Tiden går!

Som jag talat om så fans där en härlig dansbana Kristianstad och dit for jag givetvis och dansade. Flickorna där märkte snart vilken danskavaljer jag var. Det dröjde inte länge innan jag inte behövde bjuda upp vilket på den tiden hörde till killarna att göra.  Men flickorna kom till mig och ville dansa med mig. Jag hade inte hunnit att bli arton år så inget körkort och ingen bil ännu. Så det var till att gå hem när man varit ute och dansat. Men killarna gillade inte utbölingen som kommit till deras dansbana och gjorde sig till för deras flickor. Det fick jag erfara en kväll när jag vandrade hemåt hållande en flicka om livet tätt intill mig. Då hade jag ett helt gäng efter mig som höll på med en massa gliringar, trampade mig på hälarna och knuffade mig i ryggen.

Som jag nämnt låg I 6 inte så långt därifrån. Och rätt som det var så dök det upp ett gäng militärer. Det var Helsingborgare varvid några kände mig och således kom till min hjälp. Det blev rena Tegelbacks slagsmålet. Vem avgick med säger? Ja vem tror ni, det var inga småpojkar som kom till min hjälp! Sen gick jag åter hållande om flickans midja hemåt till min lilla lya.
En natt, man slutade aldrig förrän efter klockan tolv på natten när man hade kvällspasset.
Vägen hem gick genom parken. Rätt som det var fick jag ett slag i nacken och några andra slag här och där på kroppen så jag ramlade i marken. Liggande på marken, med ordentliga smärtor både i nacken och övrigt på kroppen, såg jag ett fem tal killar springa sin väg därifrån. En kille som var rödhårig kände jag igen sen förra slagsmålet från dansstället.
Blåslagen kom jag så hem, men nästa arbetspass började på morgonen, så det var inget annat än ge sig i väg med en värkande kropp. Jag ägde en klocka, en sån där epa-klocka som varken var stöt eller vattensäker med plast istället för glas, Den hade jag köpt fem år tidigare begagnad för fem kronor. Den hade försvunnit vid detta överfall!
Jag tog samma väg till arbetet som jag hade gått hem på natten. Jag gick och tittade ner i marken p.g.a smärta, något jag aldrig annars brukade göra. Tro det om ni vill men rätt som det var får jag se min klocka ligga på marken. Plastglaset låg sidan om och i det visarna. Klockan var våt av dagg. I en paus på arbetet satte jag ihop klockan och den gick fastiskt flera år till! Så kunde alltså tiden gå vidare med den till nästa avsnitt!

Forts. Klicka här!