Bengt-Alfreds Tankesmedja

Alla inlägg den 25 september 2007

Av Bengt - 25 september 2007 11:07


Jag hittade hem!


Jag var väldigt tidig att gå och springa men däremot sen att prata, jag sa överhuvud tagit inget.
Vilket jag tog igen sen med råge!
Mor trodde hon fått en pojke  som skulle bli stum.
Mina föräldrar hade en tandemcykel som inhandlats begagnad. Nu var det så att min mor var halt. Hon kunde inte böja vänster knä. Detta efter en full ortoped behandlat henne som barn efter att hon ramlat ner för en trappa.
Därför hade min far tagit bort ena pedalen på damdelen och anordnat ett fotsteg där.
På så sätt kunde de gemensamt fara ut på cykelturer som utflykter som skedde på så sett, då privatbilar inte var, var mans egendom.
Jag fick sitta på en barnsadel som sattes på pakethållaren där bak. En dag skulle det ske en sådan utflykt. Men det var rätt så blåsigt denna dag.
 Så tillbaka till att jag aldrig sagt något och jag hade fyllt 2 år.  När det så skulle bära iväg kom det från min mun en hel mening på två ord. ”Det båser” (Alltså inte blåser!) Denna dag gjorde jag mina föräldrar väldigt glada som ni förstår då de trodde jag var stum.
En annan mening de också fick höra från mig senare var: ” bandkåen ut nibbe nabbe nut!” Men vad betydde det? Stora pojkar brukade på den tiden ropa: ”Varm korv senapen slut och det brinner brandkåren ut.” Dessa meningar hade jag sammanblandat varmed bankåen ut nibbe nabbe nut  betydde .” brandkåren ut, senapen slut”!
Det jag mins från min tvåårs ålder var min trehjuling. Den hade ett stort vackert hästhuvud  av trä som min far gjort och byt ut mot styrstång och styre.
Jag mins också när jag knyckt bitsocker från sockerskålen. Min far var fick se mig springande ute på ett konstigt sätt som fick honom att ana ugglor i mossen. Han sprang fatt mig. Så gick jag miste om det kalasandet. Nåja jag fick i alla fall en halv sockerbit av far och det blev jag glad för!
Ett annat minne som verkligen etsat sig in i mitt huvud är detta:
Mina föräldrar var ute på en lång promenad med mig i en öppen barnvagn. De träffade några bekanta under promenaden. Det blev ett samtal och ni vet hur sådana kan bli och vara. Lille Bengt hade då obemärkt råkat kliva ur vagnen och lullat i väg.  Så med  flera kvarter och gator hade jag på något vis tagit mig hem. Där satt mig i farstun och väntat och längtat efter mina föräldrar. Medan jag lullat i väg hade ju de blivit varse att jag var försvunnen. Ni kan tänka er vilken uppståndelse det blev när jag inte var att finna någonstans.
Det fanns inget annat att göra för mina föräldrar än att gå hem och få ringt polisen.

Men där satt jag i farstun.
Det blev både glädje men också stor förvåning hur jag kunde ha tagit mig hem.
Så går tiden och snart är jag tre år men platsen är fortfarande under bordet så fort gubbarna är samlade runt det.

Forts. Blir 4 år!

Presentation

Om bloggen

Mitt liv och tankar. Börja gärna med ett gossebarn föds! Sen är det bara att klicka sig framåt fortsättning följer! Prova också gärna någon kategori som verkar intressant av mina levnadshistorier. Eller någon av de andra kategorierna som ser intressanta ut. Hoppas ni får glädja av att ta del av mina så kallade smiden! Ha det bra!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv


Skapa flashcards