Fotografi: Kolmården.

Höstackar!

Efter provianteringen så traskade jag så vidare. Nu hade trafiken kommit i gång riktigt.

Inte som i våra dagar inte, trafiken på den tiden var ganska gles. Det kunde gå långa stunder innan man såg en bil.

Oh! Äntligen stannade en bil. Jag fick sätta mig i baksätet då framsätet var upptaget av förarens fru. Så åkte jag genom Norrköping igen från andra hållet och i bil. Snart var vi i Lindköping. När vi kom till Mjölby så skulle paret inte längre. Så var det till att traska igen.

Men nu hade jag blivit väldigt hungrig. Vid Svartån kokte jag min köttsoppa som jag åt tillsammans med några smörgåsar. Drack upp min mjölk, vilket jag fyllde på igen i Mjölby

Sen var det till att traska igen viftande med tummen var gång det kom en bil.

Det var nu av någon anledning väldigt glest mellan varje bil som inte heller stannade för att ta upp mig.

 Mellan varje kilometer jag gick satt jag ner antingen i diket eller på ett vägräcke. Ibland kunde det vara på en stor sten. Kilometrarna blev till mil. Tiggde  vatten i hus jag gick förbi.

Åt en bulle. Nu började det kännas ordentligt i ben, ja hela kroppen. Solen lyste fortfarande ganska högt på himlen ner mot väster. Traskar väl ett tag till då, men när jag kom till nästa fält med höstackar tyckte jag det räckte med liftande för denna dag!

Där satt jag vid en höstack och längtade hem. Det var inte alls roligt längre. Det fall en tår från ögat också. Nej för tusan sånt snackar vi inte om inte kunde jag gråta inte! Skulle jag nu kunnat göra det så håller vi tyst därom! Men hela tiden malde det i huvudet varför inga bilar ville stanna och låta mig åka med.

Nu hade jag ingen lust att gå mer för i dag och när mörkret fall på åt jag en bulle igen och med sovsäcken inne i höstacken kröp jag ner i den. Det var riktigt mysigt inne i höstacken.

Jag sov väldigt gott där och på morgonen väcktes jag av ett väldigt brummande. När jag tittade ut såg jag en traktor körande på åkern. Då fick jag brått att packa ihop och ge mig upp på vägen igen. Där tog jag fram en smörgås och åt och drack mjölk. Och så tog jag upp traskande igen.

Efter någon timme så stannade så en bil. Det var en man och dam så det blev att slå sig ner i baksätet. Vilken tur jag hade ändå, för nu började regnet piska mot vindrutan! Vad våt jag skulle ha blivit om jag inte fått lift nu. Regnskyddet var nu säkert redan kommit till Helsingborg.

Damen berättade att de skulle till Örkelljunga där de bodde. Jag berättade om liftandet från Stockholm och var på väg hem till Helsingborg.

I Gränna stannade de för att äta middag på en restaurang. Jag tänkte gå och köpa korv och mos medan de gick till restaurangen. Vilket jag talade om. Nu sken solen igen!

Forts. Klicka här!

Hittade ett vykort från Kolmården i albumet!

Lämnar ett par avsnitt kvar till nästa vecka på detta äventyr. Tycker det är synd att göra slut på det redan denna vecka! Vet inte annars vad jag ska smida på måndag. Men nu finns det inte så mycket mer! Hoppas ni ska finna slutet också spännande och förväntansfullt. Ha det bra,kram på er!