det kan jag åtminstone få säga att inte blir man så värst själaglad över att få heta rövarkäring i alla sina dar.

- Inte är det väl värre för dig än för mig, sade pojken.  Inte rår jag för att far var rövare.  Aldrig har jag fuskat i hans yrke men nog lär jag väl ändå få heta rövar-Grim i alla mina dar.  Han såg med ens så ledsen och bitter ut att Ulla-,Kajsa tyckte hon måste säga något som kunde göra honom glad.

- Annars är jag precis inte ledsen över att behöva hålla mitt löfte.  Kunde du inte försöka ändra det där öknamnet?

- Du säger det, sade Grim och sken upp. Är det bara där det hakar upp sig, så nog ska jag göra ett försök alltid.  Det är du då värd.  God vilja ska inte tryta och starka armar har jag.  På ett ställe i skogen har jag brutit mark när tiden blivit mig för lång.  En fyra kor föder den nog och mer ska jag odla.  Och mossen nedanför ska jag dika ut.  En fin gård ska det bli och stugan åka vara röd med vita knutar.  När vi firar silverbröllop ska du heta stormora, så sant jag heter Grim.  Det namnet har väl heder nog?

- Ta inte munnen fullare än att du kan röra tungan, skrattade Ulla-Kajsa.  Får jag heta torparmor med heder så är jag nöjd.

- Tror du inte att jag är karl för mina ord och stark nog att hålla mitt löfte, sade Grim och hivade henne högt över sitt huvud.  Nej storbondemor ska du heta om tjugofem år så sant jag här står!

- Om du nu släppte ner mig tycker jag vi kunde gå hem till mitt och äta gröt, sade Ulla-Kajsa.  Farmor på gården bjuder nog för jag har liksom råkat göra henne en liten tjänst.  Det är klart att ett stort ord av en stor karl måste man ju tro, och jag tackar i förväg för den granna titeln.

Hon fick också verkligen den titeln av lyckönskande grannar när de i sinom tid firade silverbröllop på sin vackra gård. Fader Grim log så skälmaktigt mot silverbruden där de satt i sina karmstolar omgivna av söner och döttrar.  Ulla-Kajsa nickade tillbaka.

 Bägge mindes den kvällen på klippan vid stormossen.  Och Ulla-Kajsa log så innerligt blitt mot sin man, ty aldrig en endaste stund på alla dessa år hade hon behövt ångra att hon hållit sitt löfte.

Så var det slut på denna saga!

 Det blev ju ett lyckligt slut för Ulla-Kajsa. Lika lyckliga slutdagar på denna vecka hoppas jag det blir för. Därtill en underbar månad som nu börjat! Kram! Själv ska jag åka titta på en bil för ev. köpa?

 

Linda

1 februari 2008 13:17

Ville bara titta in o önska dig en trevlig helg.
Hoppas att allt är bra.
Jasså du ska titta på en bil, vad är det för en bil då?
Ha det gott

http://bizzab.bloggagratis.se

 

Ruth

1 februari 2008 13:21

Summa sumarium....
Puha, det blev et lyckligt slut för tösabiten som höll sitt löfte. Vad lärde vi oss av denna sagoberättelsen "Jo,att det man har lovat skall man hålla, och att ärlighet varar längst. Gamla sagor hade mycket att lära barnen, även om sagorna var hårda och grymma. Tack för denna underbara sagostunden, hoppas det kommer flera !
Kramen till sagoberättaren !

http://bernamis.bloggagratis.se

 

"Bettan"

1 februari 2008 16:42

Ja så vart då denna berättelsen till ända. Håller med Ruth om hoppet att det kanske kommer fler av dessa sagor :).
Önskar dig en riktigt trevlig helg. & hoppas att bilen kanske var ngt som du ville ha.
Kram på dig du store sagoberättare :)
/Bettan

http://grafikbettan.bloggagratis.se

 

Frump

1 februari 2008 18:38

Jättebra saga! Man blir aldrig för stor för sagor, det är ett som är säkert!
Hoppas du bjuder på mer någon gång framöver.

Ha en trevlig helg, kram!

http://frump.bloggagratis.se

 

Marianne

1 februari 2008 20:57

Lyckliga slut är alltid rätt. Och tack för dina fina kommentarer i min blogg. Jag önskar dig en skön helg
kram

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

skogsfrun

2 februari 2008 17:48

Ja det var en riktig saga det:) Lyckliga slut vill vi ha helst även i verkliga livet.
Kram på dig sagoberättare!
(ska du byta ut husbilen?)

http://www.barasaras.bloggagratis.se

 

Hanneles paradis

3 februari 2008 20:56

jag gillar lyckliga slut

http://hannelesparadis.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom vi till slutet av denna levnadshistoria...   Natten till den 24 maj lämnade min far Bengt Andersson oss efter 3 veckors intensiv-vård. Stilla och lugnt utan ångest eller smärtor i sömnen precis som han önskade.     Det är med stor so...

    Är det dags igen med en invasion av Ryssland inom de närmaste seklerna?  Alltså ett tredje världskrig! Ja, jag bara undrar lite när man ser på historien och vad som händer i dag. Historiskt sätt för att då bara nämna Carl den tolfte, N...

    Nu först när jag börjar inlägget får jag tala om att den där gasoldammsugaren givetvis bara går att dammsuga med DEN FÖRSTE APRIL!       Det är så svårt att börja blogga. Vet inte hur jag ska skriva, flödet har liksom försvunnit och ...

  Hej på er alla bloggvänner  som kan finnas kvar. Mitt bloggande tog plötsligt slut. Ja det gick faktiskt inte att blogga utan datorn som pajade. Sen har det varit det än det ena och än det andra som hindrat att vara inne på bloggen. Nu ...

    Önskar er ett gott slut på detta förflutna år!   Så Välkommen till år 2016 med hopp att det blir ett riktigt härligt år!   Vi hörs och ses igen sen på det nya år med nya upplevelser!    Stor nyårskram till er mina vänner! ...