Tar ledigt från smedjan över helgen.

Önskar alla som tittar in i min smedja en riktig skön helg och trevlig helg!

 Spenat!

Jag har berättat om min kompis köksmästares hemska humör. Själv har jag ett rätt hett humör när det är frågan om orättvisor eller liknande. Det har väl framkommit i mina tidigare smiderier. En dag hade jag en väldigt stor beställning på ugnstekt ål. Det var beställt till när lunchen skulle öppnas för dagen. Jag hade förberett allt på förmiddagen till denna beställning.
Men man var ju också tvungen att bereda lite i förväg vad som för övrigt stod på menyn.
Så blev beställt två kokt rödspätta med persiljesås före beställningen skulle fram. I vasken hade jag blötlagt spenat som sen skulle förvällas och göras spenatstuvning  till nästa dag.
När så den stora beställningen av ål skulle fram ropade en annan kypare: ”Två rödspätta fram!” Då skulle köksmästaren hjälpa mig i allt arbete jag nu hade. Vi var två på vardera sida spisen, fisk och köttsidan. Men den andra på min sida hade blivit sjuk. Så började han gorma och skrika på mig:

”Vad har du såsen till rödspättan?” Stressigt som det var så tände även jag på alla fyra cylindrarna. Tog tag i köksmästarens vita köksmästare jacka/rock med dubbelradiga svarta knappar. Lyfte upp honom i luften så den höga köksmästaremössan föll av. Satte ner honom i vasken med spenaten som for över honom upp huvudet. Han såg ut som näcken självt!
De på andra sidan spisen kom då först och hjälpte mig att få gjort såsen i ett huj och med tillbehöret till ålen. De hade inte haft någon beställning ännu. Liten och mager som jag var.
Så säger folk att jag ser skrämmande ut när jag blir riktigt arg. Mina ögon är då helt svarta, som i vanliga fall är ljusblå.
När allt var lugnt igen och anstormningen av gäster var över gick jag till förrådet för att hämta grönsaker som jag skulle ha till en köttsoppa. Soppor tillhörde också såskocken. Dit fick jag passera igenom styckrummet. Dit hade köksmästaren förflyttat sig efter att ha bytt till en torr stass. Han stod och styckade en gris och tittade upp på med ett ansiktsuttryck jag inte kan beskriva. Om jag säger ett snopet eller förläget så kommer jag väl rätt så nära. Nästan viskande ställde han frågan: ”Bengt du är väl inte arg på mig längre?” Nej inte alls svarade jag och började skratta.

 Sen skrattade vi båda två och vad vi skrattade. Vi skrattade så de andra kockarna måste komma och se efter vad som hänt!

Forts. Klicka här!