Avsnitt spöknatten i årskurs 3!

Så var sommarlovet över. Hade varit och upplevt gamla minnen från Hamburg och Wien.
Var i Hamburg och tittade på glädjekvarteren som hade förändrat sig fullständigt sedan den tiden jag varit där som sjöman. På den tiden satt det flickor i fönstren och lockade på karlar. Nu hade det förvandlats till en mer nöjesgata men där sex var huvudtemat. Det var kabaréer dansställen,  restauranger m.m . Men att få tag i ett sällskap för en stund fans ändå kvar.
Exempelvis så satt det flickor på restaurangen med små röda lampor och ett nummer. Borden hade också en telefon. Då kunde man be kyparen att få bli kopplad till den flickan man var intresserad av. Man  kunde också gå in och se på där de hade uppträdanden o.d .Jag var inne på ett sådant ställe. Visserligen gick det ut på sex men det var både vackra och roliga uppträdande! Nog om det!

 I Wien återupplevde jag Prater som är ett stort nöjesfällt där bl. annat ett stort pariserhjul finns, känt från filmen ”tredje mannen”.  Besökte alla (inte alla, men många) fina kyrkor som att nämna den storslagna Domen. Gick och såg på operetter vilka man ska uppleva i Wien. Men det mest fantastiska för mig i Wien är slottet Schön Brun. Beskriva det skulle det inte bli något skrivet om skolan nu här. Åkte upp i alperna, var i Melk och tittade på det tusenåriga biblioteket med alla de gamla fina böckerna. Följde schön Donau till Lins och upp till Passau en liten underbar gammal gränsstad till Tyskland i Norr. Österrike har jag sen besökte flera gånger efter det. Första gången var en resa som ingick i min politiska 2 åriga ungdomsledarutbildning som gjorde att jag fastnade speciellt för Wien.
Jag hade nu beslutat mig för att jag ska bli sjuksköterska och offra allt för at komma dit hän! Men egentligen var det ju inget offer alls, tvärt om! Förutom alla lärdomar jag fick så hade jag väldigt underbart roligt den tiden.

Jag gjorde utflykter med andra elever, ”mest flickor så klart”!
Det där med flickor kanske jag ska berätta någon gång. Det har faktiskt något att göra med ända sedan jag var i kolt åldern. En gång gick utflykten till Köpenhamn där vi fick se deras fina akvarium ute i Klampenborg. Då låg vi fyra stycken i bilen, trångt men det gick!
Kanske ni redan förstått så är jag också mycket för att spexa och spela bus!
Jag hade några böcker som bestod av rysare och spökhistorier.

 En kväll kom jag överens med några killar att vi skulle göra en spöknatt med flickorna. Vi samlades 10 flickor och fyra killar på ett rum. En av flickorna var en av lärarna! Vi hade kommit överens om hur vi skulle göra och det följde vi.

Det började klockan tio på kvällen med att jag läste rysare och spökhistorier. Sen gav vi oss i väg mot Marstrand, en ö utanför Kungälv i Bohuslän. Vi åkte i tre bilar. Men i min bil låg en femte kille i bagageutrymmet! När vi kom fram till Marstrand så finns det en del som består av en mindre ö med en gammal fästning. Den fästning som bl. annat ”Lasse-Maja” suttit fängslad på. På fästnigen finns också en gång som kallas för ”suckarnas gång” Det var den gången fångarna fördes till sin avrättning.

Till denna lilla ö går en liten färja som drivs med elektricitet varmed den kallas för spårvagnen.  Till denna lilla ö får man inte ta bil med sig. Just denna period hade jag sällskap med en flicka vars pappa stod för mkt på Marstrand. I förevändning att jag skulle hälsa på henne och lämna en sak  hoppade han i bagaget ut medtagen ett långt tjockt rep och lite andra saker utan att någon annan märkte något.
När vi tog färjan över så var kl. fem i tolv så som vi hade planerat. Det var höst, vinden susade men fram för allt så var det fullmåne!
Det går en lång hög mur runt hela fästningen. Hela tiden föste vi flickorna framför oss längs sidan av denna mur.  I slutet av denna mur går några trapper upp till fästningen.
 Vi killar föste flickorna framför oss upp för trapporna vilka försökte sträva emot. Rätt Som det är hör vi ett hjärtskärande skrik från några av flickorna. Uppe på ett räcke var det någon som hängt sig ner mot trapporna. Var det månde ett spöke?  Äsch, det är någon som hängt en docka här sa någon och några började att rycka i den hängande.

Åter igen ett vrålskrik! Dockan rörde sig och ett rysligt otäckt ljud kom från dockans hals!
När till sist alla hade lugnat ner sig visade det sig att det var han som legat i bagageutrymmet. Det var inte runt halsen han hade satt repet, det såg bara så ut.
Vi fortsatte upp mot fästningen och åter började flickorna att skrika av räddsla! Det hördes höga rysliga röster som om det kom ifrån gravar men långt bort. Usch vad det lät hemskt! Vad var nu detta? Var det riktiga spöken denna gång mån tro. Man rös av hur hemskt det var!

Men det var bara ett par bandspelare som den hängda hade placerat ut inspelat med hög hastighet som nu spelades upp med låg.
Efter allt spektakel gick vi tillbaka till färjan för att åka hem.
Men var är Ville någonstans? Det var den yngste killen på skolan som hade följt med. Han var inte med tillbaka till färjan!  Sluta nu att tramsa och skoja mer sa de andra till mig, vi vill komma hem nu! Men Ville fans inte där!

 En som då blev rädd det var jag ,för det första för jag kände ansvaret att han fått vara med på detta, så för det andra att det skulle vara för hemskt att komma tillbaka till skolan utan honom. Vad skulle lärarna och rektorn säga? Det fans djupa vallgravar med vatten runt fästningen och med det liv vi hållit skulle ingen hört om rop på hjälp, om någon trillat i en sådan.
Jag sprang själv tillbaka hela vägen upp i fästningen ropande efter Ville, med de andra fick vänta nere vid färjan. Men det var helt tyst. Bara vindens sus hördes. Jag letade och ropade men inget svar kom.
Så plötsligt hör jag ett litet svagt ängsligt rop ute från en kulle. Det var Ville han hade förvirrat sig bort från oss andra och inte hittat tillbaka.
Nu börjar smidet bli allt för långt så jag låter det sluta med denna spökhistoria.

 Forts: Klicka här!