Min inspiration för att fortsätta med min livshistoria är nu på lågstadiet.

Vilar från det till jag återfår riktig inspiration. Jag lovar er som gillar min historia att jag återkommer med det.

Ulla-Kajsas äventyr.

Ulla-Kajsas träskor skramlade mot den hårdfrusna marken, där hon kom gående över gården med de tunga mjölkhinkarna.Hon och gamla farmor och lillpysen var ensamma hemma.  Alla de övriga i familjen och tjänarna var på äldsta sonens bröllop i granngården.

Ulla-Kajsa satte ned hinkarna och pustade ett slag.  Håja, tänkte hon, nu dansar de väl som bäst där borta på bröllopet.  Det hade allt varit roligt att vara med.  Men hon som var yngst av tjänarna fick ju stanna hemma.  Och inte hade hon heller några kläder fina nog att sätta på sig för den delen, fattig och föräldralös som hon var.  Och lönen som vallpiga var ju så ynkligt liten.  Annars hade hon det bra, tyckte hon.  Mat fick hon tillräckligt och husbondfolket var snälla människor.

När Ulla-Kajsa satte ner mjölkhinkarna i köket kom gamlafarmor tassande från kammaren.- Vad ska vi ta oss till, Ulla-Kajsa, sade hon bekymrad.  Lillpysen är så sjuk så sjuk. Ulla-Kajsa rusade in i kammaren.  Var det någon hon höll av så var det den lilla muntra fyra-åringen, som nu låg där med det lilla ansiktet blossande av feber, och inte ens kände igen henne.- Om ändå far eller någon av strängarna varit hemma, sade farmor bekymrad.  Då hade de kunnat gå till finnagumman vid storklinten.  Det var ingen annan råd än att UllaKajsa fick skynda till bröllopsgården efter pysens far.- Det tar för lång tid.  Kan inte jag gå till finnagumman, menade Ulla-Kajsa.  Men farmor skakade på sitt vita huvud. - Kära då, hur skulle hon kunna reda sig om hon råkade rövar-Jon eller hans pojke eller vargarna eller tronen för att ta det allra värsta.Men Ulla-Kajsa var envis och farmor gav då slutligen med sig.  Hon stoppade på Ulla-Kajsa förning och pengar till finnagumman och vägkost för hennes egen del.  Hon stoppade eldstål mot tronen, och bondens stora slidkniv fick hon spänna om livet för vargamöte. Äldsta dotterns varma skor fick hon låna för att vägen skulle bli lättare.  Farmors varma ullschal fick hon om sig för att inte frysa.  Gamla farmor visste inte hur väl hon ville tösen, och många förmaningar och goda ord fick hon med på färden.

Nu följer fortsättning! Klicka här!

Om ni vill så fortsätter sagan! Så ge mig ett "JA" i er kommentar.  Om inte så får jag  väl försöka smida något annat!