I dag jag vill ge er en sång. Vet varken melodi eller författare. Men här är den:

Det finns så många sköna människor,

som liksom aldrig kommer fram.

Precis som böcker i ett bibliotek,

som bara står och samlar damm.

För om man bara tittar utan på,

så missar man en värld,

som man aldrig får en enda aning om

fast hela tiden finns den där!

>En del är långa, andra korta.

En del är hemma andra borta,

en del är tunna, andra tjocka,

men alla har dem nåt att ge,

Ja, ja, ja  nåt att ge. <

Det finns så många sköna människor

som liksom aldrig får en chans.

Dom blir bedömda efter pärmarna,

precis som resten inte fanns.

Men det som öppnar där sig inuti

är värt sin vikt i guld.

För varenda människa har en egen saga

viktig för sin egen skull.

> En del är är långa-----------------<

Det finns så många sköna människor

som liksom alltid kommer snett,

precis som böcker i ett bibliotek,

de kommer aldrig till sin rätt,

en ynklig rygg utav ett mäktigt verk,

är allt som sticker fram.

Av alla andra sidor ser man ingenting,

och det är synd och skam!

>En del är långa --------------------<

Nu kommer helg igen som jag önskar er allt gott- -KRAM!