När jag gick i skolan så fick jag lära mig att jag var dum i huvudet. Det enda som jag fick bra betyg i var två ämne vilket det ena var trädgårdsskötsel, som jag inte kunde ett enda uns av, men läraren tyckte om mig. Gymnastik var jag bra i och främst för att jag var med och tävlade i simning och simhopp fick jag bra betyg i det!  I skolköket tyckte jag det var roligt att laga mat och baka så jag fick ett intresse för det. Det var ett ämne som inte gavs betyg i!

Men som sagt dåliga och en del underkända betyg som jag fick av en viss anledning som jag kanske kommer att ta upp någon gång i framtiden. OK svenska var ett rättvist underkännande, liksom historia om det gällde att komma ihåg namn och årtal vilket var viktigt på den tiden!

 Vad fanns då att satsa på för en oduglig 15- åring med dåliga betyg när han slutat skolan?

Jo, att ge sig ut och trampa durk på de vida sju haven!  Jag fick mönstra på ett fartyg som vars namn var SS Lona ett 4,5 tons dövikt lastfartyg. Jag mönstrade då på som kockelev. Byssan låg midskepps vid bryggan. Som midskeppspersonal hade man en egen koj som allt befäl.

Den dag jag mönstrade på om det inte var full storm, så var det åtminstone  styv kuling.

Natten kom och vilken djävulsk natt! Sjösjuk var lille Bengt och längtade hem till landbacken igen! Efter den natten ville jag förklara mig sjuk och få ligga kvar i slafen! Ånej kocken såg allt till att jag fick kläderna på mig och satt igång att arbeta.

Mitt första arbete bestod i att skala potatis, hacka lök och sådana skitjobb. Det värsta var att rensa hönorna från innanmätet främst för att de var iskalla. Mitt sjå var också att tända och hålla fyr i spisen. Med tiden fick jag steka potatis, röra och passa soppgrytorna. Kocken var min lärare och efterhand fick jag göra lite mer som hade med matlagning att göra. Koka gröt , steka potatis o,s.v.

När jag så fick ett fullständigt eget ansvar så var jag stolt. Det ansvaret bestod i att jag helt och hållet skulle vara ansvarig för kaffet, potatisen och gröten. Det klarade jag med glans och beröm!

När oerfarna sjömän börjad sin bana på sjön skulle det alltid drivas med dem. Det första och enda (för jag hajade galloppen väldigt fort) som jag blev lurad till var att slänga ut slasken i lovart, vilket innebar jag fick allt samman tillbaks i ansiktet. Jag gick inte på att gå och mata kölsvinet. Kölsvinet är det utrymme där propelleraxeln går.

En dag när jag skulle röra i ärtsoppan. Det var en 25 liters gryta så brände jag mig på handloven av ångan när jag lyfte på locket. 1.ste styrman hade på den tiden sjukvårds utbildning. Så han fick pyssla om det rätt otäcka sår jag hade fått. Det är sällan det inte går vågor ute på de stora haven och på ett sådant här litet skepp rullar det alltid.     Grytor och stekpannor fick spännas fast på spisen så de inte åkte i durken. Det fans jack runt hela spisen. Där satta man fast stålskenor som gick runt grytan och stekpannan och spände fast dem.

Det fanns också en mässpojke, honom det drevs en hel del med då han inte kunde förstå när de drev med honom . Ja det var faktiskt synd om honom. Mässpojke är en som dukar och serverar och dukar av åt manskapet. Jag var själv en som var elak och dum mot honom. Bl. annat fick jag honom att gå ner till eldarna att hämta vakuum. Det var många lejdare att klättra ner och upp för!   Allt som hände under min tid som sjöman är något som får vara framtida berättelser. Det var inte så värst lång tid heller jag var sjöman men tillräckligt för att få ha tittat ut i världen.

En dag var det dags att mönstra av då jag kommit in på en kockskola som egentligen var bara för sjömän.

Men med den skolan blev jag så mkt kock så jag också kunde börja på restaurang som lägsta kock.

Vilket jag får berätta vidare om senare för att få lite kortare berättelser, så det inte blir tröttsamt för er som har lust att läsa mina smiderier!

Forts. Klicka här!