FÖRLÅT MIG OCH FÖRSTÅ!

Min dotter har ringt mig och med all rätt väldigt arg.

Jag har varit mkt dum och inte förstått!

Jag har varit tvungen att ta väck alla fina kommentarer där som en vissa saker nämnts.

Jag kan inte säga det men mellan tummen och pekfingret går det nog att räkna ut det!

Tänk på vilka bilder jag tagit bort och ord i mitt smide!

God natt om ni tittar in i kväll!

Oj bilderna kom i fel ordning, får börja ses nerifrån enl den smidda berättelsen!

Så kommer Trolltyget med tåget och blir hämtad på stationen i Borås.
Till Hökåsen måste man åka bil.
Nu är det slut med vila och ro. Det ska städas och röjas. Gräsmatta klippas.
Ni kan tro vad det där Trolltyget kör med mig. Hon är en riktig slavdrivare.
Men hjärtat är gott ändå hos henne och hon menar väl och har rätt i att saker måste ju göras. Det är ju jag som är lite lat ibland!
Gammalt skräp som kläder, koffertar, ja allt möjligt ska slängas och eldas upp.
Eftersom buskarna framför fönstret ska bort så får de eldas upp tillsammans med allt skräp.

Ja så nu är de buskarna borta! Blev lite svart på väggarna vist!
Så en liten vilopaus då vid kan beundra regnbågen mellan trädtopparna.
Ja på Hökåsen kan det gå riktigt hett till! Ett par kulor genom fönstret i matsalen. Tur att vi inte satt där just när det var skjuta av.
Kvällarna är till för kortspel, berätteser (alltså samkväm) med en massa skratt på Hökåsen!

Någon gång i min livs berättelse som ni vet jag håller på med ska jag berätta om ladan jag har och vilka fester där varit.
Så måste jag köra hem trolltyget för hennes barn och man längtar efter henne de var inte med denna gång.
Vem möter vi  inte då?  Jo en av Sveriges ynkligaste män, (om man kan kalla honom för man?), helt nära på väg upp mot Hökåsen i tro att det inte fans någon där. Men det ska jag smida om i ett speciellt smide. Kanske i morgon vi får se!
Ensam igen på Hökåsen kom en arbetskompis och hälsade på mig. Det är en mkt duktig ,snäll  och trevlig kompis. Föresten det är alla mina arbetskompisar  om de nu råkar hälsa på i min smedja, man vet ju aldrig. Vi pratade om hur förändrat blivit på rehab och hon berättar om ny personal på avd. Hon längtade efter att jag skulle ordna en sån där fest jag brukar ordna. Då brukar alla vara med från sekreterare, städare till överläkaren. Jag lovade henne att tänka på det och kanske göra det till nästa sommar. Vi får se hur det blir med det då!
Nu får det räcka för denna gång och ha det bra alla ni som tittar in i smedjan och alla mina bloggvänner.
Särskilt hälsar jag de som kommer  med en kommentar välkomna till smedjan!