Bengt-Alfreds Tankesmedja

Alla inlägg under november 2007

Av Bengt - 22 november 2007 11:57

Ruinen jag besöker ”i morgon”. Alltså nästa avsnitt på måndag!


 Det blev både natt och morgon! 


Det var många gånger tältet rivits och satts upp igen och rätt som det var stod hon där och log med en stor korg och en filt under armen.

Hon hade med sig varm köttsoppa och smörgåsar med ost. Även en flaska mjölk.  Tallrikar och bestick

Det hade lönat sig att vänta på henne och nu var jag ju också mycket hungrig.

Så bredde hon ut Filten på gräset. Hon packade upp maten från korgen och dukade. Hon dukade också till sig själv då hon även tagit med mat  till sig själv.

Så slog vi oss ner på filten och så åt tillsammans där på filten. Det blev en god och trevlig måltid. Hon hade tagit med sig så många smörgåsar att där var ett stort paket över av sådana för både kväll och morgon.

När vi hade ätit färdigt tog vi en promenad ner förbi värdshuset Gyllene Uttern där vi kunde se ut över Vättern. Tiden gick fort så nu hade det redan blivit kväll och mörknat. Vi gick tillbaka till tältet och kröp in i det.

Hon la sig på sin filt som hon hade brett ut och jag på min sovsäck. Där låg vi med kläderna på.  Allt var tyst. Det var bara våra andetag som nu hördes. Vi låg och såg på varandra i det halvskumma mörkret. Ingen sa något. Så började hon nynna på en sång. Vet inte vad den hette men vackert lät det. Det enda jag fick för mig att göra var att lyssna på henne och jag trivdes mycket med det.  Jag ville tända ficklampan, men det fick jag inte.

Nu hade det blivet helt mörkt. Hennes hand strök mig över håret ner över kinden. Jag strök hennes kind som svar. Så tog hon av mig min skjorta. Och smekte mitt bröst. Jag svarade med att krama om henne. Hon förde bort mig och klädde av sig sina kläder snabbt. Så började hon ta på mig igen och lyckade enkelt på något vis få av mig mina byxor. När det var gjort sa hon till mig att jag skulle komma!  Vadå  komma? Jag viste ju inte hur jag skulle göra. Nu ångrade jag mitt skryt om Kirsten och min erfarenhet som jag inte hade. Det hade ju bara vart ljug.

Jag måste gå och kissa sa jag och kröp ut vilket jag gjorde mycket länge.

Kröp in igen och la mig. Så började hon smeka mig igen och tog på den så den blev styv.

Jag tyckte det var skönt men var på något vis rädd samtidigt. Så sa hon igen att jag skulle komma! Mitt svar blev att jag måste kissa igen. Så kröp jag ut igen och stannade en stund ute.

Vad skulle jag ta mig till?  Kröp in igen och hon sa: ”Kom nu nån gång!” Men jag bara satt där som förlamad.

Så smekte hon mig på huvudet och sa: ”Men min vän, du har ju aldrig gjort det, eller hur?”

Vad jag skämdes, la mig på magen och borrade ner ansiktet i den lilla sovsäckskudden.

Hon fortsatte att smeka mig och sa: ”Det gör inget, det ska gå bra, jag ska lära dig!”

Vilket hon verkligen gjorde! Jag fick min livs lärdom, nu kunde jag både det ena och det andra!

Det blev morgon och hon försvann och jag var ensam igen!  Så det var väl bara att cykla vidare nu mot den stora staden som jag förutsatt mig!

 

Fortsättning följer . Klicka  här!


I morgon lite Ebbe bilder igen!

 

Kram på er alla och ha det jättebra!

ANNONS
Av Bengt - 21 november 2007 11:42


 Stanna kvar eller inte vid Gyllene Uttern? 


Sov gott på mitt ”hotellrum”!  Vaknade nästa dag ganska sent. Tyckte jag sovit för länge denna morgon. Tur cykeln redan var packad. 

Sa adjö till mackkillarna som rådde mig att inte överanstränga mig mer. Så sitting upp på sadeln igen. Tog svängen ner och sa hej till min kompis.

 Men det blev till att traska igen. Backen från Huskvarna var allt för brant för att jag ville anstränga benen uppför denna backe. Upp kommen från backen bar det i väg på cykeln igen. Det dröjde inte så länge för än jag såg ett vackert gammalt hus likt ett slott.(Se bild!). En vacker byggnad varifrån man kunde se ut över Vättern till Visingsö. Det var Gyllene Uttern! Det fans också en kiosk utmed vägen. Vid den stannade jag för att köpa en glass. Där stod redan en liten flicka och en äldre tjej. När de såg min stora packning på cykeln undrade de var jag kom ifrån och vart jag var på väg. Givetvis berättade jag det för dem. När jag talat om hur gammal jag var som de tyckte var fantastiskt att jag gav mig ut på en sådan lång cykeltur. En lilla tjejen var tio år och den stora som var hennes syster var arton år.

Jag trivdes att berätta om mig själv och det blev ett långt samtal. Hur det gick till men vi kom i alla fall in på samtal om det där de stora pojkarna talat om och det Kirsten och jag så många gånger försökt att göra. Nu stod jag där och skröt om hur hon och jag gjort det på riktigt.

Något jag ofta ljugit för kompisarna om. Men nu nöjde jag mig inte bara att berätta om Kirsten. Nej det var många flickor jag hade stoppat in den lille i.

Efter mycket prat och flera glassar sa den stora tjejen att hon måste gå hem med sin lillasyster.

Men om jag ville campa här så skulle de hjälpa mig att resa upp tältet. När hon sen varit hemma med lillasystern  skulle hon komma tillbaka med middag till mig. Jo tack det vore ju inte så dumt. Jag hade inte brått, här var vackert och mycket kul att snacka med den tjejen som jag också tyckte var

mycket vacker. De hjälpte mig att resa upp tältet. (PRECIS på gräset  som  syns på kortet! Som då var en vildvuxen äng. ) Så försvann de hem. Men innan viskade den stora tjejen i mitt öra: ”Och så ska vi ha det riktigt skönt i natt” Vad menade hon? Jo, vist måste det vara så hon menade! Vad hade jag sagt? Jag som aldrig hade gjort det!  Nej det var bäst att sticka i väg snarast möjligt.

Tältet revs! Men nog var det allt spännande och det var nog inte sånt hon menade.

Tältet restes igen. Så satt jag där och väntade.  Nej det var nog bäst att sticka i alla fall.

Tältet revs en andra gång. Men hon skulle ju bjuda på middag. Nej jag stannar.

Kanske vi skulle spela kort på natten det var kanske något sådant hon menade. Gick och köpte och drack en sockerdrick med ett litet chokladstycke. Var och ringde hem. Men VARFÖR VISKADE hon det där om att ha det skönt?

Vilken villrådig liten Bengt. Stanna, sticka, stanna. Sticka? Tältet revs och restes!


Forts. följer. Klicka här!

 

Ha det jätte gott resten av dagen---KRAM

ANNONS
Av Bengt - 20 november 2007 11:04

 Bild: Utsikten.


Sprang utav bara den! 


Nu var knäet helt återställt, men jag tyckte det var bäst att vila ett tag till. En kväll  gick jag ner till stranden igen. När jag gick där dök det ånyo upp en jämnårig kille, kanske något äldre.

”Hej!” Sa jag och tänkte vi skulle snacka lite. På det fick jag ett otrevligt och hotfullt svar:

Vad fan gör du här, ska du ha stryk din djävel? Vad är det för en otäcking, är han inte klok, tänkte jag. Men rädd blev jag då rakt inte! ”Kom igen du bara, så ska du få se på stryk!”

Sa jag medan jag ställde mig i gard och var beredd på att klippa till. Samtidigt hör jag någon ropa: ”Håll kvar honom, så vi kan ta ihjäl honom!” Samtidigt som jag får se en väldigt stor kille komma från buskarna med en kniv i handen. Då blev jag riktigt RÄDD! Ingen strid som jag ville vara med om så det var bättre fly än illa fäkta. Springa tillbaka till bensinstationen kunde jag inte för åt det hållet var vägen spärrad. Det var till att ta sig upp för den branta och höga slänt som ledde upp till stora vägen till Stockholm. Lyckades ta mig upp för slänten och upp på vägen med dessa två jagande efter mig.  På andra sidan vägen låg en massa småhus och villor. Dit styrde jag min kosa, slängde mig in i en tvåvåningsvilla. Sprang upp för trappan till andra våningen och flåsande och rädd bankade jag på en dörr. Medan hjärtat bultade för fullt, hör jag dörren öppnas där nere och en som säger: ” Han sprang in här”

Skulle aldrig den där dörren jag bankade på öppnas, jo det gjorde den och en man står i dörren och undrar vad det är frågan om. Samtidigt ger de andra sig iväg. Men risken var ju väldigt troligt att de väntade på mig utanför.

Jag berättade för mannen vad som hänt varmed jag blev inbjuden till honom. När frun fick höra vad som jag varit med om, bad hon mig sitta ner i en soffa. Där blev jag bjuden på jordgubbar med grädde. Så fick jag lov att berätta om hela min cykelfärd  och vart jag skulle.

Då det gått några timmar så var det nog ingen risk mer att de två killarna skulle vara kvar.

Mannen följde mig en bit och sa att jag skulle komma och hälsa på dem nästa dag.

Vilket jag också gjorde varmed jag blev bjuden på en härlig middag bestående av en stek med underbar god sås!  Har senare som vuxen sökt detta vänliga par men inte funnit dem.

Nu började det kännas som jag var färdig med Huskvarna och ville komma till Stockholm någon gång för hade jag kommit så här långt och det hade varit så trevligt som hittills förutom detta sista med de två killar som jagat mig som jag nu utgången av det såg mer som en spännande episod. Det där med knäet det var säkert en engångshändelse. Fick väl ta det lite lugnare med cyklandet resten av färden. Så på kvällen packade jag min cykel för att ha den färdig till morgonen varefter jag gick och lade mig mycket sent.


Fortsättning följer! Klicka här!


Besikta bilen i eftermiddag! Önskar er alla en underbar dag och kväll!

Av Bengt - 19 november 2007 11:34



 Träffar hela familjen igen. 


Det hade nu blivit lördag. Denna dag jag fåttten kompis och följde med honom hem.

 Både hans mamma och pappa samt tre syskon var hemma.

Familjen hette Karlsson.

Min nyvunna kompis berättade lite om mig och hans mamma tyckte jag skulle få stanna kvar till middagen som snart skulle bli färdig. Det blev köttbullar, sås och potatis med lingon (krösebär som de sa).

Efterrätt blev det också av hemmainkokta päron och vispad grädde som blivit skummad hemma från mjölken.

De ställdes mycket frågor till mig av hela familjen som lyssnade intresserat. Jag var liten till växten och hade inte talat om hur gammal jag var när jag berättade att jag cyklat från Helsingborg och var på väg till Stockholm. Jag såg vist ut som tio år. De var förfärade av att jag ensam givit mig iväg på en sådan cykelfärd. Jag borde ta tåget hem igen tyckte de. Allra helst då för  att jag även fått ont i ett knäet.

Då jag många år senare arbetade som mentalskötare på Ryhovs sjukhus i Jönköping så Passade jag på att besöka  denna familjen Karlsson. Men då fanns inte kåkarna vid Vätternäs. Således ej heller då  familjen Karlsson där!

Hur skulle jag nu kunna få träffa dem igen. Jag hade också med min dåvarande sambo. Men jag hade satt mig för att träffa dem skulle jag.

Vi gick till affärer och frågade efter Karlsson som hade bott i Vätternäs. I en affär fick vi faktiskt napp! De viste en Karlsson som bott där. De hade även en adress till dem som vi då fick.  Kundfe det vara dem tro?

Vi lättade upp adressen. Karlsson stod det på brevlådan på andra våningen i det rätt nybyggda huset. Ringde på och en äldre herre öppnade dörren. Han undrade vem vi sökte samtidigt som han stirrade på mig som om det var något igenkännande ansikte han såg. Jag berättade

vem jag var. Som hans ansikte sken upp med ett leende. ”Mor lilla” Ropade han inåt lägenheten, ” Han som cyklade från Helsingborg är här!” Vänd till mig: Kom in, kom in.

Det var den Karlsson vi hade kommit till!

Vi steg in och där kom min gamla kompis mamma och slog armarna om mig.

Det blev fart på hans pappa med att ringa runt till alla hans barn inte minst min barndomsvän som jag en gång träffat vid Vätterns strand. Alla kom och så var vi samlade runt ett bord som för många år sen men nu var alla vuxna..

Det blev mycket berättelse om hur färden gått vidare för mig och hur våra liv sedan förfarit med oss. En riktig lyckad och trevlig kväll.

Men nu är jag fortfarande kvar i berättelsen när jag bara var tolv år och cykeläventyr.

Knäet blev bättre dag för dag. Det röda var borta och jag kunde åter böja knäet, men gjorde

fortfarande lite ont när jag vandrade upp till utsikten där jag kunde se ut över hela Huskvarna,

se ut över Vätterns vatten och bortåt Jönköping.

Forts. Klicka här!


Hoppas dagen börjat bra och att det blir en mycket fin vecka för er—KRAM!

Av Bengt - 18 november 2007 19:53


Har inte haft tid med bloggandet i helgen. Bl. annat har jag nu bytt till vinterdäck.


Visar även i dag (kväll) något av Axel Ebbe.

    

Ruth! Du undrade  om jag var den lycklige ägaren till hans verk. Svar:Jag är den lycklige ägaren. Jag har hans samlingar i en stor inbunden bok.

Dessutom har jag hans bibel som är utlagd på museet blad för blad.

Du väntar också på att veta slutet på detta camping äventyr.

Svarar: Slutet tar några veckor till! Sen ska väl en hel del annat i min livshistorien komma!

 

Alle! Du undrade om Ebbe var min favorit. Jo det är nog min favorit på ett vis som har har med speciella nära förhållanden att göra! Något som jag inte går in på här. Men vist finns det  många fler konstnärer som jag beundrar som kanske är på ett annat vis bättre!

 

Så till alla intresserade av Ebbe kommer det mer av honom! Se även Trolltygets bild! http://blogg.marlenes.nu/

 

Ska gå in och läsa vad mina bloggvänner kommit med sen i fredags men orkar inte göra några kommentarer i kväll!


Nu är det ju söndagskväll och ny vecka börjar i morgon vilken jag önskar blir i en väldigt fin vecka för er!

 

Av Bengt - 17 november 2007 11:57


Åter ett verk av Axel Ebbe!


Hinner inte mer i dag,

Får se senare i dag?

Ha en underbar lördag---KRAM!

Av Bengt - 16 november 2007 11:58


HAR FUNDERAT MYCKET PÅ BILDEN JAG SATT IN HÄR!

TROR ÄNDÅ JAG TAR BORT DEN! DEN PASSAR NOG INTE I MIN SMEDJA NÄR JAG TÄNKER EFTER!

Tänk att jag kan vara sån här också. Fy mig!

Bara ni nu inte får  allt för snuskiga tankar under helgen!


 

När lille Filip en dag öppnade dörren till badrummet visade det sig att där stod mamma och drog fram och tillbaks med pappas snopp.
Filip undrade på barns vis vad det var som föregick. Hans mor fann sig snabbt och svarade:
- Jo du förstår pappa har blivit lite rund om magen den sista tiden så jag släpper bara ut lite luft ur honom.

 Fadern log generat men lättad över hustruns kvicka svar.

- Det är ingen ide. sa Filip: Så fort du åkt iväg till jobbet kommer grannkärringen och blåser upp honom igen.

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

   Tomtefar satte sig på en barstol och utbrast stolt:
 - Min fru älskar mig mer än någon annans fru älskar sin man.
 - Vad får dig att tro det? Undrar bartendern.
 - Jo, förra veckan var jag sjuk och fick vara hemma några dagar. Och tomtemor var så glad att jag var hemma, så varje gång brevbäraren eller rörmokaren kom förbi, sprang hon ut på uppfarten och skrek:

Min man är hemma, min man är hemma!
 ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: 

Frun vaknar mitt i natten av sin mans högljudda snyftningar från vardagsrummet. Hon går ut till honom och ser att han gråter så ögonen nästan trillar ut.

-Vad är det? frågar hon.
-Kommer du ihåg för 20 år sen när jag gjorde dig på smällen och din farsa sa att jag antingen gifter mig med dig eller åker in i fängelse?
-Ja visst, älskling. Hur så?

Mannen flämtar efter luft mellan snyftningarna.
-Jag skulle ha blivit frigiven i kväll!

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: 

En nunna kommer in till abbedissan och beklagar sig över att hon
blivit våldtagen.
- Gå in i cellen bredvid och sug på en citronskiva, uppmanar abbedissan.
- Kommer jag att bli återställd av det då?
- Nej, men det belåtna flinet i ditt ansikte kommer att försvinna!

  :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: 

Fredag och en skön helg hoppas jag stundar för er alla.

Kram på er alla bloggvänner!

Av Bengt - 15 november 2007 11:45



Får en kompis!


Nästa dag lade jag om knäet på nytt. Därefter linkade jag ner till Vätterns strand som låg några hundratal meter från stationen.

Det var tidigt på morgonen. Där gick jag och njöt på stranden och såg ut över den stora sjön Vättern. Den andra i storlek i Sverige bara Vänern som är större. Njöt så jag nästan kunde glömma smärtan i knäet.

Medan jag strövade omkring så dök det plötsligt upp en kille i min ålder. Vi hejade glatt på varandra. Han undrade vem jag var och jag vem han var och så var snacket i gång. Leka gick gick ju inte för mitt onda knä skull. Men vi trivdes i alla fall tillsammans. Kastade smörgås på Vätterns vatten Jag ville bada men det gick ju inte för knäet Å andra sidan Vätterns vatten är  mycket , mycket kallt . Det är också en välgigt farlig sjö. Den kan ligga alldeles spegelblank för att i nästa minut bli en kokande gryta med stora farliga vågor. Jag berättade att jag cyklat från Helsingborg och hur långt det är dit och att jag nu bodde på bensinstationen.

Han bodde inte så långt därifrån det var helt vid sidan om stranden. Det hette Vätternäs och den delen bestod av små trähus som liknade gamla statarlängor.

Han ville jag skulle följa med honom hem. Hans hem var i ett av dessa småhus. Jo det kunde väl vara kul att följa med honom hem, så vi begav oss således hem till honom!

Numera finns inte dessa hus mer.Alla husen är rivna som då fans i Vätternäs! Vad det gäller BP stationen, så var det inte så många år sen jag såg att den fanns kvar och gör det kanske än i dag. Men den går i alla fall inte att se från motorvägen!



Fortsättning följer Klicka här!



Ha det bra till nästa gång ni tittar in i smedjan! Får se vad jag kan komma med inför helgen!

Kram alla bloggvänner!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se