Bengt-Alfreds Tankesmedja

Alla inlägg under november 2007

Av Bengt - 7 november 2007 12:29

Bild: Varbergs fästning och kallbadhuset.


 En efter en försvinner.


Så var det att cykla vidare. Men vi skulle så klart bada innan vi cyklade vidare.

Tolle sa att han ville absolut inte följa med och bada.  Han sa han mådde illa och hade ont i magen. Så han slapp. När vi så kom upp till tältet var både Tolle och hans packningar borta. Han hade vänt hemåt själv.

Vi andra cyklade vidare och kom så till Falkenberg. Vi letade upp Skrea strand där vi fann en underbar tältplats. I Falkenberg gick vi och tittad på den vackra parken där vi också kunde vandra längs ån Ätran som runnit igenom sjön Åsunden och Ulricehamn.

En dag när vi gick längs den långa stranden vid Skrea så hade Jycke glömt något han ville ha med. Så han sprang tillbaka till tältet. Vi andra gick sakta för att han skulle hinna ikapp oss igen. Men väldigt vad han dröjde och dröjde. Nåväl han var väl trött och hade lagt sig i tältet

och väntade på att vi skulle komma tillbaka. Så vi fortsatte vår vandring.

Så kom vi tillbaka till tältet. Där var ingen Jycke. Hans packning var också borta. Jo minsann han hade stuckit i väg hem han också! Efter ett par nätter så cyklar vi bara tre stycken vidare mot Varberg där viskan flyter ut och som går igen mitt i Borås.

Det var inte stort mer än tre mil till Varberg där vi slog upp tältet vid Apelviken där det nu finns en jättestor kampinglats. Därifrån tog vi en gångväg på några kilometer längs havet fram till Varbergs fästning. Som är en stor, hög, ståtlig och intressant borg. Detta är staden där de tillverkar cykeln av märket Monark. I Varberg finns också ett gammalt vackert kallbadhus för damer på en sida och herrar på andra. Värt att än i våra dagar att gå och bada i!

Nu hade vi tillryggalagt en sträcka på sådär en 15, 17 mil och var kvar ungefär en 6 till 8 mil till Göteborg. Det var väl kvar en 4 mil till sista staden före Göteborg som heter Kungsbacka.

Men Pelle och Sune ville nu inte cykla längre. Vi stannade ett par nätter till i Varberg. Sen bar de åter hemåt till Helsingborg. Jag hade ingen lust att cykla vidare själv. Vilket jag hemkommen ångrade att jag inte hade gjort. Jag hade ingen lust at avbryta campingen så jag fick dem till att gå med på att när vi kommit hem till Helsingborg skulle vi sen cykla till Trelleborg. Vi gjorde bara ett uppehåll på sydsidan av Halmstad en natt.

När vi kom fram till Hallandsåsen hade Sune och Pelle Snackat sig samman att färden skulle gå till Pelles moster i Västra Karup vid Båstad. Men det gick jag inte med på utan de fick själva cykla dit medan jag cyklade hem.

 

Hemma i Helsingborg får jag Jycken till att följa med till Trelleborg efter några dagar.

Det tog inte ens en hel dag att cykla de tio milen det var till Trelleborg. En stad jag var väl förtrogen med.

 Där vi får njuta av min farmors gästfrihet och de underbara vita stränderna och  härliga badvattnet.


Fortsättning till det stora äventyret: Klicka här!


Ha det bra i dag också och här får ni min kram!
ANNONS
Av Bengt - 6 november 2007 11:58

Bilderna: Laholm och Norreport, Halmstad
Denna port fick vi cykla igenom då vägen gick där!


Nu hade vi blivit tjuvar också! Fy!

Förra året skulle vi ju Skåne runt. Nu bestämde vi oss för Göteborg fast det inte gått så bra med Skånerundan. Nu var det bara en rak sträcka genom Halland!
Där hägrade Liseberg. Nu var vi ju också ett år äldre och de var ju inte längre sträcka än en tur runt Skåne.
Det var samma killar som nu med friskt mod satt kursen norrut mot den stora spännande staden.
Första anhalten var Ängelholm där vi varit två år innan, så där kände vi oss riktigt hemmastadga ett par nätter.
Att det fans en ås vi skulle över det viste vi. Det var Hallandsåsen någon mil norrut. Men att det var en sådan hemsk backe vi måste leda upp våra tungt packade cyklar för det hade vi inte föreställt oss. Upp kom vi och vilken farlig fart det sedan gick nerför på andra sidan! Där Halland tog vid.  Oho, vinden ven runt öronen skjortorna fladdrade rakt bakom oss.  Vi skrek av förtjusning. Besväret att traska uppför var fullständigt bortglömt.
Den dagen kom vi fram till Laholm. Denna lilla vackra stad med några små gator av små låga söta hus där rosorna växte uppåt väggarna. Där fans också ett förunderligt ovanligt torg med gamla hus runt. Så kunde man också gå och se på  ån Lagans vattenfall med dess kraftverk.
För att kunna bada och slå upp tältet cyklade vi så till Melbystrand vidsträckta badstrand med dess sandkullar. Där stannade vi två nätter.
Sen fortsatte vi vår färd norrut. På ett bageri gjorde vi något man inte får göra. Vi stal vetebullar. Vad vi var smarta och duktiga som kunde göra det utan att bli upptäckta!
I alla fall saknades inte bullarna på bakplåten som var utsatt i ett ställ förrän vi var långt därifrån. Vi kom till Halmstad och gick runt och tittade lite i den staden. Där stod en drickabil.
Nu hade vi lärt oss att stjäla också. Så medan föraren var inne i affären gav vi oss i väg
med var sin läskedryck tagna från bilflaket.
Så cyklade vi vidare. Men först skulle vi cykla genom valvet som bilden ovan visar. Vägen gick nämligen igenom där på den tiden.
Där passerade vi ån Nissan innan vi slog läger nästa gång.
Vi  slog läger någon mil ovanför Halmstad  i en talldunge intill stranden, där vi stannade bara en natt.
Fortsättning följer. Klicka här!


Ha en underbar dag, kväll och kram på er!

ANNONS
Av Bengt - 5 november 2007 13:48

Bilderna: Ringsjön på kvällen och på dagen samt Trolleholm.
  
En konstig lukt!


Planeringen att cykla Skåne runt var perfekt Den skulle gå genom Landskrona ner till Lund och se på Domkyrkan där jätten Finn fortfarande står och försöker skaka sönder kyrkan. Där ifrån till Malmö, Sveriges tredje största stad. Följand städer var inprickade Längst i sydväst Skanör och Falsterbo vidare Trelleborg och Ystad. På väg till Simrishamn med sina små vackra hus och sitt fiskeläge titta på Glimmige hus den gamla borgen där råttorna lockades bort på medeltiden med en flöjtare. Vidare Kristianstad och hem via Hässleholm.

Första dagen cyklade vi genom Teckomatorp och Svalöv. Där blev vi oense om vilken väg vi skulle cykla. Vi titta på kartan och till sist blev vi överens om att det skulle vara kul att cykla till Ringsjön ovanför Eslöv en bit från Höör mitt i Skåne. Nu hade det blivit mörkt och vi var trötta. Fann en plats att slå upp tältet på. Vi kände en konstig lukt men vi var så trötta att vi nu bara ville sova. Lukten vande vi oss vid och somnade gott. Men alla vaknade vi vid mummel utanför tältet och någon ryckte i tältpinnarna. Fem luftgevärspiper stack ut genom tältöppningen och
ett skott small till. Ett antal ryggar såg vi försvinna bort och hörde ett ropande:” De skjuter, de skjuter!
Sen blev det lugnt och sömnen infann sig igen. På morgonen när vi vaknade och det var ljust och tittade ut. Jasså det var därför det känts en konstig lukt när vi slog upp tältet. Vi hade slagit upp tältet nära en soptipp. Men vidare kunde vi se slottet Trolleholm några hundra meter därifrån.
Den dagen kom vi fram till Ringsjön där vi hade det väldigt fint och tappade lusten för att cykla vidare på ett bra tag.
 Men även detta stället tröttnade vi på utan skulle uppta vår tidigare uppgjorda plan.
Men det gick inte att komma överens längre så det slutade med att vi ännu en gång vände hem utan att komma dit vi planerat.
 Men vi blir ju äldre för vart år och det kommer ju fler somrar och äventyr!

Fortsättning; Klicka här!


Hoppas veckan börjat bra och det blir en fin vecka för er alla--Kram!

Av Bengt - 4 november 2007 15:24

Bilderna: Från Axel Ebbes museum i Trälleborg.

  

Ska här berätta lite om herrskapsdansarnas baler!

 

Herrskapsdans eller Högre ståndsdansen. Det var danser som adeln dansade till skillnad från allmogens danser som i dag är de som folkdansarna ägnar sig åt.

Varje år så blir det en vårbal. 

Då är det något lag som står för bjudnings arrangemanget.

Det laget får då hyra stor och lämplig lokal, beställa supe´n och annan förtäring och se till att det finns  inkvartering för natten .

När så vi kommer till platsen blir vi så mottagna. När vi träder in till nittioåtta procent parvis ropas våra namn upp som ni kunnat se på en del filmer. Vi får våra dansbiljetter. Damerna får en skär biljett och herrarna en blå. I biljetten står kvällens danser i den tur de ska dansas.

I damernas exempel under Louisenpolka, står: ”Jag har blivit bjuden av”. I herrarnas: ”Jag har bjudit”.

Så får man tilldelat sig ett nummer eller något annat som ska passa ihop med den som ska bli ens bordsdam. Vem det är får man så leta upp under välkomstdrinken. Så för man sin bordsdam till bordet. Vi måste uppträda på ett mkt fint och förnämligt sätt även vad det gäller konversation.  Inne på dansgolvet får man inte lägga av rocken som jag gjort på bilden i går!

Det hör till att  flörta mycket på balen. När supen är över så går man runt och bjuder damer till kvällens danser och får sin biljett fulltecknad. Man skriver damens namn under den dans man bjudit och hon antecknar vem hon blivit bjuden av. När så exempelvis gavotte uppropas, får man leta upp den dam man skrivit in på biljetten. Hon har ju då mitt namn på sin biljett.

Den dans jag tycker mest om är menuett vilket det liksom fransäserna finns flera olika.

Så börjar dansen alltid med en anglaise (angläs), vilken dansas med sin tilldelade bordsdam.

Så förflyter kvällen till långt in på natten. Man är i en annan tid och en annan person än den vardagliga. Sista dansen, wienervals dansar man med sin medhavda dam!

Så går det till på våra baler!

 

Önskar er en fin och trevlig avslutning på veckan! Kram!

Av Bengt - 3 november 2007 13:01


Visar  Badhuset i Helsingborg in och utvändigt.

Så en bild när vi håller en av våra vårbaler i

herrskapsdansarna! Tyvärr har jag på dena bild lagt av min fina rock. Håller på och letar efter en annan bild som ska finnas någonstans.

Ha en härlig lördag och kram på er alla!

Av Bengt - 2 november 2007 11:45

 Bild: Hamnen Helsingborg



Äntligen fredag!



Nu är det inte många timmar kvar på veckans vardagar så jag bjuder på nedan inför helgen!

.   .    .  .   .  .    ,   .  .  .    .    . . .   .  . ...    . . .   - -

En målerifirma i Målilla fick akut behov av en arbetskraft och ringde till arbetsförmedlingen i Hultsfred.

- Vi behöver snabbt som fan hit en människa som kan hjälpa oss.

- Det ända vi för närvaror har är en arbetslös gynekolog om det går bra.

- Jadå skicka hit honom på en gång så skall vi instruera honom hur han skall göra.

Efter några dagar ringde det igen hos arbetsförmedlingen och det var samma målerifirma och han var mycket angelägen att få prata med samma handläggare som sist.

- Fungerade det inte ? undrade handläggaren.

- Jodå, jag har aldrig sett på fan. Han skulle måla om en lägenhet och när han kom till dit så var den låst. Han målade ändå om hela lägenheten och till och med spacklade inne i skafferiet genom nyckelhålet. Så om du har fler av denna sort så vill jag ha så många som du kan komma över.

------------------------------------------------------------------ 

- Pappa kommer man till himlen med fötter före ?

- Nja, det vet jag inte, varför undrar du det ?

- Jo, igår på eftermiddagen när du jobbade så var mammas kurskamrat Charlie här. Mamma låg helt naken i sängen med fötterna rätt upp i luften och så skrek hon.:

- "Gud nu kommer jag", och det hade hon nog också gjort om inte Charlie låg uppe på henne och höll emot.

-----------------------------------------------------------------

I skolan frågar Pelle:

Kan man äta lampor fröken?

Varför frågar du det Pelle?

Jo i natt hörde jag pappa säga till mamma:

Släck lampan och ta den sen i munnen!

-------------------------------------------------------------------

När jag var och dansade på hotell Hulingen i tisdags, gick strömmen och det blev kolsvart. - Jasså, då blev det väl en förfärlig panik ? - Ja, när strömmen kom tillbaka.

-------------------------------------------------------------------

Göran talade varmt och ivrigt om den nya föreningen han startat. Roland var hans nya offer och Göran lade till med all retorik han kunde :

- Du måste bara gå med i vår nya sångförening. Vi tar ett par öl, spelar kort, drar ihop några travrader och har det faktiskt kul i största allmänhet.

- Ja men när sjunger Ni då ?

- Det gör vi på hemvägen.

---------------------------------------------------------------

Ett par kom in på Edvinsson radio i Hultsfred. Mannen undrade :

- Är svart en färg ?

- Nja, det kan man väl säga.

- Är vitt också en färg ?

- Javisst.

- Där ser du kärring, vi har visst en färg-TV hemma !

-----------------------------------------------------------------

 Börje på Målilla Taxi körde med rasande fart på småvägarna mellan Emmenäs och Lillsjödal. Damen i baksätet var livrädd och sa :

- Kör försiktigt. Jag har åtta barn hemma.

- Och Ni skall prata om att vara försiktig!

----------------------------------------------------------------

En lärarinna från Venhagskolan i Målilla var på Färjestadens djurpark med sin klass och de hamnade utanför apburen. Där var tomt, inte en schimpans inom synhåll så hon frågade en skötare var djuren höll hus.

- De är inomhus. Det är parningstider.

- Kommer de ut om vi lockar dem med lite jordnötter ?

- Skulle Ni göra det ?

 -------------------------------------------------------------- 

De med intresse för min levnadshistoria får ge sig till tåls till måndag!

 

Önskar här er alla som en underbar helg!  Kram på er!

Av Bengt - 1 november 2007 11:44

Bild: På väg till Råå!


Vill dubörja från berättelsensa början? Klicka här!


Vi försökte i alla fall!


Ovanför där jag bodde fans också en vind som på den tiden fans i alla hus. Men där fans också i detta hus på vinden i var ände en enrumslägenhet med kök. I en av de lägenheterna var min åtta år äldre bror född. Nu bodde där en ensamstående dam med en flicka jämnårig med mig. Hon var en av mina bästisar om inte rent av min allra bästis. Hon hette Kirsten med ursprung från Danmark.
Men lika allra bästis var Inge som aldrig blir nämnd i camping berättelserna. Detta var för han fick aldrig följa med. Han skulle hjälpa sin far istället med hans nasaraffärer. Den första gång vi träffades var när han flyttat till samma gata och den träffen började med ett slagsmål mellan oss. Vi höll ihop ända tills vi båda gick ut på sjön men på var sin båt. Sen blev det inte så mkt
Jag hade mina tjejer han sina och jag for land och rike runt.

 Där jag bodde fans ett snickeri på gården. Där sågades och hyvlades. Från maskinerna blev det ju en massa hyvelspån. Dessa spån föll så ner i en källare. Från denna källare kunde man hämta spånen för att elda under grytan i tvättstugan och även för attt sätta fyr i kokskaminen.

I den källaren brukade Inge och jag vara iklädda i bara ett par badbyxor  där vi utkämpade våra styrkekamper. Allt var tillåtet utom att bita och klösas. Så antecknade vi varje vinst och förlust på ett block. Hade en fått ett bra tag så ställdes frågan: ”Ger du dig?” Antingen fick den andre ett ännu bättre tag som gjorde ondare eller så kunde det bli ett ja! Då slutade det kampavsnittet och ett nytt började. Vi kunde vara fulla av blåmärken eller bulor i huvudet av hårdragning efter dessa bataljer. Vi vann nog lika många gånger var.
Vid tio år fyllda hade äldre pojkar berättat hur jag hade blivit till. De hade förklarat vad man ska göra om man hade en flickkompis. Hur man kunde leka med lille Karl Johan berättades också.Det var väldigt spännande och intressanta berättelser som man fick leva sig in i. Dessa äldre pojkar njöt av mitt intesse i sak. Min bästis Kirsten och jag lekte ofta en lek som hette peka flaska. Man snurrade en flaska på golvet och på den flaskhalsen pekade på skulle göra något som var bestämt före. Ofta var det frågan om att kyssas men vi kom också på att göra sådant som de äldre pojkarna berättat om.
Men att få in den lille var helt omöjligt hur många gånger vi än försökte. Så det blev aldrig något med det.

En dag flyttade hon och det blev en stor saknad efter henne. I mer vuxen ålder mötte jag henne på stan. Vilken vacker skönhet det blivit av henne, vem kunde ha tänkt sig det! Som tio tolv åring såg jag inte henne som något vackert.
Kompisen Jycke bodde hos sin mormor. En gång när vi kompisar varit ute på våra rövarstråt hade vi knyckt en morot på en koloni. Den var ovanligt stor. Jycke hade inte varit med och jag fick en ide att vi skulle gå hem till honom.

Hemkommen till honom så frågar jag om jag inte kunde få ligga över hos honom på natten. Givetvis undrar han varför. Jo vi hade varit i skogen och då skulle vi tävla vem som kunde hålla på längst med grejen. Då hade det gått så illa för mig att den hade blivit sån här. Tog fram moroten ur jylfen. Oh du är inte klok, det är ju farligt. Vi snackade fram och tillbaka om detta men inte var det möjligt att jag skulle få sova hos honom. Han var övertygad om att min berättelse var sann, trotts att han fått känna på den. Ni skulle sett
hans min när jag plötsligt tog upp den och bet av en bit! Vi skrattade hejdlöst och roligt hade vi åt honom!

Fortsättning Campinglivet. Klicka här!

Hoppas ingen tar illa upp om moroten. Men det var ju så det hände och varför utesluta det!
Kram på er alla och ha det juvligt och skönt!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se