Med det väder som nu råder över Sverige tycker jag det passar med en dikt av  Hulda Seglinge! Ännu ej känd bortgången dikterska!

Åsk-kväll

Då Åka-Tor far utan sans eller
 måtta,
Jag sitter och kurar så rädd som en
råtta.
när blixtrarna  flammar och far över
pällen,
och molngubbar växa och växla i
kvällen.
Då skräcken den kryper i ben och
armar,
i hjärta , njurar, mage och
tarmar.
Men inte jag hittar  en  endaste
vrå
ett skydd för min arma lekamen
få.
När bockspannet frustar som ett Jehu i
bergen
och himmelen skiftar så flammande röd i
färgen,
när  hammaren slungas med dunder och
brak
Ett hiskeligt eko hörs mot gråbergets
tak.
Nog tycker jag väl att herr Tor borde
vekna
och se huru jättar och människor
blekna.
Så undra vid Oden, Höder och
Balder:
Vad är detta för ett hiskligt
Rabalder?
Men skyfallet slutar och dundret
försvinner.
Kvällssolen tvättar sig allt vad hon
hinner,
ler mot jorden så innerligt gott,
myser åt åskan, som bråkat så smått!

Är det någon som har texter av Kai Gullmar
 skulle jag gärna vilja få läsa några hos mina bloggvänner!