Detta inslag råkade jag ta bort så alla kommentare är då borta!

Denna historia börjar med: Ett gossebarn föds! Klick här!

Kyssa klockan, marsipan och änglamat! Europa stod i brand, Danmark var ockuperat. Lamporna man tidigare kunde se glima på andra sidan sundet lyste inte mer. Det var inte bara min far som var en ledande motståndsman mot Nassisterna. Det var hela vår släkt både på fars och mors sida. Då min fars ena syster bodde iKöpenhamn var det till att nattetid förenat med livsfara ta sig över till Danmark med behövande material samtidigt hämta flyktingar tillbaka.Själv fick jag som fem sexåring hjälpa till med vad jag kunde. Vi hade en gammal tryckpress.Den bestod av en vals som gick över en stor rund skiva som man målade på färg på. Sen gick valsen över en form som där satts typer i och bildade den skrift som skulle ges ut.Så med ett stort handtag pressade man ner en platta mot ramen och ett däri ett blad.Denna tryckpress var en av mina uppgifter att sköta. Givetvis viste jag redan i den åldern vad det var frågan om. Jag lyssnade på mötena som hölls. Jag lyssnade på nyheterna. Jag ställde frågor!En annan uppgift var att hjälpa till att sprida de propagandablad jag stått och tryckt.Detta ibland medan strålkastarna svepte kors och tvärs över himlen sökande efter främmande flygplan som kommit in över Sverige. Eller när sirenerna ljöd från hustaken över hela Helsingborg.Det hände också att det var plan som blev nerskjutna. Ett engelskt plan störtade, utanför på fältet när vi var och hälsade på svinuppfödaren, efter att ha blivit nerskjuten av luftvärnet.Propagandabladen som spres fick min far sitta i fängelse för en hel månad. Polisen hade ett ständigt öga på oss vad vi hittade på. Så det gälle att på alla sätt lura nassepoliserna!En mycket äldre kusin var journalist och blev tagen som spion i Tyskland (vilket han väl också var, men ej bevisat). Han fick en dödsdom, men innan den blev verkställd hade han turen at bli befriad av jänkarna. De bilar som hade tillstånd att andvändas drevs med gengas. Det var en sorts kamin som sattes på bilen eller rullade på ett hjul efter fordonet.  I den eldades så med träkol och träbricketer. Den gas som då blev drev så motorn istället för bensin. Men det var en mycket giftig gas. Det var många som fick denna gas i sig och dog.Det var ont om allt så det fanns nästan ingenting som inte var ransonerat. Man fick tilldelat sig ett kort med kuponger. Det var ett häfte för smör, ett för kött, ett för skor ett för kaffe o.s.v När man handlade fick man ta av den mängd kuponger som gick åt för den mängd man köpte till affären. Far bytte cigarettkuponger mot kaffekuponger eftersom han snusade som då inte tog lika mycket kuponger.Kaffe var det sista som blev kupongfritt efter kriget. Man kunde köpa ett kaffesurrogat, tror det var gjort på rostat, malt vete som man blanda upp kaffet med.Då jag är född i februari blev det både julgransplundring och födelsekalas samtidigt.Granen stod grön och grann till dess eftersom den stod mot den kalla ytterstenmurenoch det för övrigt var sparsamt med värme i lägenheten. Julgranarna hade levande ljus som orsakade många förstörda utbrända hem. Men i vår julgran fans elektriska ljus. Far hade gjort en slinga på 24 ljus av vaxat papper och ficklampslampor. Oj vilken fin gran som barnensögon glänste på när de såg på den.Födelsedagskalaset och julgransplundringen var väldigt populär hos mina lekkamrater och kusiner. Det plundrades äpplen, sockerkaksringar och mycket annat från granen.Det blev dans kring granen och olika lekar. En lek tyckte jag speciellt om. Den där man skulle kyssa klockan. Far stod och svängde klockan som en pendel. Så satt det en flicka och en pojke mitt emot varandra som då skulle försöka kyssa klockan. Resten får ni tänka er in i själva!Men det bjöds på godis också. Mor gjorde marsipan på kokt potatis och lite malda hasselnötter och strösocker. Den gick åt som smält smör i solen! Det var chokladkakor och knäck gjort på ögonkakao.Vilken tårta sen då! Den var mumsmums må ni tro. Den var gjord på skorpor doppade i mjölk som lades i lager med hemmasyltade lingon emellan och så överst vispad grädde. Denna tårta kallades för ”Änglamat”!  Till den bjöds på hemmagjord jordgubbs/rabarbersaft.

Fortsättning: Nu börjar ett nytt kapitell.

Bilden tagen år 2005. Utklippt från körkortet!

Ni kan om ni vill få tävla om vem som kan säga vem som är jag på bilderna!

Så börjar skolan och det riktiga allvaret!

Året innan jag skulle som sjuåring börja skolan fick jag gå i kindergarten som låg på söder
två kilometers väg hemifrån. Som tur var kunde jag ju cykla så det blev ju inte så långt dit.
Kindergarten (tyska) var en barnträdgård där föräldrar kunde få lämna sina barn som fyllt sex år några timmar. Där kunde man få rita och måla och andra aktiviteter. Där fanns leksaker
och bilderböcker m.m att roa sig med. All aktivitet blev övervakat av kindergartsfröknar.
Min bror hade börjat skolan åtta år före mig så när jag så började i första klass hade han redan gått ut sina åtta år med underkända betyg.
Vad roligt det var att börja i skolan. Vad jag skulle få lära mig mycket. Läsa böcker, skriva, räkna svåra tal, lära mig allt. Jag ville gå i skola hela mitt liv. Jo skolning fick jag allt! Men det var allt en annan sorts skolning jag fick. Det tog inte så värst lång tid förrän jag fick känna av det och kom till att hata skolan.
De två första åren hade man en kvinnlig lärarinna. I tredje fick man en manlig lärare. Då började de verkliga skolproblemen.
Att ha hemmasydda kläder var inte fint. Men mor hade inte råd till annat och hon var en en duktig sömmerska så det var verkligen fina kläder jag hade. Men det syntes det inte var köpta kläder.Hemsytt var för dräggen och inte fint på den tiden. För det blev jag mobbad i skolan och fick till början stryk. Det var ingen nytta att komma hem och tala om det. Mina föräldrar var det ingen lärare som skulle lyssna på.
Det hände en gång och den oförskämdhet som mina föräldrar bemötes med var sådant att hade min mor inte kunnat lugnat ner min far skulle det fått allvarliga konsekvenser och far fått skaka galler.
Nej det ända som var till nytta var att kunna ta för sig. Det lärde jag mig också och det fort.
Mobbningen fortsatte men stryk fick mobbarna tillbaka. Men sen var gång detta skedde
var det att ställa sig framåtböjd vid bänken och låta en meters (exakt) rotting valsa i baken på mig! Eller så var det rejäla örfilar av en stor och grov näve. En annan misshandel som också skedde var om man inte hade satt ut komma eller punkt där det skulle vara. Det var en riktig näsknäppa upp i ens lilla näsborre. Alltså där läraren långfinger drogs från tummen med fart upp i min näsa för var komma och punkt som var fel. Det slutade inte en om det började blöda. Den dag som i dag är har jag ett helsike för att sätta dessa tecken där de ska vara.
Lika dant är det med stavningen för varje stavfel lyftes man upp från bänken i håret som sitter framför öronen. Men detta hade den nytta med sig att man vande sig med misshandeln och blev ganska oöm och inte känslig för smärta. På det viset fick jag fördel att kunna försvara mig mot de jag kom i bråk med. Om de slog flera slag som inte gjorde någon nytta räckte det med att jag slog ett för att slagsmålet skulle vara över.

På den tiden var det en hederssak att aldrig slå på någon som låg ner!

Forts. Klicka här!