Nu är det fredag och smedjan är stängd över helgen. Men jag gör ett litet besök där och talar om vem jag är på korten! 

Tar en liten paus i levnadshistoria. Saknar rätta inspirationen för det just nu.

Jag har nu kategoriserat olika levnadshistorier om det finns intresse så länge.

 Men detta smide bjuder jag på i dag för helgen om ni kan låta bli att tänka på grisar:

Det var en gumma som bodde lite avsides. När hon skulle till byn måste hon gå över ån på en gammal skranglig bro. En dag när hon varit i byn och var på väg hem hade det börjat och blåsa rent förskräckligt. Den gamla bron skakade och knarrade när hon skulle gå över den till hemmet. Hon var lite så där om att tro på honom där ovan. Men nu var hon rädd att bron inte skulle hålla för henne. Så nu var det nog bäst att be Honom om lite hjälp:” Snälla Gud hjälp mig över bron!” Så började hon att gå. När hon kommit till hälften på bron då var hon ju redan över och sa morskt: ”Ha, jag hade säkert klarat mig utan din hjälp!” Men se då brast bron och hon damp i åa.

 ” OOOH  snälle Gud, snälle Jesus hjälp mig över till land!”  Ropade hon förtvivlat. Hon kom över till den höga åkanten och fick tag i en kraftig gren som hängde ner.
Hon hade blivit räddad! Åter lika kask: ”Hä,hä jag hade säkert klarat  det utan er hjälp!”
Men då brast grenen och i ån hon damp ner igen, medan hon ropar allt vad hon kunde: ” Åj, jåj jåj, ni tål väl skoj, ni tål väl skoj!”
  
Vad säger då sens moralen om denna lilla historia?
Kanske detta: Man ska inte ropa hej för än man är över bäcken!

Ha en underbar och upplevelserik helg med mycket nöje och fria från krämpor
önskas er alla från smeden!