Detta smide har inspirerats och uppkommit genom att jag i en kommentar fick svaret att jag var snäll.

 Något jag ofta fått höra och hoppas att de verkligen menat det. Men jag har även fått hört motsatsen och då har det nog varit rätt!
Vist vill jag vara snäll och det är inte dumt att få höra att man är det. Vem vill höra att man är stygg?  

Jag kan inte tänka mig att det finns någon människa som inte vill vara snäll och god. Att det blir onda människor finns det så många olika orsaker till.

Men jag ska i detta smide inte tala om ondheten utan snällhet. Inte heller min stygghet som ibland förekommer allt för ofta i mitt oförstånd.
I mina handlingar försöker jag mot/med mina medmänniskor vara snäll, vänlig etc även om jag inte alltid lyckas med det. Ibland kommer saker i vägen.
 Jag valde ett yrke i det jag hade en vilja och önskan att kunna göra gott och vara andra till hjälp.
Men om man tänker noga efter så är det nog inte fråga om snällhet. Det hör nog hemma  i ett egenbehov, tror jag, för att tillfredställa mitt egna ego?
Alla människor drömmer väl om att få göra goda gärningar och vara en god människa.
Det gör säkert den mest förhärdade brottsling också, så det är jag långt ifrån ensam om att drömma om!

En annan gång kanske jag smider om elakhet. Något jag berört i smidena om rättsväsendet och mentalvården.

Men det var inte handlingarnas snällhet bloggvännen menade utan vad  jag uttryckte i ord!
Nu ska jag bara nämna det som betecknas som snällhet och inte det andra när man inte är det!
När jag säger något till och om någon, så vill jag inte alls det ska ha med snällhet att göra, utan bara med ärlighet, uppriktighet och vad jag verkligen tänker och känner!
Denna sista mening här var mest smidd till den vän som tyckte jag var snäll!!!!!