Hemma  i  Sverige!

Så kom jag hem till staden Helsingborg, några månader efter jag fått min biljett som var ställd till Göteborg. Mina föräldrar hade inte räknat med att jag skulle komma hem, De trodde jag var ute på de vida haven. De hade just rest på semester till Norrland. En av mina barndoms Kamrater hade skaffat en gammal Huskvarna motorcykel 125 cc utan bromsar, lyktor och registrering. Med motorcykeln och tre kompisar begav jag mig till Berga militärförläggning.
Där fans en träningsbana för motorcyklar som man skulle köra på smala plankor och kurviga grusgropar o.d . Vi fyra skulle då skiftas om att köra en runda var. På fjärde rundan var jag sist och då hade redan börjat bli mörkt och när sista rundan var avklarad stod de andra i en kedja och väntade på mig. Jag hade högsta fart och inga bromsar varför jag var tvungen göra en större sväng runt dem. Inget ljus och ingen aning om att det fanns ett dike dit jag var på väg.
Där låg jag i gräset på andra sidan diket medan motorcykeln hamnade ovanpå mig och träffade huvudet. Det var en regel smäll jag hade fått för jag kunde inte gå själv. Två av kompisarna ledde mig halvt bärande, medan han som hade motorcykeln som nu inte fungerade, gick och gnällde för att jag förstört den. Nu var jag inte tokig på grund av fylla, men lika tokig som på hotellet i Bremen. ” Vad är det för en som går där och pratar? Honom gillar vi ju inte, ska mörda honom? Hävde jag ur mig!  Framme där vakten fanns, bad mina kompisar honom ringa efter ambulansen. Mig hade de lagt ner i gräset. Där låg jag och trodde jag var död vilket föranledde mig att ropa på mina kompisar. ”Kom hit killar och dö med mig
för det är jätteskönt att vara död!”
Istället för att ringa efter ambulans skaffades fram en bil som då körde mig och min första barndomskamrat till lasarettet.
För att komma dit måste vi köra förbi mitt hem. Min kompis frågade mig om vi skulle stanna där men han fick till svar att där hade vi väl inget att göra. Framme vid lasarettsporten kom två ambullansmän och la mig på en bår. ”Dom där är farliga, hjälp mig rädda mig” ropade jag till min kompis. Men han lyckades övertala mig att de inte alls var farliga.
På väg till läkare så frågade jag min kompis om jag skulle sjunga. Dumt nog svarade han ja på det!  Den vackra sångröst jag har kan skämma i väg vem som helst. Men jag har en röst som hörs så hela sjukhuset fick lyssna på denna skönsång som var näst intill omöjlig att stoppa.
Hur som helst så somnade jag bort. Efter några dagar var jag så återställd att jag kände lusten att få gå och dansa. Detta var en onsdag men doktorn ville ha mig kvar ett par veckor till. Men jag tjatade mig till att få komma hem på lördagen vilket jag på kvällen trädde upp på dansbanan. Det var inte många danssteg jag fick ta innan jag somnade bort och vaknade på sjukhuset igen.
Sen den gången har jag ju alltid förblivit lite tokig om jag nu inte är född lite tokig och det bara blev en påspädning!

Hur som helst blev jag till sist utskriven från sjukhuset. Innan jag for ut på sjön hade jag träffat en flicka som bodde utanför Uppsala. Då jag var lite förtjust i henne beslöt jag mig för att fara till henne. Jag hade kvar min biljett från Bremen till Göteborg och med den och mina kockskolbetyg satte jag mig på tåget till Göteborg. Biljetten var ju inte giltig efter så lång tid men det gick bra ändå enda fram. Kommen till Göteborg led det mot kväll varför jag gick till närmaste polisstation och frågade om de hade någon fyllecell ledig jag kunde ligga i. Det var inte första gång jag gjort det. De hade ingen plats men de ringde runt och på Långedrag fans det plats. Dit är det en spårvägsresa på åtskilliga kilometer.  Spårvagnen hade en öppen platts och där stod jag.

Då var det en snuskig karl som började tafsa på mig och brydde sig inte om att jag protesterade. Rätt som det var så gav jag honom en knuff så han åkte av spårvagnen.
Just då gick som tur var vagnen ganska sakta. Men var gång jag nu är i närheten där så tänker jag på honom.
Jag sov gott på stationen och efter ha blivit bjuden på morgonkaffe och smörgåsar liftade jag vidare. Borås, Ulricehamn, Jönköping, Gränna, Mjölby, Lindköping, Norrköping, Låg över i en höstack utanför Nyköping. Så vidare Södertälje, Stockholm och så var jag framme i Uppsala. Sökte arbete som kock på statshotellet och fick en anställning där.
Så har vi äntligen kommit fram till min första kockplats på en restaurant!
Flickan då? Jo jag kom nog lite för oväntat så henne glömmer vi. Men vad gjorde det i Uppsala fans det flickor tillräckligt som räckte ordentligt även för mig! När köksmästaren flyttade till Landskrona på hösten så följde jag med honom!

Forts. Klicka här!