Bilderna ovan: Här syns Långvinkelsgatan kallad Liden nerifrån.
Vid Tyke Brahes jordglob börjar att sälja tidningarna.  Åt andra hållet Jakob Hansens hus från 1600-talet. Andra bilden står vid Bomgränden och
ser neråt. Då är man uppe för halva backen. Uppe för backen därefter nästa kvarters mitt i nr 100 bodde jag.

Tjänar egna pengar!

När man var barn till fattiga föräldrar vad skulle man göra för att uppnå drömmar.
Drömde om att få segla på böljan blå. Redan som sjuåring hade jag börjat sälja Helsingborgs Dagblad på söndags mornarna. Det var faktiskt väldigt bra betalt på den tiden.
Tidningen kostade 15 öre varav man fick en hel tredjedel, alltså 5 öre. I regel fick man därtill 5 öre i dricks. Tryckeriet låg längst ner på långvinkelsgatan. Där stod man tidigt på morgonen och väntade för att kunna sälja dem så tidigt som möjligt.
Jag blev väldigt duktig på att sälja. Snart var jag uppe i över hundra tidningar. Fick fasta kunder. Dagbladet höll med väskor man hängde över pakethållaren på cykeln. Så tog jag mig uppåt för backen ropande så högt jag kunde: ” Heeeeeeeeelsingbooorgs daaaaaagblaaad.” Med ropande av smastika rubriker som exempelvis: ”Kviiinoomooord i Laaandskronaaa!”
Fönstren öppnades och så gick tidningarna åt som smällt smör i solen när backen och några gator och gränder till hade passerats. Jag fick så många fasta kunder att jag klarade inte av alla som jag sålde till andra killar som också sålde tidningar. Det var många på den tiden bara köpte tidningen på söndagen istället för att prenumerera dagligen på den.
Som tioåring började jag som springgrabb i Eneborgs livsmedelsaffär. Det var ett par timmars arbete på eftermiddagen sen man slutat skolan. När jag blev några år äldre blev jag inte längre springpojke utan jag fick hand om skyltning och varulagret  efter skolan till strax efter affären stängde som alla affärer klockan arton. Och Nilsson som ägaren hette fick skaffa en annan springpojke.
Således hade jag egna förtjänade pengar. Kunde till och med köpa en treväxlad Monarkcykel när jag var tolv år.
Såg en annons i tidningen om en kanot som skulle säljas. Han ville ha 80 kronor för den men jag prutade ner till 65 kronor.
Det var en kanot av juteväv varmed målad med speciell färg som gjorde att  kanoten inte läckte in vatten. Den var speciell också på sätt att den hade bara en sittbrunn men som var för två personer. Så fans det också kapell som kunde spännas på brunnen och runt livet så om den slog runt så kom inget vatten in. Ett vattentätt skott både fram och bak så den inte sjönk även om den blev vattenfylld. Men innan den kunde andvändas av mig måste den lappas med ny väv här och där samt målas om. Ovansidan blev klar blå och undersidan vit där jag framtill på var sida målade dit namnet ”Blixten” som jag döpte den till. Det blev också en snabbkurs i paddling. Det är viktigt att paddelbladen är motställda så att när ena sidan förs i vatten för kanoten ska gå framåt och andra sidan flyttas fram i luften för att ta ett nytt vattentag då bladsidan klyver vinden.
Fortsättning: Klicka här!
Ha en bra dag och kram på er!