Skeppet Chappman.

Tar adjö av Kungl. huvudstaden!

Så tog jag farväl av flickan en solig morgon.

Något senare mycket trött kom jag så tillbaka till radioaffären. Radiohandlaren hade varit väldigt orolig för mig och var nu lite arg för att bara hade blivit borta så där hux flux.

Jag berättade vad jag hade gjort dagen innan och att jag sovit hos en tjusig flicka som jag träffat. Återigen bjöd han mig på frukost vilket jag inte ätit någon.

Jag förklarade att  det inte var säkert att jag kom till honom på natten.  Jodå han förstod mig så väl. Det var inga problem med mina prylar och ville jag sova hos honom så gick det hur bra som helst. Vi hade trevligt när vi var tillsammans och han tykte det var roligt att jag berättade vad jag hade för mig i Stockholm.

Detta var en mycket varm dag och nu längtade jag bara till att få komma till vattnet.

Med buss for jag så till en badstrand där jag stannade till långt fram på eftermiddagen. Detta ställe hade trampoliner varvid en som var tio meter hög. Det var en badstrand jag verkligen trivdes på. Nu på gamla dar har jag försökt att hitta denna badstrand men ännu inte funnit den.

Efter badet for jag tillbaka till radiohandlaren och vi hade lite snack för oss. Drack kaffe med  som jag också nyligen börjat nyttja med ett par smörgåsar till detta nere i affären.  Jag ringde också hem och berättade hur jag hade det, dock inte allt som exempelvis var jag hade varit på natten!

På kvällen så befann jag mig åter på dansbanan. Flickan från föregående kväll syntes inte till där. Men oj vad många andra vackra flickor där var. Det blev riktig sprätt på mina ben.

Sak samma med både bad och dans upprepade sig även nästa dag. Så och ytterligare en dag. Någon mer sömn hos radiohandlaren blev det inte utan bara två besök per dag, dagtid!

Det måste ju bytas kläder både morgon och kväll. Långbyxor på kvällen och kortbyxor på morgonen.

En dag besökte jag även skeppet Chapman som även var ett ställe det skulle gå att övernatta för den som hade råd.

Men dagen kom då det var dags att tänka på att komma hem igen. Men fy för tusan vilken väg jag hade att cykla, 66 mil! De milen syntes ännu längre än den hade gjort när jag cyklade till Stockholm.

Men jag kunde ju inte stanna kvar i Stockholm resten av mitt liv. Men färden lockade mig inte alls mer utan såg det nu mest som ett nödvändigt ont.  Det var till att lasta på cykeln. Ta adjö av alla flickor, nöjen,  radiohandlaren m.m och ge sig i väg mot Helsingborg igen.

På ett vis längtade jag ändå hem nu men samtidigt var det sorg över att lämna Stockholm.

Inte minst för alla vackra och villiga flickors skull som hade bjudit en liten skånepåg på livets  ljuva hemligheter.

Forts. klicka här!

Denna första Advent vecka för jag då önska eder blir så trevlig söm ni önskar er! KRAM!