Usch ja, där stod något framme på vägen!

  Ett otäckt troll !

Armarna släpade i marken och kroppen liknade ett väldigt nystan på smala ben.  Det stod där och plirade i månskenet med sina gröna trekantiga ögon.

- Sicken liten prinsessa, smilade trollet med mungiporna upp till öronen.  Följ med in i berget så får du sitta på guldtron och bli bergakungens brud.

- Alldeles för hög ära för en fattig vallartös, sade UllaKajsa och slängde eldstålet mot trollet, som tjutande flydde in i berget så det brakade i småskogen.

- Nu tycks det inte fattas äventyr, tänkte Ulla-Kajsa, men rädd var hon inte.  Björnen och tronen har jag redan råkat ut för, undras vad som kommer härnäst?

Hon hade inte sprungit lång stund förrän en flock vargar hoppade fram på vägen framför henne.

- Sicken en liten läcker stek, tjöt de.

- Käre, käre då, vänta med att äta upp mig tills i morgon, bad Ulla-Kajsa och talade om hur brått hon hade.

- Man ska bita kråkan medan hon är under tassarna, grinade vargarna och slickade sig om munnen.

- Kråkan har vassare näbb än ni tror, sade Ulla-Kajsa och visade kniven.

- Ho ho ho, vargarna skrattade så de måste sätta sig.  Stor i näbben är hon den lilla kråkan.  Vi är tretton stycken, ho ho ho.

- Ja värre har jag väl varit ute för, sa Ulla-Kajsa morskt.  Men är ni beskedliga så ska jag vara det med.  Men det förstod hon ju att här stod hon sig lätt, så hon tog till med övertalningen igen.

 - Ja ja, sade de slutligen, vi är inte så värst hungriga efter hjortsteken i går.  Du ska få gå om vi får äta upp dig i morgon i stället.

-Ja det lovade Ulla-Kaj'sa i sin ängslan att bli hindrad. Än en gång råkade hon ut för en vargaflock och kom ifrån den med samma löfte.

I morgon är du inte mycket värd Ulla-Kajsa, tänkte tösen där hon sprang.  Men det blev väl alltid någon råd med henne. Lillpojken fick i alla fall sin medicin och det var huvudsaken.  Nu kunde hon inte mycket mer råka ut för än rövarJon eller hans pojke.  Men på två år hade de fredlösa ej varit sedda eller ofredat någon, så troligen hade de dragit till andra trakter, rövar-Jon, hans kärring och pojke, menade folk.

Men Plötsligt reste sig en stor gestalt från en skuggig sten!

Forts. följer! Klicka här!

Om nu inte gårdagen blev helt perfekt så ska den väl bli det i dag!

Önskar er allt gott och hoppas ni inte på grund av sagan har mardrömmar! För mig är det onsdagssimningen igen.

SEDVANLIG KRAM!